Jag kände redan iförrgår att det var på gång, huvudvärken, och igår kväll när jag la mig bad jag en tyst bön att Hugo inte skulle vakna så tidigt för det kändes som om det gick små proppar på höger sida av huvudet hela tiden. Men det där funkar ju aldrig för typ nån minut efter 3 inatt så vaknade Hugo och ropade på mamma. Jag tycker det är jättemysigt att ha honom i sängen, när han sover.. vilket han inte gör. Det är alldeles för kul att ligga i mamma och pappas säng, så han ligger bara och drar mig i håret/sparkar mig i ryggen/killar mig/berättar små historier och så vidare.
Jag höll på att dö - där låg jag och kämpade emot migränen och så fick jag en fot i huvudet. Hugo somnade iallafall om strax efter 5, och typ halv 6 vaknade han igen av att han hade kissat ner hela våran säng. Det blev blött, minst sagt, och efter jag hade bytt sängkläder på en stor jäkla dubbelsäng så var ju Hugo pigg igen. Vi sov väl ungefär mellan halv 7 och 7, då var det tänkt jag skulle upp och fara på skolan men det var ju bara att glömma.
Så vi har en mysdag idag, farmor har varit här och haft utelek med Hugo så jag fick vila nån timma imorse, mycket skönt och nu ligger jag och Hugo i varsin ände av soffan och myser. Det märks att vi inte sovit mycket nån av oss, Hugos ögon är tunga och jag ger det max 5 minuter innan han somnar här. Jag ska också blunda, blir typ blind på ena ögat av huvudvärken.. Blä!
Hejdå!
måndag 31 januari 2011
fredag 28 januari 2011
TGIF
Första veckan på Cristoffers utbildning är över och min andra vecka som student på heltid också. Lyckligtvis betyder heltid för mig att jag inte läser så många dagar, men stora kurser och många poäng.
Iallafall så är vi GLADA att det är helg, den här fredagen startade med att Hugo vaknade 03:18 och ville sova i mammas och pappas säng där han låg och sparkade mamma i ryggen till klockan var nångång över 06. Behöver jag nämna att jag inte var sugen när klockan ringde klockan 07? Det är sådär just nu, nätterna är olika från en till en annan och vi njuter av all sömn vi får.
Ikväll har vi haft min pappa på middag, Hugo hade mysigt och njöt i fulla drag i soffan med morfar efter maten. Nu sover Hugo, jag vågar knappt säga det men jag hoppas han sover vidare ändaaaaa till imorgon klockan 7 då vi ska iväg och umgås en stund med Crilles familj och släkt imorgon förmiddag. Snart har jag en soffdejt med min sambo, vi ska se "Get him to the Greek"! Jag är så trött att det inte är lätt att vara kreativ och jag känner att alla ord bara blir en RÖRA.
Då säger vi godnatt och trevlig helg istället!
Iallafall så är vi GLADA att det är helg, den här fredagen startade med att Hugo vaknade 03:18 och ville sova i mammas och pappas säng där han låg och sparkade mamma i ryggen till klockan var nångång över 06. Behöver jag nämna att jag inte var sugen när klockan ringde klockan 07? Det är sådär just nu, nätterna är olika från en till en annan och vi njuter av all sömn vi får.
Ikväll har vi haft min pappa på middag, Hugo hade mysigt och njöt i fulla drag i soffan med morfar efter maten. Nu sover Hugo, jag vågar knappt säga det men jag hoppas han sover vidare ändaaaaa till imorgon klockan 7 då vi ska iväg och umgås en stund med Crilles familj och släkt imorgon förmiddag. Snart har jag en soffdejt med min sambo, vi ska se "Get him to the Greek"! Jag är så trött att det inte är lätt att vara kreativ och jag känner att alla ord bara blir en RÖRA.
Då säger vi godnatt och trevlig helg istället!
onsdag 26 januari 2011
måndag 24 januari 2011
Vad.har.jag.gett.mig.in.på
Kommer vara MÖR efter att jag avslutat utbildningen, och då? Då är det direkt ut i arbetslivet. Jag vill vara hemma med min kille.
Inatt sov han hos sin farmor och var hos henne hela dagen för både jag och Crille går utbildning nu. Det är en stor tjänst och vi är jätteglada för att hon ställer upp, men nu får dom komma HEM!! Jag saknar Hugo så jag blir tokig.
Jag skriver mer sen, jag är SÅ trött i huvudet efter en skoldag, en av många. Kram på er!
Inatt sov han hos sin farmor och var hos henne hela dagen för både jag och Crille går utbildning nu. Det är en stor tjänst och vi är jätteglada för att hon ställer upp, men nu får dom komma HEM!! Jag saknar Hugo så jag blir tokig.
Jag skriver mer sen, jag är SÅ trött i huvudet efter en skoldag, en av många. Kram på er!
fredag 21 januari 2011
Kärlek, kärlek i MASSOR
Om jag tidigare skrivit att Hugo är rätt prövande för sin mamma, slår och skriker, så måste jag ju även säga att det är andra hållet också. Han är enormt mysig just nu, lite extra känslig är han för det är MYCKET mamma som gäller. Han har alltid varit gosig men han har ÄNTLIGEN förstått charmen med att kramas och pussas när man vill mysa, då blir mamma och pappa så glada!
