Blä

Jag får ont i hjärtat (och kräks lite) varje gång jag går förbi min sambos dator och ser det här. Tror att det här är en jävla dödsfälla.

Stress

Ibland kan jag hänga upp mig på saker, saker som inte egentligen är nödvändiga att avverka just nu men gör att jag INTE KAN SOVA OM NÄTTERNA. I dagsläget handlar det mycket om att bebisen ska ha allting den behöver när den kommer till världen, mycket finns ju redan hemma hos oss, vi har t.om en helt ny Brio Happy 2011 i svart som står och väntar på lillhjärtat, men andra grejer driver mig helt och hållet galen!

Inte galen över att vi inte har råd att köpa dom (fast hey, det har man ju inte direkt heller), bara det att jag vill göra bort det nu och på direkten. Jag har redan köpt lite grejer, men det är mest kläddelen och småsaker som stressar mig. Jag får liksom inte ro i hjärtat förrän jag har fått vika in kläder i byrån åt den lille, och då har vi ändå 4 månader kvar! Igår ställde jag in vaggan i sovrummet, vi var tvungna - förrådet fungerar efter teorin 1 in och 1 ut och julpyntet skulle IN, och genast börjar jag gräva i klädkammaren efter sängkläder till denna. Jag vet att vi har det men jag har för fasen inte ro att vänta tills jag kommer på vars jag lagt dessa. Det här påpekade bebisen att denne tyckte det var för jävligt för den körde bodycombat tills jag la mig ner.

Sen kom jag på, jaha.. Vi har ju en stor kille också som behöver stora kläder. Tidigare år har jag ju bara behövt koncentrera mig på detta, och det har jag gjort - till vansinne, och därför har jag idag suttit och beställt vårkläder till Hugo. Främst ytterkläder för annars känns det som man bara står där en dag och så har han inga kläder. Det har ALDRIG hänt och kommer nog aldrig hända i det här hushållet, men jag har en evinnerlig stress i magen och detta trots att det liksom fortfarande är hur mycket snö som helst ute...

Skärp mig, alltså.

Bullbak och sammandragningar

Det här är min utsikt från kökssoffan just nu, jag bakade just ut en megasats bullar och det föranledde till onda dumma sammandragningar så då fick jag lägga mig ner. Men det här är faktiskt ett av mina favoritställen i hela lägenheten, just kökssoffan. Jag tycker om min röda vägg och mitt fina väggord och så luktar det gott av bulldeg och kardemumma.

Igår var jag på personalmöte med assistentgruppen, arbetsledare (familjen) och min arbetsgivare, Humana. Jag var nervös för att fara dit eftersom jag kände att jag ställt till det för dom när jag blev sjukskriven ytterligare en period, och jag vet hur svårt det är att få ut vikarier. Men det var mysigt, som det ju faktiskt jämt är med dom där människorna. Vi åt en god middag på Medlefors och sen hade vi möte fram till 22 och då skjutsade gulle Erika hem mig. Fick reda ut massa frågetecken på det där mötet, sånt som uppstår när man blivit sjukskriven för första gången och nu hade jag ju min arbetsgivare att ställa dessa frågor till.

Nu ska bullarna in i ugnen, hehe, och jag tror typ jag ska blunda 8 minuter medans bullarna bakas.. Hejdå!

Published with Blogger-droid v2.0.2

Mörkrädd

Ja men det är jag, i sovrummet. Ute i mörkret är det ingen fara men just när jag ska sova och ligger i sängen så måste jag alltid ha dörren öppen. Just nu ligger jag och bebis och bråkar om vilken sida vi ska ligga på. Han eller hon i magen avskyr när jag ligger på vänster sida av någon anledning, men ligger jag på höger så ser jag inte ut i vardagsrummet och då blir jag RÄDD!

