Dag 1 - Presentera mig själv

Jag heter Ida. Jag föddes den 14 september 1988 med kejsarsnitt och vad jag har hört så var jag väl rätt snäll - förutom att jag sov lite och lätt som bebbe, till motsats till min syster men inte alls i motsats till min egen son. Jag tycker att jag hade en bra barndom, med tråkiga inslag, men vem har inte haft det? Jag växte iallafall upp i Stackgrönnan, ca milen från Skellefteå stad, i ett hus som min pappa ritat och sedan, nästan, egenhändigt snickrat ihop.

Jag gick dagmamma hos världens sötaste tant, och sedan vidare till Stackgrönnanskolan där jag kan säga att jag inte lärde mig ett SMACK förutom goda värderingar och det behövdes när vi shippades iväg till Örjanskolan. Jag var en orolig tonåring, tror jag, testade gränser och ljög så långt jag kunde. Jag var inte särskilt bra i idrott, jag kunde inte direkt sjunga och i ärlighetens namn så tror jag att mitt enda riktiga intresse har varit pojkar - i alla dess former. Jag tyckte mig vara äldre än jag var, typ redan som 5åring, och trots att det har öppnat dörrar för mig har det också gjort att jag kanske än idag är lite oförstådd.

Iallafall så fortsatte jag vidare och gick i min systers fotspår när jag började Omvårdnadsprogrammet på Balderskolan. Idag kan jag inte säga vart det sket sig, men vid min praktik termin 1 så kände jag att jag inte orkade gå tillbaka till skolan och praktiserade därför ett halvår på vad som kom att bli mitt första jobb, Klockarhöjden, innan jag började om Omvårdnadsprogrammet med 89erna. Nu gick det bättre men jag har alltid lärt mig fort och jag tyckte takten på skolan var så långsam att jag började spendera mer tid på mitt jobb än i skolbänken. Det visade sig på mina betyg och när jag bara hade en termin kvar så visade det sig att jag inte skulle kunna stå där med studentmössan ändå, då jag hade missat betyg på vissa kurser, så då reste jag iväg. Bodde ett tag i Luleå, bodde ett tag i Stockholm innan jag äntligen kom tillbaka och fick en rad på ett annat boende - som jag än idag tycker väldigt mycket om - Linagården.

Sen vet ni kanske resten? Jag arbetade där i 4 månader innan jag bestämde mig för att åka som aupair till Italien och lämna familj och pojkvän, jag hann bara vara hos min aupairfamilj i drygt en månad innan jag misstänkte att något inte var som det skulle och på mitt italienska graviditetstest står det än idag "Incinta".

Min pojkvän kom då till Italien för att rädda mig, literally, och vi rymde hemåt med en del stopp i andra länder. Ja men sen gick det ju 9 månader och för snart 2 år sen så kom den här underbara lilla människan till oss. Hugo Alexander född den 6 april 2009.

Som är så här stor idag, och större!

Idag fortsätter jag min utbildning till det yrket som jag redan jobbat i flera år, undersköterska. Till sommaren är jag klar och min stora förhoppning är att jag får jobba vidare på min nyaste APUplats på Centraloperation, Skellefteå Lasarett. Jag har hittat mitt drömjobb och jag ska kämpa mig dit hur svårt det än blir. Jag har en betydligt bättre inställning idag, en helomvändning faktiskt, och trots att jag bland annat kämpar emot sömnlösa nätter och min emetofobi så skulle ni inte känna igen mig idag, högstadiekamrater. Jag känner mig lycklig över det jag har.

30 dagar

Bara för att jag läste min systers blogg inatt när Hugo sparkade mig på ryggkota nr 5 och grät ramsor i sömnen, så vart jag så GLAD och kände att jag vill också göra den här utmaningen. Bara för att få berätta för er om min storasyster på dag 11.

I nästa inlägg kör vi. Jag ska bara hälla i mig te, tvätta ansiktet i snö först och doppa ner näsan i Hugos bajsblöja - så jag vaknar efter Hugos nattbravader. Vi ses och snart hörs vi!

Thomas Rusiak - Migraine

Jag kände redan iförrgår att det var på gång, huvudvärken, och igår kväll när jag la mig bad jag en tyst bön att Hugo inte skulle vakna så tidigt för det kändes som om det gick små proppar på höger sida av huvudet hela tiden. Men det där funkar ju aldrig för typ nån minut efter 3 inatt så vaknade Hugo och ropade på mamma. Jag tycker det är jättemysigt att ha honom i sängen, när han sover.. vilket han inte gör. Det är alldeles för kul att ligga i mamma och pappas säng, så han ligger bara och drar mig i håret/sparkar mig i ryggen/killar mig/berättar små historier och så vidare.

Jag höll på att dö - där låg jag och kämpade emot migränen och så fick jag en fot i huvudet. Hugo somnade iallafall om strax efter 5, och typ halv 6 vaknade han igen av att han hade kissat ner hela våran säng. Det blev blött, minst sagt, och efter jag hade bytt sängkläder på en stor jäkla dubbelsäng så var ju Hugo pigg igen. Vi sov väl ungefär mellan halv 7 och 7, då var det tänkt jag skulle upp och fara på skolan men det var ju bara att glömma.

Så vi har en mysdag idag, farmor har varit här och haft utelek med Hugo så jag fick vila nån timma imorse, mycket skönt och nu ligger jag och Hugo i varsin ände av soffan och myser. Det märks att vi inte sovit mycket nån av oss, Hugos ögon är tunga och jag ger det max 5 minuter innan han somnar här. Jag ska också blunda, blir typ blind på ena ögat av huvudvärken.. Blä!

Hejdå!

TGIF

Första veckan på Cristoffers utbildning är över och min andra vecka som student på heltid också. Lyckligtvis betyder heltid för mig att jag inte läser så många dagar, men stora kurser och många poäng.

Iallafall så är vi GLADA att det är helg, den här fredagen startade med att Hugo vaknade 03:18 och ville sova i mammas och pappas säng där han låg och sparkade mamma i ryggen till klockan var nångång över 06. Behöver jag nämna att jag inte var sugen när klockan ringde klockan 07? Det är sådär just nu, nätterna är olika från en till en annan och vi njuter av all sömn vi får.

Ikväll har vi haft min pappa på middag, Hugo hade mysigt och njöt i fulla drag i soffan med morfar efter maten. Nu sover Hugo, jag vågar knappt säga det men jag hoppas han sover vidare ändaaaaa till imorgon klockan 7 då vi ska iväg och umgås en stund med Crilles familj och släkt imorgon förmiddag. Snart har jag en soffdejt med min sambo, vi ska se "Get him to the Greek"! Jag är så trött att det inte är lätt att vara kreativ och jag känner att alla ord bara blir en RÖRA.

Då säger vi godnatt och trevlig helg istället!

Sophie Zelmani - Happier man

Har ni hört den? Den är bra.

Nu ska jag mysa med min Hugo!

Vad.har.jag.gett.mig.in.på

Kommer vara MÖR efter att jag avslutat utbildningen, och då? Då är det direkt ut i arbetslivet. Jag vill vara hemma med min kille.

Inatt sov han hos sin farmor och var hos henne hela dagen för både jag och Crille går utbildning nu. Det är en stor tjänst och vi är jätteglada för att hon ställer upp, men nu får dom komma HEM!! Jag saknar Hugo så jag blir tokig.

Jag skriver mer sen, jag är SÅ trött i huvudet efter en skoldag, en av många. Kram på er!

Kärlek, kärlek i MASSOR

Om jag tidigare skrivit att Hugo är rätt prövande för sin mamma, slår och skriker, så måste jag ju även säga att det är andra hållet också. Han är enormt mysig just nu, lite extra känslig är han för det är MYCKET mamma som gäller. Han har alltid varit gosig men han har ÄNTLIGEN förstått charmen med att kramas och pussas när man vill mysa, då blir mamma och pappa så glada!

Det är lite jobbigt att sova tycker Hugo nu, han vill så gärna vara uppe med mamma och pappa att han drar till med det mesta. Ofta säger han att han har ont direkt vi lägger ner honom, eller så har han borta Snutte, eller så måste han bara prata lite. Ikväll fick även mamma krypa ner i Hugos säng för han vill så himla gärna kramas och där låg vi med armarna runt varandra och jag fick puss efter puss, Hugo berättade att det var så mysigt att kramas med mamma. Ja! Han sa det flera gånger! Jag berättade för honom tusen gånger att jag älskar honom, då la han sitt huvud på mitt ansikte och sa "tyst" ;-)

Sen kom pappa in och pappa är lite mer bestämd och Hugo vart lite ledsen och hulkade fram mellan tårarna att Kisse var bo-o-o-o-tta! Då letade vi fram kisse, och nallen och tiger och alla andra kompisar och så blev allt bra. Jag tror han sover nu, peppar peppar, men jag vill så gärna gå in och kramas lite till!

Nä, nu gör vi helg efter en tuff skolvecka! Med godis, soffmys och så pratar vi om våran underbara unge lite till. Ha en trevlig helg allihopa!

Jag är glad

För det finns så väldigt fina människor runt om kring oss. Den anonyma som kommenterade att jag var "stark" och önskade oss all lycka precis när jag behövde höra det, min fina Svärmor som tog en del av vårat tvättberg och alltid ställer upp för oss, mina arbetskamrater som går till jobbet med ett GOTT humör, Johanna som spenderade en dag med oss i veckan och gladde oss för en MÅNAD framöver, min pappa som är sjuk och trött men fortfarande den tryggaste människan i världen för mig, min syster som är min allra bästa vän, min son och min sambo som irriterar mig sönder och samman men som ändå är min allra finaste, allra käraste familj och ALLA andra som på något sätt finns till.