Det är lite jobbigt att sova tycker Hugo nu, han vill så gärna vara uppe med mamma och pappa att han drar till med det mesta. Ofta säger han att han har ont direkt vi lägger ner honom, eller så har han borta Snutte, eller så måste han bara prata lite. Ikväll fick även mamma krypa ner i Hugos säng för han vill så himla gärna kramas och där låg vi med armarna runt varandra och jag fick puss efter puss, Hugo berättade att det var så mysigt att kramas med mamma. Ja! Han sa det flera gånger! Jag berättade för honom tusen gånger att jag älskar honom, då la han sitt huvud på mitt ansikte och sa "tyst" ;-)
Sen kom pappa in och pappa är lite mer bestämd och Hugo vart lite ledsen och hulkade fram mellan tårarna att Kisse var bo-o-o-o-tta! Då letade vi fram kisse, och nallen och tiger och alla andra kompisar och så blev allt bra. Jag tror han sover nu, peppar peppar, men jag vill så gärna gå in och kramas lite till!
Nä, nu gör vi helg efter en tuff skolvecka! Med godis, soffmys och så pratar vi om våran underbara unge lite till. Ha en trevlig helg allihopa!
Det är lite jobbigt att sova tycker Hugo nu, han vill så gärna vara uppe med mamma och pappa att han drar till med det mesta. Ofta säger han att han har ont direkt vi lägger ner honom, eller så har han borta Snutte, eller så måste han bara prata lite. Ikväll fick även mamma krypa ner i Hugos säng för han vill så himla gärna kramas och där låg vi med armarna runt varandra och jag fick puss efter puss, Hugo berättade att det var så mysigt att kramas med mamma. Ja! Han sa det flera gånger! Jag berättade för honom tusen gånger att jag älskar honom, då la han sitt huvud på mitt ansikte och sa "tyst" ;-)
Sen kom pappa in och pappa är lite mer bestämd och Hugo vart lite ledsen och hulkade fram mellan tårarna att Kisse var bo-o-o-o-tta! Då letade vi fram kisse, och nallen och tiger och alla andra kompisar och så blev allt bra. Jag tror han sover nu, peppar peppar, men jag vill så gärna gå in och kramas lite till!
Nä, nu gör vi helg efter en tuff skolvecka! Med godis, soffmys och så pratar vi om våran underbara unge lite till. Ha en trevlig helg allihopa!
söndag 16 januari 2011
Jag är glad
För det finns så väldigt fina människor runt om kring oss. Den anonyma som kommenterade att jag var "stark" och önskade oss all lycka precis när jag behövde höra det, min fina Svärmor som tog en del av vårat tvättberg och alltid ställer upp för oss, mina arbetskamrater som går till jobbet med ett GOTT humör, Johanna som spenderade en dag med oss i veckan och gladde oss för en MÅNAD framöver, min pappa som är sjuk och trött men fortfarande den tryggaste människan i världen för mig, min syster som är min allra bästa vän, min son och min sambo som irriterar mig sönder och samman men som ändå är min allra finaste, allra käraste familj och ALLA andra som på något sätt finns till.
Jag har blivit så himla tacksam för det lilla, att det ibland är överväldigande med alla människor runt om oss. Flera gånger om dagen får jag gråten i halsen, jag tycker om er alla SÅ mycket! Självklart finns det människor som inte kanske alltid förgyller, som kanske mer bekymrar mig men jag tycker mig ha lärt mig att inte lägga ner allt för mycket tid på dom..trots att det är svårt.
HUR kloka blev ni av det här inlägget? Jag hoppas någon av er blev glad iallafall för ni är ganska många som läser här och 99% av er är FANTASTISKA människor som lämnar kommentarer och bryr er om oss. Idag vill jag speciellt tacka signaturen Matilda som donerat 30kr till mitt barnhjärta här på sidan, jag tror inte jag känner någon Matilda men det var det finaste hon kunde göra ändå!
Nu ska jag och Hugo städa, eller jag städar och han slänger saker på mig. Idag snöar det i Skellefteå, igen, men vi ska nog trotsa ovädret och åka lite pulka. 2 dagar i rad har Hugo somnat i soffan efter pulkåkning, alltså han drar och jag åker.. nej inte riktigt, men han drar och jag beordras att lägga i snöbollar i pulkan så till slut drar han typ 10kg snö och då förstår jag att han blir trött. Hejdå!
Jag har blivit så himla tacksam för det lilla, att det ibland är överväldigande med alla människor runt om oss. Flera gånger om dagen får jag gråten i halsen, jag tycker om er alla SÅ mycket! Självklart finns det människor som inte kanske alltid förgyller, som kanske mer bekymrar mig men jag tycker mig ha lärt mig att inte lägga ner allt för mycket tid på dom..trots att det är svårt.
HUR kloka blev ni av det här inlägget? Jag hoppas någon av er blev glad iallafall för ni är ganska många som läser här och 99% av er är FANTASTISKA människor som lämnar kommentarer och bryr er om oss. Idag vill jag speciellt tacka signaturen Matilda som donerat 30kr till mitt barnhjärta här på sidan, jag tror inte jag känner någon Matilda men det var det finaste hon kunde göra ändå!