Idag har jag varit hos läkaren igen, bästa Rolf, och han förlängde min sjukskrivning då jag fortfarande har onda sammandragningar och han kunde se en viss påverkan där nere. Jag fick Bricanyltabletter som jag ska ta när jag får ont och ska kura mig själv med Alvedon för att se om jag kan höja smärttröskeln. Det känns helt ok att vara fortsatt sjukskriven men jag har lite ont i hjärtat för jag känner verkligen att jag sviker eller iallafall upprör familjen som jag är assistent hos. Men jag vet ju att det inte är mitt fel och jag försöker intala mig att dom ju faktiskt inte behöver en assistent som inte ens kan utföra ett enkelt lyft.

Så är det med det. Mitt gullegryn Hugo är superförkyld, hans hosta är typ det värsta jag hört och febern är kvar sen 6!! dagar tillbaka. Det är synd om honom men mamman har också blivit smittad så för allas bästa så hoppas jag att iallafall Hugo blir frisk snart så att jag får sova om nätterna och kurera mig också.

Nu ska jag försöka sova och bjuder på lite bilder på en sjuk sötnos och en på magen när vi hängde och såg serier. Längtar verkligen tills den här lille ligger breve mig och jag kan kort på barnen tillsammans.. Godnatt! <3

Published with Blogger-droid v2.0.2

Lillebror? Lillasyster?

Published with Blogger-droid v2.0.2

Feberpojke

Ja i ett par dagar har Hugo haft en riktigt jobbig hosta men inte så mycket mer. Visst han har inte velat äta men de kan ju vara fullt förståeligt, ont i halsen och en allmän sjukdomskänsla gör ju det med en liten kropp. Igår torsdag var han dock som en liten stackare, kröp ofta upp i mitt knä och ville bli gungad och buffad på. Han fick följa med till barnmorskan efter många tårar (hjärtljuden låg på 143 så slipper ni fundera) och när vi kom hem var han om möjligt ännu mer risig. Tror väl jag det, 39.2 i feber gjorde sitt med den här lilla killen. Det blev tre isglassar till middag och hostmedicin och alvedon till efterrätt sen kände jag nästan igen min kille när han gick och la sig och lyssnade på pippi på cdspelaren. Just nu är han lite för vaken så vi kan inte direkt somna om.. Jag har också räknat till 18 ordentliga sammandragningar under den timma jag nu varit vaken och det är priset jag får betala för att inte ha legat och vilat under dagen. Nej nu måste vi nog sova lite till, hoppas alla ni sover gott!

Hej svejs!

Published with Blogger-droid v2.0.2

Big sister

Jag har ingenting av värde att skriva. Det betyder inte att mitt liv är händelselöst eller att jag mår dåligt av något slag, snarare tvärtom. Jag brukade skriva när jag var upprörd, mycket sällan skrev jag långa inlägg om hur roligt jag hade det. Jag trivs, trots sjukskrivning och trots onda sammandragningar, trots sjuk snart 3åring, trots ett stökigt hem och ett begär efter hockeypulver.

Men det jag skulle skriva var om någon annan som trivs och är så fantastiskt bra på alla sätt, min storasyster. Hon har på senare år blivit inte bara min bästa vän utan också en inspiriationskälla, en förebild och jag vet inte om det är hormoner men jag börjar alltid lipa när jag läser hennes blogg. Det enda jävliga med hennes blogg är att hon verkligen inte vet att hon alltid har varit den här fantastiska människan. Störigt!

Da blogg

Liten på jorden, stor i orden

Efter en dag med mycket spring så kan jag nästan lova er att Hugo vaknar och har träningsvärk i benen. Inatt hände just detta och just den här natten kände jag mig som en vårdanställd mer än något annat ;-) Hugo tyckte jag pratade för mycket och sa "men stoppa in den då" om alvedonen och när jag försökte förklara hur mycket jag älskar honom så sa han "jamen jag älskar dig också men jag vill faktiskt sova nu.." haha jaha! Nu ligger jag och ska försöka somna om men bebis kränger för fullt ;-)

Published with Blogger-droid v2.0.2