Jag har blivit så himla tacksam för det lilla, att det ibland är överväldigande med alla människor runt om oss. Flera gånger om dagen får jag gråten i halsen, jag tycker om er alla SÅ mycket! Självklart finns det människor som inte kanske alltid förgyller, som kanske mer bekymrar mig men jag tycker mig ha lärt mig att inte lägga ner allt för mycket tid på dom..trots att det är svårt.

HUR kloka blev ni av det här inlägget? Jag hoppas någon av er blev glad iallafall för ni är ganska många som läser här och 99% av er är FANTASTISKA människor som lämnar kommentarer och bryr er om oss. Idag vill jag speciellt tacka signaturen Matilda som donerat 30kr till mitt barnhjärta här på sidan, jag tror inte jag känner någon Matilda men det var det finaste hon kunde göra ändå!

Nu ska jag och Hugo städa, eller jag städar och han slänger saker på mig. Idag snöar det i Skellefteå, igen, men vi ska nog trotsa ovädret och åka lite pulka. 2 dagar i rad har Hugo somnat i soffan efter pulkåkning, alltså han drar och jag åker.. nej inte riktigt, men han drar och jag beordras att lägga i snöbollar i pulkan så till slut drar han typ 10kg snö och då förstår jag att han blir trött. Hejdå!

Schnopp

Ja, 1 år, 9 månader och 1 vecka tog det. Han pratar mycket, har alltid varit duktig på det och nu är det hela meningar och flera nya ord per dag. Han tar fasta på ett nytt ord direkt och igår när vi satte på pymmen och nattblöjan så sa jag till honom, som jag sagt säkert varje dag i typ hela hans liv - dra inte i snoppen Hugo. Då tittade han ner på blöjan, öppnade den och sa SCHNOPP. Jaha. Det var det liksom. Nu handlar allt om snoppen. Tills han kommit på ett nytt ord.

Just nu sitter mitt lilla hjärta 1 cm från tvn på sin bobby car och tittar på Pettson & Findus, i sin fina pyjamas. Han är så fin just nu, alldeles tyst och snäll, och nu kanske ni tycker jag var dum men han har en period då han testar sin mamma alldeles förfärligt mycket. Jag får många örfilar, många dörrar smällda, många arga skrik, ingen som helst respekt när jag säger åt honom utan då skallar han mig och slåss för att han blir så SUR! Fast jag vet att det är mamma som gäller ändå, minsta antydan till trötthet eller tårar och han kurar ihop sig hos mig, så jag tror han vågar testa mig just för att jag älskar honom oavsett.

Igår gick jag förresten ifrån min praktik på Operation med FINA betyg. Betyg jag inte ens kände att jag förtjänat, men handledarna var då överens och underlaget för betygen var kanske inte så lätta - hur självständig kan man som elev vara på en Operationsavdelning egentligen? Och jag tror jag har bestämt mig, om dom vill ha mig till sommaren så kommer jag absolut spendera all min tid där då och så länge dom behöver mig. Älskar det där!

Nu ska jag gå och måla med Hugo, då blir han glad!
Ha en bra torsdag allihopa

Fy

Ikväll önskar jag att någon hade sagt åt mig att det är okej att bryta ihop. Att någon tog emot mig och plockade upp bitarna. Ni som tycker att en kräkfobi bara är att sucka åt, att det är lätt för en person med den fobin att bara rycka upp sig, ni har fel. Jag kan inte beskriva hur oerhört jobbigt det är att vara rädd jämt. Jämt. För jag ser inte sjuk ut, jag är om något en ganska lättstressad person men jag tar hand om min familj, jag har många bollar i luften och jag försöker att möta min omgivning med ett leende. Men jag är rädd.

Jag är rädd och jag har varit rädd så länge att jag är trött. Jag vet att dom flesta med den här fobin lever med den hela livet, med upp och nergångar som med allt annat, men tanken på att ligga vaken om nätterna och tro att jag eller mitt barn eller min sambo ska vakna och må dåligt är inte något jag kan leva med. Att jag genom en tanke kan framkalla ångest, att jag begränsar mitt och min familjs liv?

Jävla skit att det ska vara såhär! Nu måste jag sova, imorgon ska jag befinna mig på Lassa hela dagen och vore det inte för att jag behöver verkligen dagen för mitt betyg så hade jag behövt en pistol mot huvudet för att gå in i ett vinterkräksjukdrabbat lasarett.

Godnatt

Få uppdateringar

Jag ska bli bättre, snart! Jag startar det här året med att starta ett barnhjärta och så ser vi om vi tillsammans kan nå målet. Vi kan tillsammans få ett barnhjärta att slå lite mer. Skicka ett sms är ni snälla.

Mysig helg på er!

Christmas

Ja nu har det varit jul och inte en enda uppdatering! Vem bryr sig? Det kommer ju en nu! Vi har haft två stycken fantastiska julaftnar (visst heter det så?) med först Hugos pappas familj och släkt och några dagar senare, pga sjukdom, en julafton med min lilla familj!

Jag som inte tycker att vi varit så snälla i år måste ha missuppfattat konceptet för vi fick ALLA superfina julklappar. Av hela Cristoffers familj fick vi en kamera som var to die for, dom tycker nog att vi är för dåliga på att ta kort, vilket vi ju är. Hugo har fått så mycket grejer så det inte är klokt, idag satsar vi på att rensa ut det som inte längre används och skicka vidare till kusin Dino, som ju säkert har roligare med det! Han fick bland annat en Duplo-bondgård, en eltandborste, en Brio-spis, en egen dammsugare, en mysgunga från IKEA, en egen cdspelare,pengar, traktorer, etc. Det tar liksom inte slut! Tusen tack allihopa. Vid ett senare tillfälle lovar jag att bjuda på massa bilder, för det har jag i lager, men tills vidare bjuder jag på den mest underbara synen man kan stöta på kring juletid. En fantastisk liten Hugo som var modigare än storkusinerna och hjälper Tomten med att dela ut paket, mest till sig själv. Älskade unge!



Just nu är han dock inte populär, han målade nämligen på våran tv med spritpennor, så om någon springer på en tv på mellandagsrean så kom över med den. Jag ska ta itu med barnet (haha, det lät bra) och sen ska jag servera honom lunch, idag blir det en mysdag, vi orkar nämligen inget annat!

Hugos önskelista

Gunga från IKEA

(kanske mest önskar han sig det av moster, som liksom har vägarna förbi Ingvar Kamprad)

Kastruller

(till spisen som tomten ryktas komma med..)

Bilar

(Hugo gillar dom ju, äntligen!)

Doktorsväska

(Makabert kanske, men den är ju så söt)

Tvådelade pyjamasar

(han är ju en stor kille nu)

Tjocksockar

(jag överför min tjocksockefetisch till mitt barn också)

Lego Duplo Zoo

eller Lego Duplo Bondgård

(bara det finns djur)

En egen cdspelare

(morfar, det var en sån här jag menade!)

Ritstaffli

(Hugo älskar att måla)

Makkapakka - i alla dess former

(Ja, nu önskar vi inte längre oss pippi-grejer iallafall..)

Det här är ju självklart bara gissningar på vad vi tror Hugo skulle bli glad över, men ni köper självklart vad ni själva vill - om ni nu vill köpa något. Jag vet ju att han blir minst lika glad av att träffa er, familj och vänner, så egentligen vet jag att julen blir bra oavsett vad som finns i paketen. Eller, om ni hellre vill göra så, den som vill kan sätta in en slant på Hugos sparkonto! Det är nästan det bästa, det håller liksom bäst i längden för en 20månaders kille som leker sönder det mesta.

Och om jag ska vara rättvis så hade Hugo faktiskt en önskan han tydligt uttryckte, som ni egentligen bara kan strunta i, men jag skriver ändå ut den.

Godis.

Gos

Jag har kommit underfund med många saker på sistone. En av dom är att om jag bara skriver om allt vi gör i livet så har jag inte tid att leva det.. så känns det, iallafall. Killen ni ser här ovan är min bästa vän. Han är 19 månader gammal och han är 25 % av mig, 25 av mannen jag älskar och sen är han 50% ett blankt blad. Jag vill gärna ta åt mig mer av äran, typ 75%, men han har bara möjligheter framför sig, möjlighet att bli vad han vill. Bara ikväll har han satt ord i meningar när vi busade som jag inte ens trodde han förstått (mamma inte borta, mamma där), han har sagt ett fult ord flera, flera gånger (..kuk) som vi inte för allt i den här världen förstod vars han hade hört tills han visade vad han menade genom att släcka lampan på knappen (han menade ju tryck) och han har suttit mellan mamma och pappa i soffan, tittat på oss vardera och kärleksfullt sagt mamma medans han smekt mig på kinden och sen samma sak på pappan, sen bad han om massa extra pussar på väg till sängen bara för att få vara uppe lite längre..!

Att älska någon så här mycket är inte svårt, det som är svårt är att hinna göra något annat (mellan nattjobb, skola och andra måsten också så klart..)

Nu ska jag fortsätta med mitt skolarbete, dricka min julmust, äta godiset från godisvågen (ja, moster jag gick dit ändå..) och sen ska jag krypa i säng för imorgon är en ny dag med nya utmaningar (både roliga och påfrestande) men sånt är ju livet och jag är glad för det! Hejdå!