Nu ska jag och Hugo städa, eller jag städar och han slänger saker på mig. Idag snöar det i Skellefteå, igen, men vi ska nog trotsa ovädret och åka lite pulka. 2 dagar i rad har Hugo somnat i soffan efter pulkåkning, alltså han drar och jag åker.. nej inte riktigt, men han drar och jag beordras att lägga i snöbollar i pulkan så till slut drar han typ 10kg snö och då förstår jag att han blir trött. Hejdå!
torsdag 13 januari 2011
Schnopp
Ja, 1 år, 9 månader och 1 vecka tog det. Han pratar mycket, har alltid varit duktig på det och nu är det hela meningar och flera nya ord per dag. Han tar fasta på ett nytt ord direkt och igår när vi satte på pymmen och nattblöjan så sa jag till honom, som jag sagt säkert varje dag i typ hela hans liv - dra inte i snoppen Hugo. Då tittade han ner på blöjan, öppnade den och sa SCHNOPP. Jaha. Det var det liksom. Nu handlar allt om snoppen. Tills han kommit på ett nytt ord.
Just nu sitter mitt lilla hjärta 1 cm från tvn på sin bobby car och tittar på Pettson & Findus, i sin fina pyjamas. Han är så fin just nu, alldeles tyst och snäll, och nu kanske ni tycker jag var dum men han har en period då han testar sin mamma alldeles förfärligt mycket. Jag får många örfilar, många dörrar smällda, många arga skrik, ingen som helst respekt när jag säger åt honom utan då skallar han mig och slåss för att han blir så SUR! Fast jag vet att det är mamma som gäller ändå, minsta antydan till trötthet eller tårar och han kurar ihop sig hos mig, så jag tror han vågar testa mig just för att jag älskar honom oavsett.
Igår gick jag förresten ifrån min praktik på Operation med FINA betyg. Betyg jag inte ens kände att jag förtjänat, men handledarna var då överens och underlaget för betygen var kanske inte så lätta - hur självständig kan man som elev vara på en Operationsavdelning egentligen? Och jag tror jag har bestämt mig, om dom vill ha mig till sommaren så kommer jag absolut spendera all min tid där då och så länge dom behöver mig. Älskar det där!
Nu ska jag gå och måla med Hugo, då blir han glad!
Ha en bra torsdag allihopa
Just nu sitter mitt lilla hjärta 1 cm från tvn på sin bobby car och tittar på Pettson & Findus, i sin fina pyjamas. Han är så fin just nu, alldeles tyst och snäll, och nu kanske ni tycker jag var dum men han har en period då han testar sin mamma alldeles förfärligt mycket. Jag får många örfilar, många dörrar smällda, många arga skrik, ingen som helst respekt när jag säger åt honom utan då skallar han mig och slåss för att han blir så SUR! Fast jag vet att det är mamma som gäller ändå, minsta antydan till trötthet eller tårar och han kurar ihop sig hos mig, så jag tror han vågar testa mig just för att jag älskar honom oavsett.
Igår gick jag förresten ifrån min praktik på Operation med FINA betyg. Betyg jag inte ens kände att jag förtjänat, men handledarna var då överens och underlaget för betygen var kanske inte så lätta - hur självständig kan man som elev vara på en Operationsavdelning egentligen? Och jag tror jag har bestämt mig, om dom vill ha mig till sommaren så kommer jag absolut spendera all min tid där då och så länge dom behöver mig. Älskar det där!
Nu ska jag gå och måla med Hugo, då blir han glad!
Ha en bra torsdag allihopa
tisdag 11 januari 2011
Fy
Ikväll önskar jag att någon hade sagt åt mig att det är okej att bryta ihop. Att någon tog emot mig och plockade upp bitarna. Ni som tycker att en kräkfobi bara är att sucka åt, att det är lätt för en person med den fobin att bara rycka upp sig, ni har fel. Jag kan inte beskriva hur oerhört jobbigt det är att vara rädd jämt. Jämt. För jag ser inte sjuk ut, jag är om något en ganska lättstressad person men jag tar hand om min familj, jag har många bollar i luften och jag försöker att möta min omgivning med ett leende. Men jag är rädd.
Jag är rädd och jag har varit rädd så länge att jag är trött. Jag vet att dom flesta med den här fobin lever med den hela livet, med upp och nergångar som med allt annat, men tanken på att ligga vaken om nätterna och tro att jag eller mitt barn eller min sambo ska vakna och må dåligt är inte något jag kan leva med. Att jag genom en tanke kan framkalla ångest, att jag begränsar mitt och min familjs liv?
Jävla skit att det ska vara såhär! Nu måste jag sova, imorgon ska jag befinna mig på Lassa hela dagen och vore det inte för att jag behöver verkligen dagen för mitt betyg så hade jag behövt en pistol mot huvudet för att gå in i ett vinterkräksjukdrabbat lasarett.
Godnatt
Jag är rädd och jag har varit rädd så länge att jag är trött. Jag vet att dom flesta med den här fobin lever med den hela livet, med upp och nergångar som med allt annat, men tanken på att ligga vaken om nätterna och tro att jag eller mitt barn eller min sambo ska vakna och må dåligt är inte något jag kan leva med. Att jag genom en tanke kan framkalla ångest, att jag begränsar mitt och min familjs liv?
