Är så trött

Ögonen går nästan i kors, men Hugo vandrar upp och ner ur sin säng. Det är så mycket som har blivit jobbigt för honom just nu, sömnen, maten och gränsprövandet. Allt har som tagits till en ny nivå och jag vill inte kalla det trots utan mer ett test av självbestämmande. Mat äter han i princip inte alls längre, frukost går bra och ibland lunch. Han vill inte ens smaka på saker och håller ofta för näsan när något luktar annorlunda.. Enormt påfrestande. Och som ni fattat är det här med sömnen ännu jobbigare, fast han inte alls ställer till med ett spektakel som vid matsituationer. Jag vill ju bara han ska kunna sova utan att behöva gå upp och testa, se om vi är vakna, vad vi gör och om vi sover så blir han typ stressad och springer upp och ner tills iallafall jag ligger vaken (som nu, bloggar och kikar på tv med ett väldigt trött öga). Jag är superkänslig när det kommer till sömn, har ju blivit den av mig och Crille som vaknar av minsta lilla och kan inte somna om. Jag har inga problem med att natta om honom en gång om natten, om jag visste att det stannade vid det. Sen på morgnarna har Hugo börjat stiga upp oftast före sex igen och tjata tjata tjata om att vi ska gå upp men seriöst så orkar jag inte.. Jag behöver sova, ännu mer när jag är gravid och har ont hela dagarna och tänk om det gick att förklara för den rackarungen.

Idag har vi iallafall haft det mysigt, vädret har varit helt underbart och trots att jag önskar vår NU så nöjer jag mig med det lilla jag får.. Blev många timmar utelek före lunch, fast jag fick ligga i sängen i ett solbadande sovrum med en ny bok och halvslumra, och sen kom svärmor för att hämta upp mig för lite konkursutförsäljning. Köpte helt säkert mammakläder för ett värde av 3000kr och bebissaker för 1000 - betalade ynkliga 250kr. Nu har jag massa gosiga mjukisbyxor och tröjor som inte någonstans trycker åt eller skär in.. Underbart! Sen blev vi bjudna på god middag och efterrätt hos svärmor och svärfar och vi var hemma just i tid till Så ska det låta. En mycket bra dag! Jag kan bara hoppas jag får sova snart för imorgon får vi besök av finaste emelie <3 som vi inte sett på länge.

Annars så vill jag bara säga att efter den här graviditeten och föräldraledigheten ska jag hålla mig så långt ifrån Försäkringskassan som jag bara kan. Att bli sjuk eller oförmögen att arbeta är inte enkelt i Sverige just nu och det känns som jag kommer få ett magsår innan jag hunnit få besked om min sjukpenning är godkänd eller ej. Allt tar sån tid!!?

Hur som helst, godnatt <3

Published with Blogger-droid v2.0.2

Tråkigt

Ja men det börjar faktiskt vara både jobbigt och tråkigt att ha ont hela tiden. Jag kan inte gå nån längre bit utan att det känns som att hela bäckenet, ryggen och muffen håller på att bokstavligt talat gå sönder inifrån. Igår gick jag och Hugo en promenad i det fina vädret och sen låg jag hela kvällen och kved i smärta. Idag frågade svärmor mig om det verkligen skulle gå bra att fara och handla på Ica, ja självklart sa jag, men nu ligger jag här igen och det riktigt svider i bäckenet och bak mot ryggen. Varje gång bebis rör sig är det olidligt och varje gång jag går på toa så är jag rädd att jag ska föda där och då för att trycket neråt är helt galet...! Så, då har jag fått gnälla av mig lite. Vecka 25 går vi in i imorgon och på fredag ska jag till sjukgymnasten och jag hoppas hon har något bra knep i fickan! =)

Just nu har jag fått låna sambons jobbdator och ska kika lite på Sofias änglar medans han lagar mat, Hugo tittar på Lotta på Bråkmakargatan (hans idol) och jag är så himla glad att jag har mina killar (och självklart den lille i magen, vem du nu än är) för jag älskar er och ni stöttar mig efter bästa förmåga! Och det kan jag säga, det är inte superlätt att stötta nån som bara har ont för jämnan.. fast jag försöker hålla ett gott ansikte ändå.

<3

Vecka 24

Var idag hos barnmorskan och magen mäter 22, tror jag det var, och bebisens hjärtljud ligger på 152. Som en liten minnesanteckning.