Emetofobi

Vi får inte sova här hemma inatt. Lillen har vaknat och gråtit en gång i timmen och nu har vi suppat honom och myst med honom i soffan och pappa tog över så jag passade på att skriva här. Jag känner aldrig att jag fått ut det här, eller iallafall inte fått förståelsen för det. När Hugo vaknar på kvällen så tänker jag inte logiskt, jag tänker irrationellt. Jag tänker inte att "han kanske har ont i tänderna", eller att "han kanske har feber" eller att han "förmodligen bara drömt mardrömmar". Det vet jag att man borde göra som mamma, för så är förmodligen fallet 365 dagar om året. Jag tänker "nu kommer han kräkas".

Jag är emetofob. Det betyder att jag har kräkfobi. Jag brukar säga att jag lider av kräkfobi, för det är det jag gör, 365 dagar om året. Jag lider. Jag minns inte när det började men jag tror det har pågått hela mitt liv. Minns att jag var liten och någon i familjen blev sjuk, jag kunde ligga i timmar och skaka och själv framkalla ett illamående och enorma ångestattacker, fast då visste jag ju inte att det hette så. Jag själv har inte haft magsjuka mer än nån gång, men om du frågar mig så kan jag räkna upp varje gång jag kräkts i hela mitt liv. Det är glasklara, traumatiska minnen. På senare år har jag förmodligen tryckt bort min kräkreflex, inte ens när jag stoppat fingrarna i halsen om jag mått riktigt jävla illa så har jag kräkts. Har säkert varit sjuk också men jag brukar förklara det som att min kräkreflex inte sitter ihop med magen, den är inte kopplad så. Dom flesta emetofober är, lustigt nog, immuna mot magvirus men det hjälper ju inte för det kan man aldrig lita på..

Iallafall så sitter jag här och skakar, mår illa och försöker andas genom ännu en ångestattack SAMTIDIGT som jag tycker så synd om mitt lilla hjärta som inte kan sova. Det trots att jag knappt kan dra mig till att pussa på honom just nu, jag är helt enkelt för rädd. Jag tror och vågar erkänna att jag förmodligen aldrig varit så dålig i min "sjukdom" som jag är nu - sedan Hugo blev magsjuk och inlagd tillsammans med mig på isoleringsrum så har jag inte en gång kunnat ge honom nattflaskan eller gått in till honom när han vaknat för att jag varit så rädd att han ska kräkas över hela mig som han gjorde dom där gångerna. Hans pappa har ställt upp för mig mycket genom att ta över sonen när det är nattadags, vilket smärtar mig något så oerhört, att jag känner mig så hämmad i mitt liv och som mamma. Givetvis skulle jag ta hand om min älskade lilla kille när han blev sjuk, men traumat i det för mig går inte riktigt att beskriva för någon som inte lider av det här.

Det är säkert många som tycker att jag borde kommit över det här men jag kommer ingen vart, alls. Hade jag levt ensam hade jag inte ens gått ut vintertid, när kräksjukorna härjar, hade jag levt ensam hade jag förmodligen isolerat mig och därför är jag lycklig som bara den för att jag har min familj som ändå får mig att se framåt många gånger. Jag frågar dagligen mina allra närmaste, dom jag litar mest på här i världen om dom tror jag är sjuk. Om dom tror att lillen är sjuk. Jag riskbedömer allting och det håller mig hårt tillbaka. Risk kontra lycka.

Nu blev det tyst där ute så jag ska lägga mig ner och råkar jag somna så är det bra.

Jag är så glad att vi har vår pappa kvar

Det är inte alla som har det. Jag vet inte vad jag kommer göra den dagen han inte längre finns hos oss, hos min Hugo, hos min syster, hos mig och kanske framtida syskon till Hugo. Jag lever verkligen efter tanken att om någon gjort något bra, så förtjänar den att höra det och behandlas därefter. Pappa, du gör något bra varje dag och vi älskar dig!

I punktform - how to loose readers, not gain

Igår
- blev vår älskade Hugo 1,5 år. 1,5 år sen han kom till oss! Så stort!
- lagade jag 2 tänder (2 hål på 5 år, ändå helt godkänt) totalt nerdrogad av lugnande.
- blev vi fattigare än fattigast på grund av min tandläkare, tack gode gud för min braiga lön
- gjorde jag världens godaste lasagne, masterpiece!
- pratade jag länge och mycket i telefon med världens bästa syster, hon gör mig så glad!
- var vi ute och lekte i stormen, Hugo flög iväg (på riktigt) 3 gånger.

Idag
- vaknade Hugo kvart över 6, det var länge sen det hände och jag var inte sugen..
- påstår Crille att Hugo hållit honom vaken hela natten så han vaknar inte
- försöker jag skriva ett skolarbete med Hugo i hasorna
- ska vi till Bvc på 1,5 årskontroll med läkare, om vi inte blåser iväg på vägen dit
- ska vi handla bamsebyxor åt Hugo, bara för att jag har lust
- ska vi gå förbi och krama och pussa Hugos morfar som fyller år imorgon


Haha, då vet ni det! Mycket underhållande och vissa bloggare kräks väl på mig snart.. jag har inte ens några bilder att bjuda på för Hugo har gått iväg med min telefon och jag hittar inte igen den. Jag har laddat hem en app med en "kissche" som Hugo vill ha hela tiden. Bye!

Geggamoja

Åh, ni vet dom där dagarna? Dom man skrattar åt för att dom går så fel, men man mår ändå så bra? Jag hade en sån idag. Hugos vagn gick sönder, på stan, utanför Smått & Snyggt (hur sponsrad lät jag inte där då?! Im not..) Ett av hjulen föll av. Bara sådär! Den här mamman började svettas.. och svettas, och Hugo började skrika för han var ju trött och hungrig. Så jag svettades lite till. Sen gick jag in på affären, som har världens gulligaste personal (som inte alls skrattade åt mig för att min vagn gick sönder, dom gick ju med vinst) och så köpte jag en Geggamoja filt till Hugo. Han ska få ha den i vagnen.. och i sängen, och som snutte, och överallt - mest för att den var så dyr men också för att den är så fin. Sen kom svärmor och körde hem oss, hon är våran hjälte många gånger!



Men utan att låta så sponsrad så ska jag berätta vad jag egentligen ville berätta. Stackars hjärtat var så trött när han kom hem, att han bara kunde sova i mammas armar.. och med sin nya filt. Det är sant! Kolla! Hur lycklig blir man inte? SÅ lycklig!


Älskade lilla du

Jag har sagt det förr, det vet ni

Men det är fan trist att ha en sambo som bara sover hela tiden. I flera dagar har jag längtat efter en sovmorgon, en sån där ens käresta smyger upp när barnet ropar på morgonen, viker tyst igen dörren så mamman får sova vidare utan att behöva vakna till. Men så blir det ju aldrig! För det första så vaknar han inte av att Hugo ropar av hela sin lungkapacitet, så då får jag ju väcka honom och då kan man tycka att han borde smyga iväg.. men då somnar han om. Jag går upp, hämtar Hugo ur sängen som är en liten solstråle och morrar åt min sambo att nu stiger han upp och då lunkar han iväg.

Men jag kan inte somna om. Det här tog ju sin lilla tid. Så jag stiger upp, planerar att ha en lugn morgon (för det var ju faktiskt min sovmorgon) med massa te och näsan i skolböckerna. Men vad händer? Jag hinner bara kliva ur sovrumsdörren så vill ju Hugo leka med mamma, för pappa har somnat i soffan. Det här är inte ovanligt, men det är tråååkigt.

Nu är det dags att gå ut tror jag bestämt, lilla gossen drar i mig. Hej med er!

För ett år sedan

så besökte Hugo sin första lekpark, han smakade majskrokar för första gången, hans mamma tyckte fortfarande att bristen på sömn inte var så rolig och var ofta bekymrad men vi hade en underbar höst iallafall och det är så vansinnigt konstigt att tänka att för ett år sedan så hade Hugo på sig fleeceoverall i strl 68 och det enda han ropade på oss var "BÄ"! Det enda han tyckte var gott var majs och potatispure och han hade nästan lärt sig sitta själv. Han skrattade som en galning när vi nafsade honom på revbenen och han brukade få väcka sin pappa genom att dra honom i håret.

Idag så klättrar Hugo upp på en stol om han vill rita, han ber om "gicke" när han är törstig, det allra bästa han vet är att mysa framför en Pippi-film under en "ffffi" (filt) och med sin "kugge" (kudde). Han sover nästan hela nätter, med undantag från när tutten bara råååkat flyga över hela rummet och man måste ropa på mamma eller pappa. Han äter samma mat som vi, och det kanske faller sig naturligt att han hellre äter älgfärsburgare än plättar för såna är ju mamma och pappa. Den här hösten har han galonisar och stövlar, ullunderställ och springer direkt till "gungen" vi har ute på gården.

Fantastiska barn!

Vid närmare eftertanke

Så är det nog bara storasystern min som fortfarande hänger här, men det räcker för mig!

Idag har vi haft världens mysigaste dag, igår fyllde jag år men det har jag redan glömt (förutom imorse när jag fick använda min Tefal tekokare som jag fick, till att göra godaste teet ever, mums!) men jag är iallafall ett år klokare. En dag klokare, kalla det vad ni vill. Vi har iallafall fikat goda dagen efter-kakor, sett pippi 2 gånger, myst massor i soffan och våran BUSUNGE har blivit så himla gosig och springer gärna in i famnen och kramas hårt. Underbart!! Han är så himla medveten om allt, ber man honom hämta en ny blöja så gör han det (OCH drar ner byxorna på vägen tillbaka), ber man honom berätta vars näsan-munnen-ögon-öron-fot ja ni fattar, han kan allt! Det är som att prata med en liten människa som hela tiden har fattat, men äntligen kan visa vad han vill och mycket tydligt berätta det (puppi!)

