Blä

Jag får ont i hjärtat (och kräks lite) varje gång jag går förbi min sambos dator och ser det här. Tror att det här är en jävla dödsfälla.

Stress

Ibland kan jag hänga upp mig på saker, saker som inte egentligen är nödvändiga att avverka just nu men gör att jag INTE KAN SOVA OM NÄTTERNA. I dagsläget handlar det mycket om att bebisen ska ha allting den behöver när den kommer till världen, mycket finns ju redan hemma hos oss, vi har t.om en helt ny Brio Happy 2011 i svart som står och väntar på lillhjärtat, men andra grejer driver mig helt och hållet galen!

Inte galen över att vi inte har råd att köpa dom (fast hey, det har man ju inte direkt heller), bara det att jag vill göra bort det nu och på direkten. Jag har redan köpt lite grejer, men det är mest kläddelen och småsaker som stressar mig. Jag får liksom inte ro i hjärtat förrän jag har fått vika in kläder i byrån åt den lille, och då har vi ändå 4 månader kvar! Igår ställde jag in vaggan i sovrummet, vi var tvungna - förrådet fungerar efter teorin 1 in och 1 ut och julpyntet skulle IN, och genast börjar jag gräva i klädkammaren efter sängkläder till denna. Jag vet att vi har det men jag har för fasen inte ro att vänta tills jag kommer på vars jag lagt dessa. Det här påpekade bebisen att denne tyckte det var för jävligt för den körde bodycombat tills jag la mig ner.

Sen kom jag på, jaha.. Vi har ju en stor kille också som behöver stora kläder. Tidigare år har jag ju bara behövt koncentrera mig på detta, och det har jag gjort - till vansinne, och därför har jag idag suttit och beställt vårkläder till Hugo. Främst ytterkläder för annars känns det som man bara står där en dag och så har han inga kläder. Det har ALDRIG hänt och kommer nog aldrig hända i det här hushållet, men jag har en evinnerlig stress i magen och detta trots att det liksom fortfarande är hur mycket snö som helst ute...

Skärp mig, alltså.

Bullbak och sammandragningar

Det här är min utsikt från kökssoffan just nu, jag bakade just ut en megasats bullar och det föranledde till onda dumma sammandragningar så då fick jag lägga mig ner. Men det här är faktiskt ett av mina favoritställen i hela lägenheten, just kökssoffan. Jag tycker om min röda vägg och mitt fina väggord och så luktar det gott av bulldeg och kardemumma.

Igår var jag på personalmöte med assistentgruppen, arbetsledare (familjen) och min arbetsgivare, Humana. Jag var nervös för att fara dit eftersom jag kände att jag ställt till det för dom när jag blev sjukskriven ytterligare en period, och jag vet hur svårt det är att få ut vikarier. Men det var mysigt, som det ju faktiskt jämt är med dom där människorna. Vi åt en god middag på Medlefors och sen hade vi möte fram till 22 och då skjutsade gulle Erika hem mig. Fick reda ut massa frågetecken på det där mötet, sånt som uppstår när man blivit sjukskriven för första gången och nu hade jag ju min arbetsgivare att ställa dessa frågor till.

Nu ska bullarna in i ugnen, hehe, och jag tror typ jag ska blunda 8 minuter medans bullarna bakas.. Hejdå!

Published with Blogger-droid v2.0.2

Mörkrädd

Ja men det är jag, i sovrummet. Ute i mörkret är det ingen fara men just när jag ska sova och ligger i sängen så måste jag alltid ha dörren öppen. Just nu ligger jag och bebis och bråkar om vilken sida vi ska ligga på. Han eller hon i magen avskyr när jag ligger på vänster sida av någon anledning, men ligger jag på höger så ser jag inte ut i vardagsrummet och då blir jag RÄDD!

Idag har jag varit hos läkaren igen, bästa Rolf, och han förlängde min sjukskrivning då jag fortfarande har onda sammandragningar och han kunde se en viss påverkan där nere. Jag fick Bricanyltabletter som jag ska ta när jag får ont och ska kura mig själv med Alvedon för att se om jag kan höja smärttröskeln. Det känns helt ok att vara fortsatt sjukskriven men jag har lite ont i hjärtat för jag känner verkligen att jag sviker eller iallafall upprör familjen som jag är assistent hos. Men jag vet ju att det inte är mitt fel och jag försöker intala mig att dom ju faktiskt inte behöver en assistent som inte ens kan utföra ett enkelt lyft.

Så är det med det. Mitt gullegryn Hugo är superförkyld, hans hosta är typ det värsta jag hört och febern är kvar sen 6!! dagar tillbaka. Det är synd om honom men mamman har också blivit smittad så för allas bästa så hoppas jag att iallafall Hugo blir frisk snart så att jag får sova om nätterna och kurera mig också.

Nu ska jag försöka sova och bjuder på lite bilder på en sjuk sötnos och en på magen när vi hängde och såg serier. Längtar verkligen tills den här lille ligger breve mig och jag kan kort på barnen tillsammans.. Godnatt! <3

Published with Blogger-droid v2.0.2

Lillebror? Lillasyster?