Nu ska jag slänga mig i soffan och göra absolut ingenting en stund. Vi har lyxat och ätit pizza ikväll och jag har hämtat ut ett paket med mammakläder och lite Hugokläder, det är liksom vi två som växer i den här familjen. Hugo är fortfarande förkyld och eländig, never ending story, och min kropp är tröttare än någonsin. Har haft vansinniga sammandragningar ett par dagar nu, det gör ont i varenda del av kroppen när jag bär runt på en stenhård fotboll så nu tycker jag att den kan lugna ner sig lite. Nästa vecka har jag en tid hos sjukgymnasten som ska kika om hon kan hjälpa att smärtlindra min inflammation i bäckenet. Kan ju bara hoppas!

Hejdå!

 

The greatest love of all

Jag lovade ju en bild och den här visar mycket fint hur pass stor jag och bebis är just nu. På onsdag går vi in i vecka 24 och jag är så lycklig, trots inflammation i bäckenet och ytterligare sjukskrivning. Jag kan alltså inte ens gå till affären utan det känns som jag håller på att tappa ut bebis där nere och jag får superont. Hoppas att sjukgymnasten kan hjälpa mig!

Hugo hade haft det supermysigt hos sin farmor och farfar och var mycket noga med att berätta att han fick sova på GOLVET, det var visst jätte spännande:-) Vi föräldrar hade det också väldigt bra, åt god mat och somnade skönt breve varandra vilket vi sällan brukar få göra då Hugo ofta tar över min sida och jag hamnar på soffan. Tror vi ska passa på att skicka iväg Hugo någon mer helg, snart är vi tvåbarnsföräldrar men vi glömmer ofta att vi är pojkvän flickvän också.

Det enda jobbiga just nu är att Hugo är sjukt snorig så han drar ner allt och hostar, hostar, hostar när han sover. Vi fick ge honom nässpray i sömnen och putta dit några mer kuddar.. Stackarn så jobbigt det låter. Och Så ska det låta var tråkigt ikväll, blöh..

Published with Blogger-droid v2.0.2

Now and then I think of all the times you screwed me over

Jag och Hugo har ätit mysig lördagsfrukost och snorat ikapp, igår köpte sambon ett tiopack med näsdukar men dom är snart slut.. jag står för det mesta av förbrukningen. Försöker även förklara för Hugo att 2 bilar inte betyder 2 nävar fulla med bilar, fast jag förstår hans logik. Han ska sova hos sin farmor och farfar ikväll och är sugen på att fara NU så därför packar han på ;-)

Det förklarar ju en hel del

Hade min tredje läkartid idag, jag var lite dyster då jag inte tyckte Bricanyltabletterna hade hjälp och kände mig lite uppgiven. Men efter ännu en undersökning konstaterade dr. Rolf att jag har en inflammation i hela bäckenet och bäckenbotten. Skönt, förklarar ju varför sammandragningarna känns som förlossningsvärkar och varför det känns som att bebis är på väg ut efter en dag då jag glömt vila..

Fick morfintabletter utskrivet, hjälp jag som alltid kräks av dessa, och ska börja gå till en sjukgymnast - fast jag är förbjuden att träna bäckenet och inte heller äta antiinflammatoriska tabletter, jag ska bara smärtlindras och hoppas på det bästa typ. Känns ju skönt att veta varför allt gör så ont, men surt, han kunde inte säga om inflammationen skulle släppa så länge jag var gravid och han slrattade lite nervöst när jag frågade hur förlossningen kunde gå med en inflammation just där..

Igår gick vi iallafall in i vecka 23 och lite senare ska jag lägga upp en bild på gosemagen. Den är inte snäll med mig men jag skulle inte byta ut den mot nått ändå! Gosemagens storebror mår då bra igen, han känns lite förkyld men vem är inte det?

Jag önskar jag kunde förklara och jag önskar att någon då förstod

Ni vet vad det handlar om. Eller gör ni det? Vet ni att jag är så rädd för magsjuka och kräk att jag får ångest och varningslampor varje gång orden nämns? Mina tydligaste minnen från min barndom handlar om dom här två sakerna. Ikväll har jag fått gråta lite hos min sambo. Inatt var jag vaken med Hugo, beredd med en hink och hjärtat i halsgropen av två anledningar. 1) Jag älskar min son och att veta att han mår dåligt gör fruktansvärt ont i mig. 2) Jag kunde samtidigt bara tänka på att rädda mig själv. Inatt gick det bra och jag kände mig glad att jag satt vaken med honom i sex timmar för han var trygg och lugn. Det värsta kommer sen. Tankar som "kommer det vara samma sak inatt? Vågar jag somna? Kommer jag bli sjuk nu? Vars kan jag gömma mig?" det riktigt kryper i skinnet och ångesten sköljer över mig. Jag tycker inte om att inte ha kontroll, det vet dom flesta, och i detta känner jag mig utsatt. Hör ni på mig? Det är stackars lilla hjärtat som mådde dåligt en enda gång inatt och jag har på något sätt fått det att handla om mig. Skrattretande men jag skrattar inte åt tragedier. Nu ska jag försöka sova en stund.