Åh älskade lilla du (här skulle en bild in men xperian dog) vad du kommer växa upp och bli en bra människa. Jag känner lite såhär, vi skulle kunna misslyckas drastiskt med dig och du skulle ändå bli en bättre människa än både mamma och pappa. Ingen ska säga att vi inte ger dig det du behöver, att vi är för unga, vi gör ALLT för dig! Mammas lilla pruttunge.

Nej, så löjligt, eller hur syster? Jag har ju verkligen inget vettigt att säga, bara massa dravvel och känslor. Imorgon är det skola, prov igen, och jag känner motivationen till att klara det också. Nu ska jag sova!! Natti

Jobb och skola

I början av sommaren var jag skeptisk till mitt nattjobb, det kändes tungt och det kändes inte som att det gav mig någon energi överhuvudtaget, men nu är jag frälst! Jag trivs så gott där, det är härligt att komma in igen och känna att man kan det man gör och att man är omtyckt. Men jag tar mig lite vatten över huvudet, inatt jobbade jag 21-07 och sen fortsatte jag dagen med att inte gå och lägga mig trots att jag steg upp 07 dagen före. Jag gick till skolan och gjorde ett prov istället! Och vet ni vad, det gick super! Vi fick tillbaka 1 av 3 prov som vi har i den här kursen och jag fick ett STARKT mvg. Det är underbart, tror aldrig att jag fått ett sånt solklart mvg förut. Fortsätter jag så här så kan jag få ett mvg i kursen Medicinsk Grund, och det skulle se bra ut!!

Nej vad jag skryter, jag kan berätta lite om Hugo som fortfarande är sjuk, nu har det satt sig i halsen på honom också så han är hes och hostar slem hela tiden.. Han kämpar på, men han blev tydligt påverkad när han var ute och sprang ifrån mamma och pappa.. vi måste nog verkligen vila ut den här förkylningen, tror ni det är lätt med en sån liten buse som Hugo? Tur att vi köpt Astrid Lindgren filmer i massor, Hugo tjatar om "puppi" hela tiden.. Puppi Långstrump.

Nej nu ska jag sova, har varit vaken i snart 38 timmar så det är dags..
Natti!

Höst!

Hej på er! Ni är stadiga 30 st som trots att jag aldrig uppdaterar, kikar in här dagligen. Jag har tyvärr inte mycket spännande att berätta! Jag har börjat Komvux, som planerat, läser upp mina gymnasiebetyg så jag ÄNTLIGEN kan titulera mig undersköterska och förhoppningsvis komma in på sköterskeutbildning till vår/höst 2011. Känns skönt att göra nånting bra om dagarna men jag saknar ju Hugabuga när han är hemma med sin pappa.. Och så saknar jag jobbet, uj uj för roligt jobb jag skaffat mig. Helt knäppa i huvudet är dom, mina nattare!




Hugo har blivit en STOR kille! Om en månad blir han 1,5 år, kan ni förstå?! (Ännu sjukare är att hans kusin blir 6 månader nästa månad, syster det är inte klokt och jag saknar er) Han pratar med oss som han tycker vi vore dumma i huvudet ibland, skriker NEJ innan han ens hört frågan, kommer och pussas med oss och när man ber om till så säger han "uh, nä". Han sover som en GUD, om jag jämför med barn som fortfarande äter om nätterna, för han vaknar ändå till ett par gånger per natt och ropar "mamma, tutte" och det är inte mina tuttar han skrålar efter så det är bara att stappla sig upp och gräva igenom sängen efter hans napp som han ändå har slängt i högre hörnet av rummet. Men han sover iallafall! Han äter däremot ingenting, hans mamma lagar frukost, lunch och middag till honom men han ratar allt och skriker som sagt nej innan man ens hunnit föreslå något.
.

Men jag har kommit till insikt gott folk. Hugo är ju, vårt kött och blod, så konstigt är det ju inte om han sover dåligt då hans mamma vaknar och sover lättare än nån som går på droger, hans pappa kan bli jäävligt sur om man serverar något han inte tycker är gott och ärligt talat så har han nog lärt sig ordet nej när pappan ber mamman om pussar..


Summa summarum, vi får skylla oss själva och vi ÄLSKAR det!
Vi älskar dig Hugo!

Att blogga

Nej det är inte kul längre, jag tror inte det varit kul på jättelänge men jag har hållit igång bara för att försöka "dokumentera". Mitt liv lever jag inte igenom bloggen, jag har fina dagar med min sambo och min son (som iofs inte alls vill vara med sin mamma just nu, bara pappa som gäller) ,med min fantastiska familj (syster, LOVE you) och jag har ett roligt jobb som tyvärr tar det mesta av min energi. Skriver jag här så blir det bara baksidan av allt, och det är inte ens kul att ha dokumenterat.

Så vi ses till hösten!

Lilla hjärtat

Jag var så sur på dig imorse när du vaknade kl halv 6 och gnällde. Det var min tur att stiga upp och du brukar låta pappa sova till minst 8, pappas pojke. Men sen såg jag att din mage var prickig, det ser nästan ut som bett av något slag, eller allergi, håller tummarna att det inte är några prickar av det sjuka slaget. Så då gjorde jag varma mackor åt dig, du fick juice i din favoritflaska och nu har jag helt glömt bort att jag varit vaken i över 2 timmar. Du är ju min älskling, min finaste lilla skatt och jag skulle göra vad som helst, när som helst för dig - även om jag på sistone faktiskt har blivit en morgontrött sur mamma

Dom allra första bilderna

På en nybliven blek mamma och på en några minuter gammal Hugo.
Älskade du! Jag tror inte att du varit så här liten!




Bilderna tagna på din födelsedag, 090406

Att gå tillbaka till jobbet efter föräldraledighet

Jag sitter i soffan med Hugo och äter vindruvor, vi tittar på Barnen i Bullerbyn. Det är min underbara vardag, och så har livet sett ut i snart 1,5 år. Jag har varit så fokuserad på Hugo, på hans sömn och hans mat, hans behov och hans utveckling. Jag jobbar inatt, men lusten finns inte där. Det är ett roligt jobb, det är oftast väldigt trevliga människor man jobbar med och jag kan inte se mig själv jobba med något annat än inom vården så jag borde ju trivas.

Men det är just det, mitt fokus har så länge varit på Hugo och så till den grad att jag blivit en perfektionist, en kontrollmänniska, en virrpanna och framför allt så har jag blivit ännu mer känslomänniska än jag varit tidigare. Det är jobbigt att gå ut genom dörren, lämna min lilla familj som tidigare varit "beroende" av mig och gå till jobbet. Det är jobbigt att kliva in genom dörrarna på jobbet och inte ha superkoll på allting, något som jag har varit tvungen haft här hemma för annars hade jag aldrig kunnat ordna och fixa med allting. Det är jobbigt att göra sig omtyckt, att inte vara behövd på samma sätt som man är hemma med barn. Det är svårt att veta vem man ska vara. Är jag en snart 22årig undersköterska eller är jag bara en mamma?

Jag kan inte vara ensam om det här. Det måste finnas tusentals stressade mammor som också går ut i jobbet efter föräldraledighet och tycker att steget är långt. Jag är inte ett unikt fall, jag kanske har tagit på mig mer än vissa och stressat mer än många över allt som hänt det här året. Jag kanske inte skulle tagit på mig så mycket jobb första tiden, det kanske hade hjälpt. Kanske hade det också hjälpt om dom jag jobbade med visste, att förståelsen varit större och olikheterna mindre. Jag vet inte. Är det någon som vet?

Onsdagkväll

Jag var tvungen kika i kalendern innan jag postade det här inlägget, vem kommer ihåg veckodagarna?

Ja det är iallafall mitt i veckan nu och jag jobbar inte förrräns lördagnatt, vilket känns skönt, men framöver kommer jag jobba många strönätter = ingen möjlighet till att vila ut mellan nätterna. Det är inte lika kul, men jag får tänka att det ger pengar! Idag var vi driftiga och tog vagnen och vandrade ut till Solbacken för att storhandla. Det var många saker vi inte hade tänkt på innan vi gick ut på den här helvetesutflykten: Hugo hade bara sovit 30 minuter och var konstant övertrött, det var hundra grader ute, vars hade vi tänkt rymma alla kassar? blöjorna? Hugos 8 burkar Profylac? Men det gick iallafall, med matkassarna i vagnen och Hugo på axlarna så var iallafall lilleman nöjd! Näe, han var störtnöjd!

Jag och sambon är trötta nu, så vi slötittar på fotboll och slumrar inte den ena till så gör den andra det. Men det är skönt, att få barn är att dra NER på tempot men samtidigt hålla igång. Ett annat sorts lunk, som givetvis inte passar alla men som är just det, skönt och behagligt.

Då kan jag ju passa på att skriva lite vad våran fina Hugo "kan" vid 15 månaders ålder då! Han kan BUSA!!! Det kan alla barn tänker ni, men den här rackarungen kan det mesta inom busväg. Sen kan han en sak till, och det är han faktiskt bäst på, vad ni än tycker om era egna ungar. Det är att charma människorna runt om honom. Jag vet inte hur många leenden jag får varje dag nu på grund av att Hugo sagt "heeeeeej" till någon. Det är ett konstant hej:ande och jag tror uppriktigt att Hugo gör någons dag varje gång han hälsar från sin vagn under sin lilla keps och med sina stora bruna ögon och sin glada mun! Det kan bli lite tjatigt ibland, men det är ett kärt bekymmer.