Jävla skit att det ska vara såhär! Nu måste jag sova, imorgon ska jag befinna mig på Lassa hela dagen och vore det inte för att jag behöver verkligen dagen för mitt betyg så hade jag behövt en pistol mot huvudet för att gå in i ett vinterkräksjukdrabbat lasarett.
Godnatt
fredag 7 januari 2011
Få uppdateringar
Jag ska bli bättre, snart! Jag startar det här året med att starta ett barnhjärta och så ser vi om vi tillsammans kan nå målet. Vi kan tillsammans få ett barnhjärta att slå lite mer. Skicka ett sms är ni snälla.
Mysig helg på er!
Mysig helg på er!
onsdag 29 december 2010
Christmas
Ja nu har det varit jul och inte en enda uppdatering! Vem bryr sig? Det kommer ju en nu! Vi har haft två stycken fantastiska julaftnar (visst heter det så?) med först Hugos pappas familj och släkt och några dagar senare, pga sjukdom, en julafton med min lilla familj!
Jag som inte tycker att vi varit så snälla i år måste ha missuppfattat konceptet för vi fick ALLA superfina julklappar. Av hela Cristoffers familj fick vi en kamera som var to die for, dom tycker nog att vi är för dåliga på att ta kort, vilket vi ju är. Hugo har fått så mycket grejer så det inte är klokt, idag satsar vi på att rensa ut det som inte längre används och skicka vidare till kusin Dino, som ju säkert har roligare med det! Han fick bland annat en Duplo-bondgård, en eltandborste, en Brio-spis, en egen dammsugare, en mysgunga från IKEA, en egen cdspelare,pengar, traktorer, etc. Det tar liksom inte slut! Tusen tack allihopa. Vid ett senare tillfälle lovar jag att bjuda på massa bilder, för det har jag i lager, men tills vidare bjuder jag på den mest underbara synen man kan stöta på kring juletid. En fantastisk liten Hugo som var modigare än storkusinerna och hjälper Tomten med att dela ut paket, mest till sig själv. Älskade unge!
Just nu är han dock inte populär, han målade nämligen på våran tv med spritpennor, så om någon springer på en tv på mellandagsrean så kom över med den. Jag ska ta itu med barnet (haha, det lät bra) och sen ska jag servera honom lunch, idag blir det en mysdag, vi orkar nämligen inget annat!
Jag som inte tycker att vi varit så snälla i år måste ha missuppfattat konceptet för vi fick ALLA superfina julklappar. Av hela Cristoffers familj fick vi en kamera som var to die for, dom tycker nog att vi är för dåliga på att ta kort, vilket vi ju är. Hugo har fått så mycket grejer så det inte är klokt, idag satsar vi på att rensa ut det som inte längre används och skicka vidare till kusin Dino, som ju säkert har roligare med det! Han fick bland annat en Duplo-bondgård, en eltandborste, en Brio-spis, en egen dammsugare, en mysgunga från IKEA, en egen cdspelare,pengar, traktorer, etc. Det tar liksom inte slut! Tusen tack allihopa. Vid ett senare tillfälle lovar jag att bjuda på massa bilder, för det har jag i lager, men tills vidare bjuder jag på den mest underbara synen man kan stöta på kring juletid. En fantastisk liten Hugo som var modigare än storkusinerna och hjälper Tomten med att dela ut paket, mest till sig själv. Älskade unge!
Just nu är han dock inte populär, han målade nämligen på våran tv med spritpennor, så om någon springer på en tv på mellandagsrean så kom över med den. Jag ska ta itu med barnet (haha, det lät bra) och sen ska jag servera honom lunch, idag blir det en mysdag, vi orkar nämligen inget annat!
måndag 6 december 2010
Hugos önskelista
Gunga från IKEA
(kanske mest önskar han sig det av moster, som liksom har vägarna förbi Ingvar Kamprad)
Kastruller
(till spisen som tomten ryktas komma med..)
Bilar
(Hugo gillar dom ju, äntligen!)
Doktorsväska
(Makabert kanske, men den är ju så söt)
Tvådelade pyjamasar
(han är ju en stor kille nu)
Tjocksockar
(jag överför min tjocksockefetisch till mitt barn också)
Lego Duplo Zoo
eller Lego Duplo Bondgård
(bara det finns djur)
En egen cdspelare
(morfar, det var en sån här jag menade!)
Ritstaffli
(Hugo älskar att måla)
Makkapakka - i alla dess former
(Ja, nu önskar vi inte längre oss pippi-grejer iallafall..)
Det här är ju självklart bara gissningar på vad vi tror Hugo skulle bli glad över, men ni köper självklart vad ni själva vill - om ni nu vill köpa något. Jag vet ju att han blir minst lika glad av att träffa er, familj och vänner, så egentligen vet jag att julen blir bra oavsett vad som finns i paketen. Eller, om ni hellre vill göra så, den som vill kan sätta in en slant på Hugos sparkonto! Det är nästan det bästa, det håller liksom bäst i längden för en 20månaders kille som leker sönder det mesta.
Och om jag ska vara rättvis så hade Hugo faktiskt en önskan han tydligt uttryckte, som ni egentligen bara kan strunta i, men jag skriver ändå ut den.