Published with Blogger-droid v2.0.2

En sån där dag

Hugo och jag höll oss vakna till halv 8 imorse, eller Hugo kämpade på en timma till innan han somnade en stund. Inget mer kräk blev det och jag håller tummarna för att det fortsätter så, han har ändå ätit och druckit hela dagen typ som vanligt. Men trötta det är vi! Pappa Crille fick sova inatt så idag överlåter jag vabbandet till honom. Man kan ju tycka att Hugo skulle vilja sova bort en del av dagen men han nöter barnprogram och isglassar. Pigg och glad, om än lite blank i ögonen och varm, kanske ett symtom på nattens händelse men kan lika gärna vara pga sömnbristen. Själv mår jag sådär, min egen brist på sömn gör sig mycket påmind och jag hoppas det är därför jag och bebis mår pyton. :-)

Published with Blogger-droid v2.0.2

Bläek

Sa ju att jag bara väntade på att Hugo skulle väcka mig och kräkas. Hjälp! Inatt vid halv 2 hade han druckit lite kall Festis (som han tjatade till sig) och sen kom den upp. Jag vet inte varför, jag ber till gud att det inte är någon magsjuka för jag tar vad som helst förutom det. Iallafall har jag och Hugo nu varit uppe sen halv 2 och jag kan väl säga som så att jag fan inte fattar hur han orkar - jag håller på att svimma av trötthet. Han har sett sjutton filmer, ätit en banan, druckit teskedar med vatten men inte en tanke på att sova har han.

Hjääääälp!

Trött och förmodligen ganska full av hormoner

Ja jag har dom senaste dagarna fått mer eller mindre utbrott för det mesta, tårarna ligger ständigt och bränner bakom ögonlocken. Haft alla känslor just under skinnet. Så därför kan ni som läser detta ta detta med en nypa salt för jag tycker Hugo är jätteduktig som lärt sig somna själv etc, men.. Det ska vandras mer eller mindre hela jäkla nätterna. Så fort han vaknar så måste han stappla upp ur sängen och kolla vad vi gör, försöka få sova i stora sängen eller bara hitta på något för att prata lite. Jag har alltid haft svårt att somna om när jag blivit väckt men nu kan jag fan inte sova alls! Det är så mycket skådespel om nätterna så jag blir inte klok.. Hur orkar han stiga upp stup i kvarten??

Published with Blogger-droid v2.0.2

Cant sleep

Hehe, antingen är jag uppe och nojar på nätterna eller så är det som inatt, att jag vaknar och har sammandragningar till tusen. Vad tusan liksom, jag är i vecka 22 inte i vecka 42! Min kropp har allvarligt skrämt livet ur mig ett par gånger den här graviditeten och om något så kan jag intyga att en graviditet aldrig är den andra lik. Har så jäkla svårt att se hur jag ska kunna komma ut i jobb igen innan bebisen kommer, det är ju inte direkt så att jag blir mindre och mindre och att jag får mer och mindre ont. Men men, min nuvarande sjukskrivning sträcker sig iallafall till den 16 den här månaden, sen får vi bara se. Nu måste jag försöka sova, gissar att Hugo snart kommer upp och då startar väl nojandet istället!;-)

Published with Blogger-droid v2.0.2

Det är egentligen helt stört hur uppstressad jag blir av vissa saker. I veckan har Hugo hängt på dagis en hel del efter en längre tids förkylning, och givetvis har jag dom senaste nätterna inte sovit en jäkla sekund för att jag är så rädd att han ska väcka mig genom att kräkas. Det är liksom mardrömsscenariot för min del, och därför ligger jag nu vaken och har gjort det i snart tre timmar för att jag inte vågar somna. Jag vet, skärp dig, tänker ni och jag också men jag kan fan inte!! Visst, det har blivit mycket bättre och jag är inte alls lika uppskruvad över det som jag varit tidigare men jag önskar jag slapp ens tänka på det. Det tar bort så sjukt mycket fokus från mitt liv, och framförallt min sömn.. Inatt har dessutom kotten stapplat upp ur sängen ett par gånger för att tjollra lite så jag hinner ju knappt somna mellan varven ändå. Har dock hunnit drömma om precis det jag fasar så jag och bebis var lagom genomsvettiga när vi vaknade till.

Nu ropar han igen så jag ska springa dit! Godnatt!

Published with Blogger-droid v2.0.2