Andra ord som Hugo kan då är ju
Hej (sötast)
VOVVE (absoluta favoritordet, han har stenkoll på vovvar!)
Mamma (han ropar på mig hela tiden)
Pappa (not so much)
Boll (nästan lika kul som vovve)
Snutte (det självklara när han vaknar, eller är gosig bara)
Tutte (som ovan)
Lampa (när han ser en..lampa?)
Titta (så fort han vill att vi ska titta dit, vilket är hela tiden nu)
Ja (används flitigt vid frågor om glass, om vi ska gå ut, om han vill bada)
Nej (kommer mest när han inte vill äta maten)
Bompa (Bolibompa..)
Gott (ja, ni fattar)

och säkert massa mer som jag inte kommer på nu för dessa används mest flitigt och då allra mest HEJ som säkert sägs 1000 gånger per dag och vi kallar honom guldfisken ibland för han kan gå runt hörnet bara för att komma tillbaka och säga hej igen. Nu ska jag hoppa ner i soffan igen, imorgon ska jag följa min pappa till stugan igen för imorgon blir det affär! Vi ska möta köparen vid stugan, vidare till banken i Norsjö och sen ska vi bli bjudna på mat på Svansele Vildmarkscamp som köparen äger. Han ska göra våran stuga till ännu ett projekt inom Vildmarkscampen och det känns så himla kul, delvis just för att det är HAN och han är en grym människa på alla vis och sen kommer stugan verkligen användas av långväga gäster (dom har gäster från japan, mexico, usa osv) och det känns häftigt!

Titta vad långt jag skrev. Och inga bilder, trots min fina Xperia går flitigt med kamerablixten här hemma. Imorgon kanske! Hejdå

Sick

Kul! Jag fick avsluta natten vid 01, då höll jag på att kräkas och jag svettades och frös om vartannat. Det visade sig att jag hade nästan 39 i feber, så jag blev förpassad till soffan inatt, vilket var lika skönt för jag höll på att svettas ihjäl! Ändå vaknade jag av att jag frös. Idag mår jag lite bättre, fast är lika varm och jag har ONT i nacken och magen så blir inget jobb inatt heller. (KRAM till Sofia som var en hjälte och gick ut och jobbade trots att hon sov!) Jag har hemskt dåligt samvete för det, men vad gör man.

Hugo hade feber igår och är lite varm också så vi delar väl på nån sjukdom här hemma. Jag ska iallafall krypa upp i soffan med honom och dricka lite nyponsoppa sen får vi väl se vad vi ska göra idag. Inte mycket, tror jag. Fast vem vill vara sjuk i sånt här väder?

Åh vilken fin dag!

Jag var nästan på väg ut till Stackgrönnan och fika på Kajutan ikväll med min lilla familj, tills jag kom ihåg att jag börjar jobba 21! Det har varit fantastiskt fint väder, tropisk värme påstås det och det kan jag tro på då luftfuktigheten står på 50% och det på natten är över 20 grader. Jag har varit ledig sen lördag morgon, kanske inte mycket till ledighet för man hinner inte ladda om, men jag har fått njuta lite av vädret och nu jobbar jag bara två nätter sen ska jag vara ledig tre nätter. Skönt! Hoppas på två fina nätter nu

Jag hade inte så mycket mer att säga, är vansinnigt trött så jag ska ta en dusch och sen ska jag se lite bolibompa med Hugo! Håll tummarna att jag inte somnar ikväll =)

Agnes, har ni tid för oss i veckan? Jag saknar dig och er!

Calleth you, cometh I

And that's just how it is
and how it is always been
It's were my reason stops
and something else comes in



2 år sen, med Madelene. Tänk så annorlunda livet såg ut då?

Payback

Vi ringde störningsjouren på våran alko-granne. Väktarna kom dit och han gjorde flera utfall mot våran dörr, jag kollade från köksfönstret, och väktarna fick stoppa honom gång på gång. Han är inte glad på oss, varför han nu antog att det var vi som hade ringt störningsjouren? Kunde ju varit vem som helst som varje måndag bankar på hans dörr och ber honom sänka.

Iallafall, vi grillade på balkongen på midsommar. Det gjorde ungefär 5 av 8 grannar också, vi vet för vi pratade sinsemellan balkongerna om detta och önskade varandra trevlig midsommar och yadayada. Idag fick vi ett brev från Skebo som löd ungefär "Vi har fått telefonsamtal angående er. Ni grillade på balkongen och det får man INTE!! Vi skickar med reglerna angående grillning. Hälsningar ***** ****** Skebo"

Vem kan det varit som störde sig på att vi grillade på midsommar? Midsommar - flintastekens nationaldag. Är det krig nu granne, är det krig? För jag bangar inte. Ni röker era ciggpaket varje kväll och vi får inte grilla på midsommar? Kom igen

Anyway, jag och Hugo har varit ute HELA dagen och nyss somnade den lilla killen hos sin pappa och jag var tvungen kika om pappan hans också somnat för någon snarkade högt men det var bara Hugo som hamnat i sov-koma. Det har varit varmt, och det ska visst vara varmt imorgon också, jobbigt att jag börjar jobba igen imorgon. Jag kommer sova dom närmaste dagarna så njut lite åt mig också!

Lars W

tid har förlöpt
dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått

jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går

det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon
och gjort det jag ska

men jag har saknat din hand
har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst

somliga dar
tar jag in vad jag hör
det går kvällar ibland när jag inte
ens undrar vad du gör

det är ibland som förut
ibland har jag känt att jag duger
jag har hämtat och samlat ihop
nog med kraft att gå ut

jag ser dig fortsätta nu
med varsamma kliv
jag ser dina drömmar sakta lossna
från mitt liv

Tröttsamt

Jag har, sedan jag gick av torsdagmorgon från jobbet, varit så vansinnigt trött. Både idag och igår har jag somnat i soffan flera, flera gånger och det är helt klart inte likt mig. Jag är tokig som har tagit på mig så här mycket jobb, och kanske ännu tokigare som trodde det skulle gå att få 100% hjälp hemifrån när jag ska jobba så mycket och samtidigt vara mamma. Vi får väl helt enkelt se hur det går. Vill inte påstå att stämningen på jobbet var den bästa, men trots detta så älskar jag vården och att jobba med dom äldre. Har verkligen hittat rätt!

Annars så rullar livet på som vanligt. Hugo pratar mer och mer för varje dag, han är så tydlig i det han säger och det han vill, vilket är underbart!! Att han då också blir lite mer förbaskad när vi föräldrar säger ifrån är faktiskt bara som det är, inget att göra åt. Vi har fina dagar med honom, jag har sagt det förr men varje ålder har sin charm och nu när han snart är 15 månader (hjälp!! 15 månader?!) så är han VÄRLDENS charmigaste lilla människa. Hälsar på alla, och dom allra flesta hälsar tillbaka. Han lyser upp och blir så glad när folk runt om kring honom hälsar tillbaka så fortsätt med det! =)


Jag själv är inne i lite av en svacka nu, av skäl som jag inte ens kan tänka på, och jag hoppas jag tar mig ut ur den snart för den tar det bästa av mig - inte som mamma, men kanske som sambo och som vän! Jag har så mycket jag skulle vilja skriva här, mycket handlar om hur orättvist livet kan vara och att man kan tycka att vi känner varann bättre än så här, men jag kan inte prata om det och jag kan som sagt knappt tänka på det för då tar luften nästan slut. Ibland glömmer jag, och det är väl dom bästa stunderna på hela dagen


Nu ska jag sluta men jag bjuder på en bild på mig och Agnes, jag vet inte vilket glas i ordningen det där var men jag gissar typ på 6e för ögonen hänger inte med riktigt. Bra kväll, på gott och ont.
Puss på dig Agnes, och hej på alla andra!

21 år

Idag fyller en fantastisk mamma, jättefin vän och en bra människa 21 år! Vi har bara känt varandra i ett av dom här tjugoett åren, och det i samband med våra fina söner, men jag tycker hon är bäst ändå och jag är glad varje dag för att hon finns! Hurra, hurra på din födelsedag!


Jag går runt nyduschad och i morgonrock och har inte riktigt vaknat till, och snart ska sonen sova en stund så jag funderar på att blunda en stund till. Hoppas alla ni som läser får en riktigt bra midsommar!

Tidvis

Men orka

Nu ska jag sova, jag har sovit 4 timmar av dom senaste 34. Bra!

Jag kommer sakna dig hela mitt liv

Men det är allt jag får.

Godmorgon!

You said fight fire with fire, fire with fire, fire with fire
Through desire, desi- sire, desi-, through your desire

Vi har startat dagen med lite, mycket, Scissor Sisters och städning av HELA lägenheten. Idag hoppas jag att jag får hämta ut min nya Xperia Mini telefon, och ikväll får vi se vad som händer. Imorgon börjar jag jobba, eller har iallafall inskolningsnatt imorgon, så sen kör det igång på riktigt. Hugo sover just nu så jag ska äta frukost och ringa några samtal. Ha en bra dag allihopa!

3 grejer

1. Det absolut roligaste Hugo vet är att ställa sig bakom mig, hålla på min rumpa och så ska jag skaka rumpan för honom. Han skrattar så han kan inte andas, och sen gör han samma sak. Skaka rumpa. Kalla honom Sean Hugo Banan.

2. Vad är det med våra grannar och måndagar? Varje, varje måndag är det fest med skrik och otrevligheter. Är det alkoholisternas dag eller?