Godis.
söndag 21 november 2010
Gos
Jag har kommit underfund med många saker på sistone. En av dom är att om jag bara skriver om allt vi gör i livet så har jag inte tid att leva det.. så känns det, iallafall. Killen ni ser här ovan är min bästa vän. Han är 19 månader gammal och han är 25 % av mig, 25 av mannen jag älskar och sen är han 50% ett blankt blad. Jag vill gärna ta åt mig mer av äran, typ 75%, men han har bara möjligheter framför sig, möjlighet att bli vad han vill. Bara ikväll har han satt ord i meningar när vi busade som jag inte ens trodde han förstått (mamma inte borta, mamma där), han har sagt ett fult ord flera, flera gånger (..kuk) som vi inte för allt i den här världen förstod vars han hade hört tills han visade vad han menade genom att släcka lampan på knappen (han menade ju tryck) och han har suttit mellan mamma och pappa i soffan, tittat på oss vardera och kärleksfullt sagt mamma medans han smekt mig på kinden och sen samma sak på pappan, sen bad han om massa extra pussar på väg till sängen bara för att få vara uppe lite längre..!
Att älska någon så här mycket är inte svårt, det som är svårt är att hinna göra något annat (mellan nattjobb, skola och andra måsten också så klart..)
Nu ska jag fortsätta med mitt skolarbete, dricka min julmust, äta godiset från godisvågen (ja, moster jag gick dit ändå..) och sen ska jag krypa i säng för imorgon är en ny dag med nya utmaningar (både roliga och påfrestande) men sånt är ju livet och jag är glad för det! Hejdå!
fredag 22 oktober 2010
Emetofobi
Vi får inte sova här hemma inatt. Lillen har vaknat och gråtit en gång i timmen och nu har vi suppat honom och myst med honom i soffan och pappa tog över så jag passade på att skriva här. Jag känner aldrig att jag fått ut det här, eller iallafall inte fått förståelsen för det. När Hugo vaknar på kvällen så tänker jag inte logiskt, jag tänker irrationellt. Jag tänker inte att "han kanske har ont i tänderna", eller att "han kanske har feber" eller att han "förmodligen bara drömt mardrömmar". Det vet jag att man borde göra som mamma, för så är förmodligen fallet 365 dagar om året. Jag tänker "nu kommer han kräkas".
Jag är emetofob. Det betyder att jag har kräkfobi. Jag brukar säga att jag lider av kräkfobi, för det är det jag gör, 365 dagar om året. Jag lider. Jag minns inte när det började men jag tror det har pågått hela mitt liv. Minns att jag var liten och någon i familjen blev sjuk, jag kunde ligga i timmar och skaka och själv framkalla ett illamående och enorma ångestattacker, fast då visste jag ju inte att det hette så. Jag själv har inte haft magsjuka mer än nån gång, men om du frågar mig så kan jag räkna upp varje gång jag kräkts i hela mitt liv. Det är glasklara, traumatiska minnen. På senare år har jag förmodligen tryckt bort min kräkreflex, inte ens när jag stoppat fingrarna i halsen om jag mått riktigt jävla illa så har jag kräkts. Har säkert varit sjuk också men jag brukar förklara det som att min kräkreflex inte sitter ihop med magen, den är inte kopplad så. Dom flesta emetofober är, lustigt nog, immuna mot magvirus men det hjälper ju inte för det kan man aldrig lita på..
Iallafall så sitter jag här och skakar, mår illa och försöker andas genom ännu en ångestattack SAMTIDIGT som jag tycker så synd om mitt lilla hjärta som inte kan sova. Det trots att jag knappt kan dra mig till att pussa på honom just nu, jag är helt enkelt för rädd. Jag tror och vågar erkänna att jag förmodligen aldrig varit så dålig i min "sjukdom" som jag är nu - sedan Hugo blev magsjuk och inlagd tillsammans med mig på isoleringsrum så har jag inte en gång kunnat ge honom nattflaskan eller gått in till honom när han vaknat för att jag varit så rädd att han ska kräkas över hela mig som han gjorde dom där gångerna. Hans pappa har ställt upp för mig mycket genom att ta över sonen när det är nattadags, vilket smärtar mig något så oerhört, att jag känner mig så hämmad i mitt liv och som mamma. Givetvis skulle jag ta hand om min älskade lilla kille när han blev sjuk, men traumat i det för mig går inte riktigt att beskriva för någon som inte lider av det här.
Det är säkert många som tycker att jag borde kommit över det här men jag kommer ingen vart, alls. Hade jag levt ensam hade jag inte ens gått ut vintertid, när kräksjukorna härjar, hade jag levt ensam hade jag förmodligen isolerat mig och därför är jag lycklig som bara den för att jag har min familj som ändå får mig att se framåt många gånger. Jag frågar dagligen mina allra närmaste, dom jag litar mest på här i världen om dom tror jag är sjuk. Om dom tror att lillen är sjuk. Jag riskbedömer allting och det håller mig hårt tillbaka. Risk kontra lycka.
Nu blev det tyst där ute så jag ska lägga mig ner och råkar jag somna så är det bra.
