lördag 24 juli 2010

Att blogga

Nej det är inte kul längre, jag tror inte det varit kul på jättelänge men jag har hållit igång bara för att försöka "dokumentera". Mitt liv lever jag inte igenom bloggen, jag har fina dagar med min sambo och min son (som iofs inte alls vill vara med sin mamma just nu, bara pappa som gäller) ,med min fantastiska familj (syster, LOVE you) och jag har ett roligt jobb som tyvärr tar det mesta av min energi. Skriver jag här så blir det bara baksidan av allt, och det är inte ens kul att ha dokumenterat.

Så vi ses till hösten!

söndag 18 juli 2010

Lilla hjärtat


Jag var så sur på dig imorse när du vaknade kl halv 6 och gnällde. Det var min tur att stiga upp och du brukar låta pappa sova till minst 8, pappas pojke. Men sen såg jag att din mage var prickig, det ser nästan ut som bett av något slag, eller allergi, håller tummarna att det inte är några prickar av det sjuka slaget. Så då gjorde jag varma mackor åt dig, du fick juice i din favoritflaska och nu har jag helt glömt bort att jag varit vaken i över 2 timmar. Du är ju min älskling, min finaste lilla skatt och jag skulle göra vad som helst, när som helst för dig - även om jag på sistone faktiskt har blivit en morgontrött sur mamma

onsdag 14 juli 2010

Dom allra första bilderna

På en nybliven blek mamma och på en några minuter gammal Hugo.
Älskade du! Jag tror inte att du varit så här liten!




Bilderna tagna på din födelsedag, 090406

lördag 10 juli 2010

Att gå tillbaka till jobbet efter föräldraledighet

Jag sitter i soffan med Hugo och äter vindruvor, vi tittar på Barnen i Bullerbyn. Det är min underbara vardag, och så har livet sett ut i snart 1,5 år. Jag har varit så fokuserad på Hugo, på hans sömn och hans mat, hans behov och hans utveckling. Jag jobbar inatt, men lusten finns inte där. Det är ett roligt jobb, det är oftast väldigt trevliga människor man jobbar med och jag kan inte se mig själv jobba med något annat än inom vården så jag borde ju trivas.

Men det är just det, mitt fokus har så länge varit på Hugo och så till den grad att jag blivit en perfektionist, en kontrollmänniska, en virrpanna och framför allt så har jag blivit ännu mer känslomänniska än jag varit tidigare. Det är jobbigt att gå ut genom dörren, lämna min lilla familj som tidigare varit "beroende" av mig och gå till jobbet. Det är jobbigt att kliva in genom dörrarna på jobbet och inte ha superkoll på allting, något som jag har varit tvungen haft här hemma för annars hade jag aldrig kunnat ordna och fixa med allting. Det är jobbigt att göra sig omtyckt, att inte vara behövd på samma sätt som man är hemma med barn. Det är svårt att veta vem man ska vara. Är jag en snart 22årig undersköterska eller är jag bara en mamma?

Jag kan inte vara ensam om det här. Det måste finnas tusentals stressade mammor som också går ut i jobbet efter föräldraledighet och tycker att steget är långt. Jag är inte ett unikt fall, jag kanske har tagit på mig mer än vissa och stressat mer än många över allt som hänt det här året. Jag kanske inte skulle tagit på mig så mycket jobb första tiden, det kanske hade hjälpt. Kanske hade det också hjälpt om dom jag jobbade med visste, att förståelsen varit större och olikheterna mindre. Jag vet inte. Är det någon som vet?

onsdag 7 juli 2010

Onsdagkväll

Jag var tvungen kika i kalendern innan jag postade det här inlägget, vem kommer ihåg veckodagarna?

Ja det är iallafall mitt i veckan nu och jag jobbar inte förrräns lördagnatt, vilket känns skönt, men framöver kommer jag jobba många strönätter = ingen möjlighet till att vila ut mellan nätterna. Det är inte lika kul, men jag får tänka att det ger pengar! Idag var vi driftiga och tog vagnen och vandrade ut till Solbacken för att storhandla. Det var många saker vi inte hade tänkt på innan vi gick ut på den här helvetesutflykten: Hugo hade bara sovit 30 minuter och var konstant övertrött, det var hundra grader ute, vars hade vi tänkt rymma alla kassar? blöjorna? Hugos 8 burkar Profylac? Men det gick iallafall, med matkassarna i vagnen och Hugo på axlarna så var iallafall lilleman nöjd! Näe, han var störtnöjd!