3. Jag är så jävla dum. Men glad och samtidigt måste jag vara sjukt irriterande. Jag är på en jävligt konstig plats just nu bara.

Lars Winnerbäck - Jag får liksom ingen ordning

Blablabla

Jag hör hur jag tjatar men jag kan inte sluta. Varför är det jämt så? Tjat föder tjat.

Igår, ja, vad ska jag säga? En alldeles underbar liten Agnes, för mycket vin, några shottar, mycket allvarligt snack, två fina tjejer på besök, många underbara misstag, mycket skratt, några tårar. Idag då? Ja mer bakis har jag inte varit på länge, Hugo och sambon är på födelsedagskalas (grattis tjejer!) men dom är också trötta då Hugo valde att tjollra bort natten och inte sova. Jag ska snart sluta lyssna på Lasse Winnerbäck, snart så, och då ska jag ta mig till duschen och sen vet jag inte. Huvudet är alldeles blankt idag.

Tack för igår allihopa! Det var en kväll att minnas. (How to forget?)

Sad

Hugo följde med mamma och Agnes idag på stan, förståeligt att det var mindre roligt, men rackarungen slängde bort sin Geggamoja toplinemössa. Jag kan inte förklara hur ledsen det gör mig. Den mössan skrek HUGO. Givetvis går det köpa en ny, men dom är dyra, och just nu är jag bara ledsen över det! Dumma söta Hugo.

Ikväll ska jag och Agnes ha girls night! Nu känns det som att man ska förklara sig varför man ska göra något annat än att vara med sitt barn, för den känslan har jag alltid haft, men Agnes har så smått fått mig att förstå att det är okej. Fast det känns som det ruckar på min moral, fast jag frågat min sambo tusen gånger om det är okej, så känns det inte riktigt okej. Men vi kör all in iallafall och Agnes är bästa sällskapet!

Men nu ska jag fortsätta deppa över mössan..!

Brandtson - Earthquakes and sharks

Jag låg och funderade hela gårkvällen på vad den här låten hette, med anledning av titeln ;-) Det är länge sen jag lyssnade på den men den gör mig glad! Love it



Inatt har lille H sovit hela natten, finaste du! Och duktiga du! Nu är vi uppe hela familjen och senare ska jag iväg med storasyster och Dino! Fast innan dess har vi hunnit ha besök av faster Carro och Leo, och snart kommer Pempan och gör oss sällskap. Ja, ingen rast ingen ro!! ;)

Hugoboo

Tänk vilken charmör du har blivit? Pussas och kramas (när du vill och är på det humöret, förståss), pratar så förståndigt (säger jaa-a och nickar samtidigt och jag tror du förstår allting och lite till) och busar hela dagarna (slänga mammas smink i toan-bus, öppna kylskåpet-bus och nu kommer mamma och tar dig-bus). Jag är så glad att jag får vara din mamma och jag vet att din pappa är stoltast i världen över dig!

1 dag gammal

Man måste älska Skellefteå

Som vars innevånare omedelbart efter gårkvällens jordskalv startar en Facebookgrupp. "Alla vi som kände den legendariska jordbävningen". Man måste ju älska dom allihopa, allihopa över 2000 redan medlemmar. Givetvis gick man med, jag fick hjärtat i halsgropen igår. Det visade tydligen 4,1 på richterskalan, vars är världen på väg?

Nu ska jag och Hugo äta frukost! Ha en bra dag, var glad att ni lever! ;-)

När man tror att man är ensam

Så kommer man på att man har en Agnes!

Tack!

Jag vill inte säga det högt

(för egentligen är det inte sant men just nu stämmer det)

Gud vad jag längtar ut att jobba! Det är no fun just nu, det enda Hugo säger hela dagarna är pappa, pappa och pappa. Han vill bara kramas med pappa, bara leka med pappa, går pappa därifrån så är det en katastrof. Ännu roligare är det ju att det oftast är mamma som är med Hugo hela dagarna, ekvationen går inte ihop. Sen ska mamma försöka städa, laga mat, fixa mellanmål, tvätta och det går inte att hela tiden busa som pappa kan göra. Och Hugo gör allting han vet att han inte får just nu, speciellt klättra på saker. HUR kul är hon som flyttar ner Hugo som klättrat upp på tvn eller på vardagsrumsbordet? Inte kul alls enligt Hugo. Visst får väl ungen upptäcka saker, men hur långt ner det är till marken från vardagsrumsbordet tänker inte mamma ställa upp på.

Så, ett par örfilar har jag fått idag, och lite förbannade skrik, annars har vi mest gått runt här i tystnad jag och Hugo. Mest jag, för Hugo har bara glatt sagt "pappa? pappa, pappa? pappa!" hela dagen. Imorgon ska jag på introduktionsmöte för jobbet, och jag kommer få äta upp dom här orden sen när jag jobbat 14 nätter på en månad, men just nu så längtar jag bara efter att få hämta posten och komma ut i 1 minut.

Nu ska jag ge Hugo mellis!

If it's not forever
If it's just tonight
Oh we're still the greatest
The greatest
The greatest

Anställd

Ja, anställd igen av Skellefteå Kommun. Gröt i hjärnan! Jobba? Jag? Vadå? Jag har idag fått ett nattschema på nya boendet Ömheten. Det är fantastiskt roligt, men jag minns inte ett jota vad man gjorde. Jag är så glad, men samtidigt känner jag mig lika hemma där som några av vårdtagarna. Att släppa mammarollen kommer bli svårt, fast samtidigt blir det väl lite av en fördel, jag tror inte alls det är dumt att ha småbarn hemma när man jobbar i vården. Och att jobba natt? Det var helt enkelt så att jag bad om det, jag vill ha så mycket vaken tid hemma med mina killar som möjligt. Håll tummarna att det blir bra!

Jag skriver mer sen, nu ska vi äta god middag!

Stackars liten trött kille

Jag måste skaffa mig en kamera, måste! Ikväll hade vi en övertrött kille som sprang runt och grät och pekade, skrattade, grät, busade, grät.. så vi satte oss med honom i soffan framför barntv. Pappa på ena sidan, mamma på andra, tätt tätt. Det gick max 5 minuter så sov han sittandes och snussade SÅ GOTT! Åh så typiskt att blöjan skulle bytas, kläder skulle tas av, lillkroppen skulle smörjas in och flaska skulle intas. Han som var så söt där mellan mamma och pappa!

Han har haft en "hård" helg, lillen. Fredagen var vi hos våra vänner, Agnes David Micko och grillade. Det var hur mysigt som helst, men Hugo vill ju inte sova när han är borta, så trots att han var märkbart supertrött så busade han på och var tapper, som alltid! David höll på att skrämma skiten ur vår unge, men Hugo älskar att bli skrämd så det var bara roligt! ;-) Vi började iallafall traska hemåt med Hugo klockan 9 och vid 10 så var han hemma och sov gott i sängen.

Ja, dagen därpå så vaknade han 6?! vilket såklart gjorde att han var jättetrött hela dagen, han komasov 3 timmar på raken innan lunch och sen skulle han iväg till FARMOR OCH FARFAR! Där fick han leka i deras stuga, sen fick han nanna där inatt och det kändes verkligen att vi hade honom borta för vi som rätt ofta tidigare hade barnvakt har inte haft det sen början på mars. Han hade iallafall sovit gott, och jag är övertygad om att han haft roligt för han tokgrinar alltid när farmor ska fara. Vet att han är SÅ glad i dom!

Så med facit i hand har Hugo alltså haft mycket mer roligt än han har sovit den här helgen, om ni förstår, så det var kanske inte konstigt att han somnade mellan sina föräldrar i soffan i afton. Men ni som har barn som alltid somnat "lätt" kanske inte förstår storheten i att han är så fantastiskt trött att han somnar på detta viset, för mig är det det absolut vackraste som finns. Och just det, idag hade vi besök av bästa storasyster och hennes Dino! Timmar kan gå när vi träffas, jag älskar att umgås och prata med henne och jag tror nästan timmar gick när jag fick bära på och vyssja lilleman. Han var så gosig och fin, det är en fröjd att få vara moster åt det lilla miraklet. Och syster till dig, Sara!

Kul att läsa ett inlägg utan bilder? Nej, borde skaffa kamera ju!

Agnes..

Jag hade längtat efter mitt te imorse, och när Hugo väckte mig 5:55 (efter att han somnat 22, vilken unge tar inte sovmorgon då?!) så gjorde jag mig en kopp te med mjölk, MUMS!

Bara det att mjölken var daterad bäst före 9 juni och förpackad 2a. Norrmejerier hade gått ut med att man skulle slänga den mjölken, det var visst fel bakteriekultur. Inte kul!!! Jag drack den ju igår..

(Tack för igår Agnes, David och Micko! Vi hade jättemysigt. Fast Hugo var lite dum med Micko)

Att vara mamma

Jag kanske ställer för höga krav på mig själv, men det känns som att jag misslyckas. Jag är rädd för att göra fel när Hugo behöver att jag gör rätt, jag är rädd att han känner av min stress och mår dåligt när han är tillsammans med mig, jag är rädd för att tänka så här för tankarna gör mig paranoid. Jag är rädd för att jag en dag kommer börja må dåligt av min stress. Jag är rädd att inte kunna ställa upp, jag är rädd för att behöva sätta mig själv före honom. Jag är rädd för att inte vara bäst för Hugo. Jag är rädd för att bli som min egen mamma.