Jag är emetofob. Det betyder att jag har kräkfobi. Jag brukar säga att jag lider av kräkfobi, för det är det jag gör, 365 dagar om året. Jag lider. Jag minns inte när det började men jag tror det har pågått hela mitt liv. Minns att jag var liten och någon i familjen blev sjuk, jag kunde ligga i timmar och skaka och själv framkalla ett illamående och enorma ångestattacker, fast då visste jag ju inte att det hette så. Jag själv har inte haft magsjuka mer än nån gång, men om du frågar mig så kan jag räkna upp varje gång jag kräkts i hela mitt liv. Det är glasklara, traumatiska minnen. På senare år har jag förmodligen tryckt bort min kräkreflex, inte ens när jag stoppat fingrarna i halsen om jag mått riktigt jävla illa så har jag kräkts. Har säkert varit sjuk också men jag brukar förklara det som att min kräkreflex inte sitter ihop med magen, den är inte kopplad så. Dom flesta emetofober är, lustigt nog, immuna mot magvirus men det hjälper ju inte för det kan man aldrig lita på..
Iallafall så sitter jag här och skakar, mår illa och försöker andas genom ännu en ångestattack SAMTIDIGT som jag tycker så synd om mitt lilla hjärta som inte kan sova. Det trots att jag knappt kan dra mig till att pussa på honom just nu, jag är helt enkelt för rädd. Jag tror och vågar erkänna att jag förmodligen aldrig varit så dålig i min "sjukdom" som jag är nu - sedan Hugo blev magsjuk och inlagd tillsammans med mig på isoleringsrum så har jag inte en gång kunnat ge honom nattflaskan eller gått in till honom när han vaknat för att jag varit så rädd att han ska kräkas över hela mig som han gjorde dom där gångerna. Hans pappa har ställt upp för mig mycket genom att ta över sonen när det är nattadags, vilket smärtar mig något så oerhört, att jag känner mig så hämmad i mitt liv och som mamma. Givetvis skulle jag ta hand om min älskade lilla kille när han blev sjuk, men traumat i det för mig går inte riktigt att beskriva för någon som inte lider av det här.
Det är säkert många som tycker att jag borde kommit över det här men jag kommer ingen vart, alls. Hade jag levt ensam hade jag inte ens gått ut vintertid, när kräksjukorna härjar, hade jag levt ensam hade jag förmodligen isolerat mig och därför är jag lycklig som bara den för att jag har min familj som ändå får mig att se framåt många gånger. Jag frågar dagligen mina allra närmaste, dom jag litar mest på här i världen om dom tror jag är sjuk. Om dom tror att lillen är sjuk. Jag riskbedömer allting och det håller mig hårt tillbaka. Risk kontra lycka.
Nu blev det tyst där ute så jag ska lägga mig ner och råkar jag somna så är det bra.
torsdag 7 oktober 2010
Jag är så glad att vi har vår pappa kvar
Det är inte alla som har det. Jag vet inte vad jag kommer göra den dagen han inte längre finns hos oss, hos min Hugo, hos min syster, hos mig och kanske framtida syskon till Hugo. Jag lever verkligen efter tanken att om någon gjort något bra, så förtjänar den att höra det och behandlas därefter. Pappa, du gör något bra varje dag och vi älskar dig!
I punktform - how to loose readers, not gain
Igår
- blev vår älskade Hugo 1,5 år. 1,5 år sen han kom till oss! Så stort!
- lagade jag 2 tänder (2 hål på 5 år, ändå helt godkänt) totalt nerdrogad av lugnande.
- blev vi fattigare än fattigast på grund av min tandläkare, tack gode gud för min braiga lön
- gjorde jag världens godaste lasagne, masterpiece!
- pratade jag länge och mycket i telefon med världens bästa syster, hon gör mig så glad!
- var vi ute och lekte i stormen, Hugo flög iväg (på riktigt) 3 gånger.
Idag
- vaknade Hugo kvart över 6, det var länge sen det hände och jag var inte sugen..
- påstår Crille att Hugo hållit honom vaken hela natten så han vaknar inte
- försöker jag skriva ett skolarbete med Hugo i hasorna
- ska vi till Bvc på 1,5 årskontroll med läkare, om vi inte blåser iväg på vägen dit
- ska vi handla bamsebyxor åt Hugo, bara för att jag har lust
- ska vi gå förbi och krama och pussa Hugos morfar som fyller år imorgon
Haha, då vet ni det! Mycket underhållande och vissa bloggare kräks väl på mig snart.. jag har inte ens några bilder att bjuda på för Hugo har gått iväg med min telefon och jag hittar inte igen den. Jag har laddat hem en app med en "kissche" som Hugo vill ha hela tiden. Bye!
- blev vår älskade Hugo 1,5 år. 1,5 år sen han kom till oss! Så stort!
- lagade jag 2 tänder (2 hål på 5 år, ändå helt godkänt) totalt nerdrogad av lugnande.
- blev vi fattigare än fattigast på grund av min tandläkare, tack gode gud för min braiga lön
- gjorde jag världens godaste lasagne, masterpiece!
- pratade jag länge och mycket i telefon med världens bästa syster, hon gör mig så glad!
- var vi ute och lekte i stormen, Hugo flög iväg (på riktigt) 3 gånger.
Idag
- vaknade Hugo kvart över 6, det var länge sen det hände och jag var inte sugen..