Jag och sambon är trötta nu, så vi slötittar på fotboll och slumrar inte den ena till så gör den andra det. Men det är skönt, att få barn är att dra NER på tempot men samtidigt hålla igång. Ett annat sorts lunk, som givetvis inte passar alla men som är just det, skönt och behagligt.

Då kan jag ju passa på att skriva lite vad våran fina Hugo "kan" vid 15 månaders ålder då! Han kan BUSA!!! Det kan alla barn tänker ni, men den här rackarungen kan det mesta inom busväg. Sen kan han en sak till, och det är han faktiskt bäst på, vad ni än tycker om era egna ungar. Det är att charma människorna runt om honom. Jag vet inte hur många leenden jag får varje dag nu på grund av att Hugo sagt "heeeeeej" till någon. Det är ett konstant hej:ande och jag tror uppriktigt att Hugo gör någons dag varje gång han hälsar från sin vagn under sin lilla keps och med sina stora bruna ögon och sin glada mun! Det kan bli lite tjatigt ibland, men det är ett kärt bekymmer.

Andra ord som Hugo kan då är ju
Hej (sötast)
VOVVE (absoluta favoritordet, han har stenkoll på vovvar!)
Mamma (han ropar på mig hela tiden)
Pappa (not so much)
Boll (nästan lika kul som vovve)
Snutte (det självklara när han vaknar, eller är gosig bara)
Tutte (som ovan)
Lampa (när han ser en..lampa?)
Titta (så fort han vill att vi ska titta dit, vilket är hela tiden nu)
Ja (används flitigt vid frågor om glass, om vi ska gå ut, om han vill bada)
Nej (kommer mest när han inte vill äta maten)
Bompa (Bolibompa..)
Gott (ja, ni fattar)

och säkert massa mer som jag inte kommer på nu för dessa används mest flitigt och då allra mest HEJ som säkert sägs 1000 gånger per dag och vi kallar honom guldfisken ibland för han kan gå runt hörnet bara för att komma tillbaka och säga hej igen. Nu ska jag hoppa ner i soffan igen, imorgon ska jag följa min pappa till stugan igen för imorgon blir det affär! Vi ska möta köparen vid stugan, vidare till banken i Norsjö och sen ska vi bli bjudna på mat på Svansele Vildmarkscamp som köparen äger. Han ska göra våran stuga till ännu ett projekt inom Vildmarkscampen och det känns så himla kul, delvis just för att det är HAN och han är en grym människa på alla vis och sen kommer stugan verkligen användas av långväga gäster (dom har gäster från japan, mexico, usa osv) och det känns häftigt!

Titta vad långt jag skrev. Och inga bilder, trots min fina Xperia går flitigt med kamerablixten här hemma. Imorgon kanske! Hejdå

tisdag 6 juli 2010

Sick

Kul! Jag fick avsluta natten vid 01, då höll jag på att kräkas och jag svettades och frös om vartannat. Det visade sig att jag hade nästan 39 i feber, så jag blev förpassad till soffan inatt, vilket var lika skönt för jag höll på att svettas ihjäl! Ändå vaknade jag av att jag frös. Idag mår jag lite bättre, fast är lika varm och jag har ONT i nacken och magen så blir inget jobb inatt heller. (KRAM till Sofia som var en hjälte och gick ut och jobbade trots att hon sov!) Jag har hemskt dåligt samvete för det, men vad gör man.

Hugo hade feber igår och är lite varm också så vi delar väl på nån sjukdom här hemma. Jag ska iallafall krypa upp i soffan med honom och dricka lite nyponsoppa sen får vi väl se vad vi ska göra idag. Inte mycket, tror jag. Fast vem vill vara sjuk i sånt här väder?

måndag 5 juli 2010

Åh vilken fin dag!

Jag var nästan på väg ut till Stackgrönnan och fika på Kajutan ikväll med min lilla familj, tills jag kom ihåg att jag börjar jobba 21! Det har varit fantastiskt fint väder, tropisk värme påstås det och det kan jag tro på då luftfuktigheten står på 50% och det på natten är över 20 grader. Jag har varit ledig sen lördag morgon, kanske inte mycket till ledighet för man hinner inte ladda om, men jag har fått njuta lite av vädret och nu jobbar jag bara två nätter sen ska jag vara ledig tre nätter. Skönt! Hoppas på två fina nätter nu

Jag hade inte så mycket mer att säga, är vansinnigt trött så jag ska ta en dusch och sen ska jag se lite bolibompa med Hugo! Håll tummarna att jag inte somnar ikväll =)

Agnes, har ni tid för oss i veckan? Jag saknar dig och er!