Min egen mamma skrev nämligen i vredesmod flera mail till mig. Hon ville att jag skulle ifrågasätta mig själv som dotter, om jag tyckte jag var en bra dotter. Hon tyckte jag missunnade henne att vara mormor. Hon ville att jag skulle tänka tanken på att Hugo om 20 år inte ville ha kontakt med mig, att det kunde hända. Och ända sedan hon skrev det här har det gått upp för mig att, utan att närmare gå in på vad som tidigare varit i min familj, jag ständigt kämpar för att gå en annan väg än min mamma. För att bli en egen människa. Det är den stressen jag kämpar mot, att vara bättre än det som ligger i mina gener.

Och mamma, jag vet att du läser det här. Det var inte lätt för mig att skriva det här, men du ska veta att man gör sin egen lycka och man kan aldrig anklaga sina barn för att man själv inte är lycklig. Och jag tänker aldrig låta Hugo gå så långt ifrån mig att han är nöjd med att inte ha kontakt med mig.

Snuvad

på jobb. Ingen chef som ringt och idag fick jag höra ett en tjej jag gått skola med fick introduktionsnatt på stället jag har längtat till. Jag har alltså tidigare jobbat natt på både Linagården och Samuelgården under tiden dom byggde boendet jag nu hade önskat jobba på. Både Linagården och Samuel hade nya fina avdelningar och min dröm var att få starta som vikarie på det nya boendet för då får man vara med från början! Som jag förstått det har vårdtagarna från Samuelgården som ska stängas, förflyttats till det nya boendet som också ligger på Moröbacke. Så det hade ju varit fint att få jobba lite nätter i sommar, få in lite pengar till familjen och framförallt få in en fot igen tills jag börjar plugga i höst.

Åh! Sur. Eller ledsen. Snuvad iallafall. Ska maila chefen.

GRATTIS ÄLSKLING

Idag fyller min Cristoffer 21 år, det ger mig både rätten att gratulera honom och mobba honom för att han aldrig kommer ikapp mig! Jag är fortfarande äldst, ha! Men, grattis!!!

Älskar dig, du är mitt barns pappa och mitt bekymmer till älskling!

Morsdag ♥

Grattis till alla fina mammor där ute som utan krav av att få något tillbaka, ger av sig själv dagligen! Det här är eran dag.

Hos oss går dagen sakta idag, Hugo hade en jobbig natt och Crille var trött och irriterad, jag kunde inte sova av Hugos sporadiska skrik och det resulterar i trötta ögon och onda kroppar. Hugo sover just nu men jag har just dammsugit och städat toan, snart ska jag lägga mig på soffan och hoppas att det här är en av dom längre tupplurarna min fina unge tar. Tanken var väl att vi skulle ut till stugan efter lunch men Crille sover nu och imorse så sa han tydligt att han inte orkade med nått firande idag, men vi får väl se när han vaknat. Jag tycker han får bestämma själv när det är hans födelsedag imorgon och jag tänker inte vara den som bestämmer idag eller imorgon. Ja, nu ska jag vila en stund

Varför?

Ska det vara så här? Jag har lärt mig att långt ifrån alla har barn som tidigt sover hela nätter, men jag kan inte låta bli att gräva ner mig över det. Jag kan aldrig känna mig trygg med att Hugo sover hela nätter, aldrig. Det är mer en regel än ett undantag att han vaknar varje natt och skriker, ibland flera gånger utan nån synlig orsak, ibland för att äta. Det går aldrig veta att han sover gott och det tuggar sönder mig. Just nu sitter han uppe i soffan med sin pappa och äter, fast han aldrig brukar äta den här tiden, men ingenting annat fungerade. Jag hatar att behöva gissa mig fram, ibland känns det som att jag inte känner mitt eget barn om natten. Det är så tungt.

Blaha blaha säger ni, så där har många det. Ja, visst. Men varje natt i över ett år, det är svårt att vara positiv så här sent.

Det finns inte ord

Till hur trött jag är idag. Jag hade världens roligaste kväll igår med Agnes, Mickos mamma för er som bara följer bloggen, med en låda vin, utgång med massa dans och bara kvalitetstid med lätt en av dom bästa tjejerna jag vet! Vi har aldrig umgåtts bara jag och Agnes, men det vet jag att vi gör om=) Mina killar, son och sambo, var hemma och den ene sov medans den andra väntade på mig när jag kom hem. (Agnes jag tror det var vätskeersättningen som räddade mig men jag sov i smink och ser ut som en sliten panda idag)

Ja iallafall så klarade jag mig rätt bra, brukar må skitdåligt och jag var beredd på det värsta då jag inte mer än smuttat på ett glas vin på över ett år. Jag drack en av påsarna med vätskeersättning vi skaffade när magsjukan gick här hemma, och sen var jag fit for fight! Bara väldigt, väldigt trött.. så snart ska jag sova!

Vi slängde förresten i säng Hugo en hel timma tidigare, han har varit så arg idag och bara gått runt och skrikit åt oss och har man kramats med honom har han ålat ur famnen på en och varken jag eller Crille orkade längre än 11 timmar av detta då han varit så sen han vaknade. Han har börjat ropa på oss, alltså mamma och pappa ropar han och idag skrek han det högsta han kunde hela, hela tiden. Hur mycket jag än älskar när han ropar på mig så kan jag inte hjälpa att jag blir trött när han skriker mitt "namn" i ren ilska.. Vi tror han hade ont i tänderna så vi gav lite alvedon vid sängdags och efter vällingen så somnade han gott, trots den tidiga klockan. Hoppas bara han fortsätter sova, imorgon ska vi nog ut till Crilles föräldrars stuga och fira honom då han fyller år på måndag! Fan, måste baka tårta. Så många måsten!

Måste (haha) förresten bara hänvisa till min fina storasysters blogg. Deras son har äntligen fått ett namn, det bästa namnet för det är bara så klockrent, Dino! Han ser ut som en liten Dino. Älskar det, och älskar er!

(Aa just det så blev jag erbjuden ett nattvikariat av vikariesamordningen på nya boendet Ömheten till sommarn, jag tackade ja och hon skulle vidarebefordra till chefen som skulle ge det slutgiltiga beskedet)

Premiär

För vin med fina Agnes ikväll. Jag har inte varit utanför lägenheten en kväll ensam sen.. aldrig. Stadsfesten var sist jag sörplade i mig vin, så ikväll är STORT. Det ska bli roligt iallafall!

Puss till min sambo som lät mig fara iväg ikväll, och till min Hugo som ligger hemma och sover. Jag älskar er båda!

Syster-yster

Det här är min favvo! Hugo med moster, the best moster in the world!

Konstiga dagar

Ja, vädret går upp och ner bokstavligt talat, och mina uppdateringar likaså. Dom finaste dagarna spenderade vi utomhus i den helt sjuka värmen som Norrland nästan var ensam om, bland annat med Hugos bästis Micko och min goda vän Agnes! Vi blev inbjudna att bada i Mickos mormor och morfars badpool som Mickos mormor köpt åt killarna, bilden nedan är från nån annan dag då killarna fick äta glass i parken. Vi har iallafall haft RIKTIGT bra dagar i solen,


men idag lyser solen med sin frånvaro. Det är grått och det hänger regn i luften, typiskt att jag måste ta med mig lilleman och lämna massa papper inne i stan då. Håller tummarna att det är uppehåll just då!! Jag ska gå förbi Hugos morfar också, det är standard, och höra om han har pratat med mannen som förhoppningsvis ska köpa våran stuga. Ja, för i fredagskväll så körde jag och min pappa till Svansele där vår fina, fina timmerstuga står och träffade en eventuell köpare. Lite roligt är det att den eventuella köparen är ägaren till Svansele Vildmarkscamping och upphovsmakaren till Stoorn. Han har redan tagit över min kusins stuga och är i full färd med att göra om den till en stor bastu, och våran stuga ligger kanske 50 meter där ifrån!

Så, det hoppas vi verkligen på att det går igenom, då blir alla glada!


Apropå glada så är min lille son inte särskilt nöjd alls om dagarna längre, han har SÅ ont i sina tänder, det är 3 stycken som spricker ut i samma stund så jag kan förstå honom! Han har aldrig varit särskilt bra med motgångar, om han inte får göra något så kan han bli så arg och ledsen men det här har eskalerat.. speciellt när man ska ge honom något att äta, det är bara tårar och tårar. Helst vill han ta allting själv, och det får han ju i dom flesta fall, men han blir ledsen på sig själv när det inte går så bra att äta själv och blir då ÄNNU mer ledsen.


Sen har han lärt sig öppna kylskåpet också, och klättra upp i kylskåpet. Precis som han klättrar upp överallt annars, TUR att han är duktig på att krypa ner baklänges också. Nu kom han här med snutte och tutte och kramar mitt ben så jag ska lägga en ledsen gosse i sängen! Lite uppdatering blev det iallafall=)

Snälla

Jag behöver dig, iphone!

:)

Jag tävlar här!

Jag orkar inte

Jag måste få vara på dåligt humör ibland, jag orkar inte göra allt med ett leende. Varför ska det aldrig respekteras?

Positiva genen fattas mig, storasyster

Då hade jag nog tagit den här natten med en klackspark, hade nog släppt den vid det här laget och inte funderat vad som var fel, varför Hugo var ett mooooonster med start 03:23 och varför pappa Crille inte gick att väcka från soffjäveln. Igen.

Fast Hugo brukar inte vakna så där tidigt, han har som slutat med det. Inatt ville han göra det, sen ville han ligga och ropa och sätta sig upp till klockan var halv 7. Då sov han som en stock alltså! En stock som sover en halvtimma! Jag vill bara sova.. jag vill sova, sova, sova. Det blir en skön tupplur när Hugo ska sova sin lur före lunch, jag längtar.