- påstår Crille att Hugo hållit honom vaken hela natten så han vaknar inte
- försöker jag skriva ett skolarbete med Hugo i hasorna
- ska vi till Bvc på 1,5 årskontroll med läkare, om vi inte blåser iväg på vägen dit
- ska vi handla bamsebyxor åt Hugo, bara för att jag har lust
- ska vi gå förbi och krama och pussa Hugos morfar som fyller år imorgon
Haha, då vet ni det! Mycket underhållande och vissa bloggare kräks väl på mig snart.. jag har inte ens några bilder att bjuda på för Hugo har gått iväg med min telefon och jag hittar inte igen den. Jag har laddat hem en app med en "kissche" som Hugo vill ha hela tiden. Bye!
fredag 24 september 2010
Geggamoja
Åh, ni vet dom där dagarna? Dom man skrattar åt för att dom går så fel, men man mår ändå så bra? Jag hade en sån idag. Hugos vagn gick sönder, på stan, utanför Smått & Snyggt (hur sponsrad lät jag inte där då?! Im not..) Ett av hjulen föll av. Bara sådär! Den här mamman började svettas.. och svettas, och Hugo började skrika för han var ju trött och hungrig. Så jag svettades lite till. Sen gick jag in på affären, som har världens gulligaste personal (som inte alls skrattade åt mig för att min vagn gick sönder, dom gick ju med vinst) och så köpte jag en Geggamoja filt till Hugo. Han ska få ha den i vagnen.. och i sängen, och som snutte, och överallt - mest för att den var så dyr men också för att den är så fin. Sen kom svärmor och körde hem oss, hon är våran hjälte många gånger!
Men utan att låta så sponsrad så ska jag berätta vad jag egentligen ville berätta. Stackars hjärtat var så trött när han kom hem, att han bara kunde sova i mammas armar.. och med sin nya filt. Det är sant! Kolla! Hur lycklig blir man inte? SÅ lycklig!
Älskade lilla du
Men utan att låta så sponsrad så ska jag berätta vad jag egentligen ville berätta. Stackars hjärtat var så trött när han kom hem, att han bara kunde sova i mammas armar.. och med sin nya filt. Det är sant! Kolla! Hur lycklig blir man inte? SÅ lycklig!
Älskade lilla du
måndag 20 september 2010
Jag har sagt det förr, det vet ni
Men det är fan trist att ha en sambo som bara sover hela tiden. I flera dagar har jag längtat efter en sovmorgon, en sån där ens käresta smyger upp när barnet ropar på morgonen, viker tyst igen dörren så mamman får sova vidare utan att behöva vakna till. Men så blir det ju aldrig! För det första så vaknar han inte av att Hugo ropar av hela sin lungkapacitet, så då får jag ju väcka honom och då kan man tycka att han borde smyga iväg.. men då somnar han om. Jag går upp, hämtar Hugo ur sängen som är en liten solstråle och morrar åt min sambo att nu stiger han upp och då lunkar han iväg.
Men jag kan inte somna om. Det här tog ju sin lilla tid. Så jag stiger upp, planerar att ha en lugn morgon (för det var ju faktiskt min sovmorgon) med massa te och näsan i skolböckerna. Men vad händer? Jag hinner bara kliva ur sovrumsdörren så vill ju Hugo leka med mamma, för pappa har somnat i soffan. Det här är inte ovanligt, men det är tråååkigt.
Nu är det dags att gå ut tror jag bestämt, lilla gossen drar i mig. Hej med er!
Men jag kan inte somna om. Det här tog ju sin lilla tid. Så jag stiger upp, planerar att ha en lugn morgon (för det var ju faktiskt min sovmorgon) med massa te och näsan i skolböckerna. Men vad händer? Jag hinner bara kliva ur sovrumsdörren så vill ju Hugo leka med mamma, för pappa har somnat i soffan. Det här är inte ovanligt, men det är tråååkigt.
Nu är det dags att gå ut tror jag bestämt, lilla gossen drar i mig. Hej med er!
fredag 17 september 2010
För ett år sedan
så besökte Hugo sin första lekpark, han smakade majskrokar för första gången, hans mamma tyckte fortfarande att bristen på sömn inte var så rolig och var ofta bekymrad men vi hade en underbar höst iallafall och det är så vansinnigt konstigt att tänka att för ett år sedan så hade Hugo på sig fleeceoverall i strl 68 och det enda han ropade på oss var "BÄ"! Det enda han tyckte var gott var majs och potatispure och han hade nästan lärt sig sitta själv. Han skrattade som en galning när vi nafsade honom på revbenen och han brukade få väcka sin pappa genom att dra honom i håret.
Idag så klättrar Hugo upp på en stol om han vill rita, han ber om "gicke" när han är törstig, det allra bästa han vet är att mysa framför en Pippi-film under en "ffffi" (filt) och med sin "kugge" (kudde). Han sover nästan hela nätter, med undantag från när tutten bara råååkat flyga över hela rummet och man måste ropa på mamma eller pappa. Han äter samma mat som vi, och det kanske faller sig naturligt att han hellre äter älgfärsburgare än plättar för såna är ju mamma och pappa. Den här hösten har han galonisar och stövlar, ullunderställ och springer direkt till "gungen" vi har ute på gården.
Fantastiska barn!
onsdag 15 september 2010
Vid närmare eftertanke
Så är det nog bara storasystern min som fortfarande hänger här, men det räcker för mig!