Jag behöver något roligt idag. Ring mig och berätta något roligt idag.

Godmorgon! förresten

Bebistjej!

Stort grattis till Agneta och Greger som blev 3barnsföräldrar natten till idag! Jag är övertygad om allt gått bra, hoppas ni mår bra också!

JAG ÄR SÅ ARG IDAG

Bara på allt, vill skrika och svära åt alla men det går ju inte. Jag har städat, tvättat, skurat, diskat, lagat middag och allt detta när jag haft en Hugo efter mig, och idag skulle han smaka på toavattnet, han skulle slicka på balkonggolvet, han drog ut alla sopor på golvet och sen ville han att mamma skulle bära honom hela tiden, det var lite halvt frusterande men jag höll god min. Det enda jag ville ha ikväll var den nya Bonaqua med smak av björnbär och nått, lite bubbelvatten. Det var liksom det enda som kunde rädda min kväll så när Crille for och handla så lovade han att köpa.

Han kommer liksom hem med Bonaqua lingon. Stilla vatten med smak av lingon. Lingonvatten. Jag dör. Det här var droppen, jag är så jävla förbannad just nu att jag bara vill gå och lägga mig. Jag blir arg bara jag skriver det här. Hur knäppt? Jätteknäppt, men så är det.

Det är så jävla tråkigt

Att inte vilja lägga ut Hugo i sin vagn på balkongen. Jag vill inte hänga ut folk men min granne har folk över, som vanligt, som tar en återställare på sin balkong. En av kvinnorna skriker åt alla som går förbi, en annan kvinna låter som att hon har tuberkulos varje gång hon tar en rök och sen blåser ut röken mot våran balkong. Hugo ligger faktiskt ute idag, men det var innan idioterna valde att sätta sig ute och kröka. Jag vill inte känna att jag ångrar att jag flyttade hit, men jag känner mig många gånger otrygg med att ha en liten unge i det här området, dörr i dörr med någon som allmänt känt inte sköter sig särskilt bra.

Det var allt.

Syster

Jag kan inte vara ledsen när jag har dig,
och du har en sån bra inställning till allt!

Jag är inte vaken än, jag är inte vaken, jag är inte vaken, jag är inte vaken

Jag tänkte om jag intalar mig själv att jag fortfarande sover så kanske jag gör det. Jag är SÅ trött idag, fast Hugo sov till halv 6 idag och sen vidare till 7, jag själv vaknade halv 5 av att Cristoffer snarkade ute i soffan. Sen dess sov jag inget, så nu fortsätter vi..

Jag är inte vaken, jag är inte vaken, jag är inte vaken, jag sover fortfarande, jag sover fortfarande....

Det ska bli 23 grader idag. Tror vi på det?

Let me sleep

Ja för det här är ingen stureplansblogg, ingen modeblogg (gills inte när min unge är mer fashion än jag) det är bara en mammablogg och det mesta handlar om att krypa på knäna hela dagarna, jaga en Hugo som lärt sig springa fort som fan, hur mycket det verkligen går att älska en sån liten människa, och att ta sömnen när man kan för det finns ingen möjlighet att ta den när man själv vill. Den handlar inte längre om att festa hela nätterna, inte om att lägga alla pengar på skor och inte heller på att bli kär gång på gång. Jag är i ett helt annat ställe i livet.

Så jag ska snart sova, men först ska jag bara skriva att jag har världens mysigaste storasyster. Idag trängdes vi med båda vagnarna på stan, Sara vars lillbebis som är så tokigt jäkla söt att det inte hade gjort något om han hade bajsat på mig när jag gosade med honom, och min finaste Hugo som är världens gladaste och socialaste unge just nu! HEEJ åt höger, och HEEEEEEJ åt vänster låter det vars Hugo än går. Jag är så glad att vi får ha småttingar samtidigt, jag tänker drämma till med en klyscha nu för den är ju sann: Den här tiden får vi aldrig tillbaka! (Morfar, du är världens mysigaste du mé!)

Godnatt1!

IKEA

Ingen som ska till IKEA snart? Jag var sist dit när jag var i Milano. Det är alltså.. 2 år sen. Jag får IKEA-krampen snart. Kom igen vänner!

Idag 30%

Butik Stylish har bland mycket annat, namnsmycken i sterlingsilver. Idag 30% på dyraste varan.

Haha gulle du

Jag har just stått och kikat på Hugo som ligger i sin säng och "sover". Han blundar.. men ligger och sjunger. Ladidadi, dobobo, prrrgglaaaaaaa låter det från hans söta lilla mun. Han gör ofta så innan han ska somna och det gör mig GLAD för det är inte längre tårar när han måste sova. Fast ibland blir han irriterad att han inte kan somna, men då ropar han på oss! Du är världens bästa lilla människa

Emelie

Looooove you! Mitt hår är fint, tack! =)

Ja idag har Emelie tagit typ tusen timmar av sin dag och klippt av mig håret, sen färgat det! Jag är som en ny Ida! Jag gjorde en smarrig lasagne också, som vi åt under stress.. färgen hade nämligen varit i typ 50 minuter. Hugo charmade och kom med jämna mellanrum och sa "heeeeej" och smilade och undrade vad vi höll på med. Älskade lilla du. Just nu sover han, inte jättegott, hostar lite och har sig, men hoppas han får en bra natt ändå! Jag ska snart se nya Vampire Diaries.. sen ska jag också sova

Fan, försökte ladda in ett collage här men det gick inte. Försöker senare! Och syster, kan du på onsdag? Då är vi nog friska! Hugo får inte pussa på Doffis! Lovar!

Tips

Sjukt bra tips, alla ni som vill ha namnsmycken kan ju kika här,
50% på ett namnsmycke av silver är rätt bra! Klicka på bilden för att komma till hemsidan :)

Dumma förkylning

Ja man ska inte svära men FY FAN för vilken huvudvärk jag har. Hugo är grinig och sover inte så gott, vilket inte alls är konstigt om han har hälften så ont i huvudet som jag själv har. Vi har snorat ikapp idag, ett tag där fick jag livslust och klädde på oss båda och gick ut men det var inte okej. Hugo snorade, nyste och gnällde och jag ville ställa mig och kräkas i diket. Kombinationen solen, febern och huvudvärk var inte gossig! Vem orkar med vårförkylningar?

Sen gick vi in och myste i soffan istället, det var mycket bättre. Jag älskar våra dagar, jag längtar varje kväll till att stiga upp till min fina Hugo och krama om honom. Det är så svårt att förklara det där, även fast klockan är halv 6 på morgonen så är man lycklig och känner att man är VIKTIG för någon. Det är den allra bästa känslan i världen.D


Från magen till världens vackraste lilla kille

Lugn lördag

Jag blev i torsdags riktigt förkyld och bad till snor-gudarna där uppe att Hugo skulle få slippa. Vem tror ni inte snörvlar och har sig idag? Jo, lillen har även han blivit förkyld så idag blir det inte många knop här hemma. Jag skulle så gärna vilja ut till Stackgrönnan och vara lite med min familj, eller till Bureå och mysa med min fina systerson (och syster!) men där gör jag nog bäst i att låta bli.

Hoppas ni andra får en fin lördag!

I'm not crazy, I'm just a little unwell

Det är mycket jag vill skriva. Jag vet inte för vem jag vill skriva längre. Jag ifrågasätter mig själv varje dag hela dagarna, jag funderar om jag duger eller om jag gör rätt. Jag funderar vad jag kan stå för, vem jag vill vara som mamma, vem jag vill vara som flickvän. Jag undrar vem som känner mig, vem som bryr sig och vad ni egentligen tror att ni vet.

Jag tycker att jag är en bra människa, utan att vara det minsta självgod, hur stora kliv jag än fick ta när jag var yngre så blev jag en bra människa. Jag har en familj som jag älskar och som jag till det yttersta försöker göra allt bra för. Jag kämpar precis lika hårt som någon, och jag har aldrig suttit och väntat på att något ska hända. Jag fixar mycket själv, hur mycket det än sticker i ögonen på er, så är det inte osant. Det är heller ingen lögn att det fokuseras alldeles för mycket på felen jag gör och inte på det som inte görs alls här hemma, när vi faktiskt är två. Det jag vill komma till är att min respekt är värd något.

Det är värt något att få min respekt.

Gäsp

Jag sitter och gäspar stort här. Natten till idag vart inge bra, våran granne hade fest och efter ett obehagligt möte med hans partypolare som vart arga på oss så sänkte han ljudet; bara för att höja det igen efter en halvtimme. Dom glömde nog. Hugo sov iallafall INTE gott. Inte vi heller, har varit mör hela dagen men vi har haft en supermysig dag allihopa!

Nä. Det här blev tråkigt. Man ska aldrig tvinga sig själv till att blogga, då blir det aldrig något bra skrivet. Natti!

Storasyster

Vi längtar efter er.




Så här mycket längtar Hugo!

Första cykeln

Kom farmor med här i afton. Den har sele och skjutstång vilket innebär att Hugo inte behöver använda tramporna på länge om han inte vill, men ändå kan cykla "själv"! Det vart stora ögon på Hugo! Jag har bilder men ingen tid att lägga in dom just nu för Hugo är inte på humör, vilket är rätt konstigt, fast kanske inte med tanke på att vi bor granne med a-lagare som har fest varje dag utom lördag. Yes, det är sant!

Iallafall så har jag massa saker att skriva men har som sagt inte tid, vill bara tacka hugos farmor och farfar! Ni är bäst =)

Vill någon leka med oss idag?

Snälla? :-)