Idag har vi haft världens mysigaste dag, igår fyllde jag år men det har jag redan glömt (förutom imorse när jag fick använda min Tefal tekokare som jag fick, till att göra godaste teet ever, mums!) men jag är iallafall ett år klokare. En dag klokare, kalla det vad ni vill. Vi har iallafall fikat goda dagen efter-kakor, sett pippi 2 gånger, myst massor i soffan och våran BUSUNGE har blivit så himla gosig och springer gärna in i famnen och kramas hårt. Underbart!! Han är så himla medveten om allt, ber man honom hämta en ny blöja så gör han det (OCH drar ner byxorna på vägen tillbaka), ber man honom berätta vars näsan-munnen-ögon-öron-fot ja ni fattar, han kan allt! Det är som att prata med en liten människa som hela tiden har fattat, men äntligen kan visa vad han vill och mycket tydligt berätta det (puppi!)
Åh älskade lilla du (här skulle en bild in men xperian dog) vad du kommer växa upp och bli en bra människa. Jag känner lite såhär, vi skulle kunna misslyckas drastiskt med dig och du skulle ändå bli en bättre människa än både mamma och pappa. Ingen ska säga att vi inte ger dig det du behöver, att vi är för unga, vi gör ALLT för dig! Mammas lilla pruttunge.
Nej, så löjligt, eller hur syster? Jag har ju verkligen inget vettigt att säga, bara massa dravvel och känslor. Imorgon är det skola, prov igen, och jag känner motivationen till att klara det också. Nu ska jag sova!! Natti
Idag har vi haft världens mysigaste dag, igår fyllde jag år men det har jag redan glömt (förutom imorse när jag fick använda min Tefal tekokare som jag fick, till att göra godaste teet ever, mums!) men jag är iallafall ett år klokare. En dag klokare, kalla det vad ni vill. Vi har iallafall fikat goda dagen efter-kakor, sett pippi 2 gånger, myst massor i soffan och våran BUSUNGE har blivit så himla gosig och springer gärna in i famnen och kramas hårt. Underbart!! Han är så himla medveten om allt, ber man honom hämta en ny blöja så gör han det (OCH drar ner byxorna på vägen tillbaka), ber man honom berätta vars näsan-munnen-ögon-öron-fot ja ni fattar, han kan allt! Det är som att prata med en liten människa som hela tiden har fattat, men äntligen kan visa vad han vill och mycket tydligt berätta det (puppi!)
Åh älskade lilla du (här skulle en bild in men xperian dog) vad du kommer växa upp och bli en bra människa. Jag känner lite såhär, vi skulle kunna misslyckas drastiskt med dig och du skulle ändå bli en bättre människa än både mamma och pappa. Ingen ska säga att vi inte ger dig det du behöver, att vi är för unga, vi gör ALLT för dig! Mammas lilla pruttunge.
Nej, så löjligt, eller hur syster? Jag har ju verkligen inget vettigt att säga, bara massa dravvel och känslor. Imorgon är det skola, prov igen, och jag känner motivationen till att klara det också. Nu ska jag sova!! Natti
torsdag 9 september 2010
Jobb och skola
I början av sommaren var jag skeptisk till mitt nattjobb, det kändes tungt och det kändes inte som att det gav mig någon energi överhuvudtaget, men nu är jag frälst! Jag trivs så gott där, det är härligt att komma in igen och känna att man kan det man gör och att man är omtyckt. Men jag tar mig lite vatten över huvudet, inatt jobbade jag 21-07 och sen fortsatte jag dagen med att inte gå och lägga mig trots att jag steg upp 07 dagen före. Jag gick till skolan och gjorde ett prov istället! Och vet ni vad, det gick super! Vi fick tillbaka 1 av 3 prov som vi har i den här kursen och jag fick ett STARKT mvg. Det är underbart, tror aldrig att jag fått ett sånt solklart mvg förut. Fortsätter jag så här så kan jag få ett mvg i kursen Medicinsk Grund, och det skulle se bra ut!!
Nej vad jag skryter, jag kan berätta lite om Hugo som fortfarande är sjuk, nu har det satt sig i halsen på honom också så han är hes och hostar slem hela tiden.. Han kämpar på, men han blev tydligt påverkad när han var ute och sprang ifrån mamma och pappa.. vi måste nog verkligen vila ut den här förkylningen, tror ni det är lätt med en sån liten buse som Hugo? Tur att vi köpt Astrid Lindgren filmer i massor, Hugo tjatar om "puppi" hela tiden.. Puppi Långstrump.
Nej nu ska jag sova, har varit vaken i snart 38 timmar så det är dags..
Natti!
Nej vad jag skryter, jag kan berätta lite om Hugo som fortfarande är sjuk, nu har det satt sig i halsen på honom också så han är hes och hostar slem hela tiden.. Han kämpar på, men han blev tydligt påverkad när han var ute och sprang ifrån mamma och pappa.. vi måste nog verkligen vila ut den här förkylningen, tror ni det är lätt med en sån liten buse som Hugo? Tur att vi köpt Astrid Lindgren filmer i massor, Hugo tjatar om "puppi" hela tiden.. Puppi Långstrump.
Nej nu ska jag sova, har varit vaken i snart 38 timmar så det är dags..
Natti!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)