Published with Blogger-droid v2.0.2

Feberpojke

Ja i ett par dagar har Hugo haft en riktigt jobbig hosta men inte så mycket mer. Visst han har inte velat äta men de kan ju vara fullt förståeligt, ont i halsen och en allmän sjukdomskänsla gör ju det med en liten kropp. Igår torsdag var han dock som en liten stackare, kröp ofta upp i mitt knä och ville bli gungad och buffad på. Han fick följa med till barnmorskan efter många tårar (hjärtljuden låg på 143 så slipper ni fundera) och när vi kom hem var han om möjligt ännu mer risig. Tror väl jag det, 39.2 i feber gjorde sitt med den här lilla killen. Det blev tre isglassar till middag och hostmedicin och alvedon till efterrätt sen kände jag nästan igen min kille när han gick och la sig och lyssnade på pippi på cdspelaren. Just nu är han lite för vaken så vi kan inte direkt somna om.. Jag har också räknat till 18 ordentliga sammandragningar under den timma jag nu varit vaken och det är priset jag får betala för att inte ha legat och vilat under dagen. Nej nu måste vi nog sova lite till, hoppas alla ni sover gott!

Hej svejs!

Published with Blogger-droid v2.0.2

Big sister

Jag har ingenting av värde att skriva. Det betyder inte att mitt liv är händelselöst eller att jag mår dåligt av något slag, snarare tvärtom. Jag brukade skriva när jag var upprörd, mycket sällan skrev jag långa inlägg om hur roligt jag hade det. Jag trivs, trots sjukskrivning och trots onda sammandragningar, trots sjuk snart 3åring, trots ett stökigt hem och ett begär efter hockeypulver.

Men det jag skulle skriva var om någon annan som trivs och är så fantastiskt bra på alla sätt, min storasyster. Hon har på senare år blivit inte bara min bästa vän utan också en inspiriationskälla, en förebild och jag vet inte om det är hormoner men jag börjar alltid lipa när jag läser hennes blogg. Det enda jävliga med hennes blogg är att hon verkligen inte vet att hon alltid har varit den här fantastiska människan. Störigt!

Da blogg

Liten på jorden, stor i orden

Efter en dag med mycket spring så kan jag nästan lova er att Hugo vaknar och har träningsvärk i benen. Inatt hände just detta och just den här natten kände jag mig som en vårdanställd mer än något annat ;-) Hugo tyckte jag pratade för mycket och sa "men stoppa in den då" om alvedonen och när jag försökte förklara hur mycket jag älskar honom så sa han "jamen jag älskar dig också men jag vill faktiskt sova nu.." haha jaha! Nu ligger jag och ska försöka somna om men bebis kränger för fullt ;-)

Published with Blogger-droid v2.0.2

New years Eve

Nyårsafton och nya tag. Det onda i magen försvann och kommer bara om jag lyfter tungt eller går långt och vårat minihjärta som nu är 18 veckor gammal sparkar och busar för fullt där inne. Minns att jag med Hugo inte kunde avskilja sparkarna från det vanliga bubblet i magen men med den här mysiga krabaten visste jag direkt.

Ikväll blir det alltså ett nytt år och tyvärr misstänker jag att jag kommer somna ungefär samtidigt som Hugo, väckaren ringde kl 6 och nu sitter jag på jobbet till kl 15. Energin räcker inte långt just nu, så jag kanske får ta en powernap i afton?

Hur som helst, ville bara önska er ett GOTT SLUT & GOTT NYTT ÅR. Gör det absolut bästa ni kan av det.

Published with Blogger-droid v2.0.2

När det blir svårt

Vi försöker ta tillbaka våran säng och lilla bästa Hugo som är så duktig på att sova i sin egen säng måste ändå testa minst 3 ggr per natt om han ändå får låna mammas säng. Det gör att jag inte kan somna om mellan gångerna, fast hjärtat nu sover gott.

Jag har ont i magen också. Alla ni som är gravida eller har varit gravida vet att ont i magen ofta förstoras och blir superjobbigt, man kan inte låta bli att dra jobbiga paraleller. Jag har faktiskt en överhängande känsla i kroppen att det här inte kommer gå bra.

Jag har ett jobb som innefattar många och tunga lyft för en tjej med mina mått och det har skrämt mig sedan jag fick reda på att jag var gravid. Jag tänker alltid på hur jag lyfter men ibland blir samarbetet inte bra och det slutar med att jag måste använda hela kroppen, inklusive lilla magen, för att hjälpa och det lämnar mig alltid orolig. På senare tid mer än vanligt. Jag är 99% säker på att det jag känner i magen just nu är sammandragningar. Med ena handen kan jag följa min lilla kula dra ihop sig och bli stenhård. Det gör ont och återigen drar jag jobbiga paraleller. Jag har stressat, lyft fel, ätit dåligt. Jag har kanske förstört allt. Jag har som sagt bara en riktigt jobbig känsla att det här inte kommer gå bra. En känsla jag nu delar med mig av, mitt i natten.

Nu kommer Hugo upp igen så jag ska följa honom tillbaka för vad som förhoppningsvis blir sista gången inatt.

Published with Blogger-droid v2.0.2

23 år, 2 månader, 4 veckor och 6 timmar

Idag är det måndag. Jag har aldrig någonsin upplevt att måndagar varit jobbiga eller tråkiga på något sätt, sen jag började jobba har jag dessutom slutat räkna veckodagar då jag jobbar obekväm arbetstid. Nu har jag varit ledig sen i fredagkväll kl 23.00 och jag är vansinnigt uttråkad. Både jag och sonen är uttråkade. Pappan är på utbildning och vi har verkligen ingenting att göra.

För att, igår, så städade vi vartenda lilla hörn på hemmet. Vi bakade lussebullar och kokade morfars fudge, som förresten blev fatalt misslyckad, vi myste runt i pyjamas och mamman och pappan såg film långt in på natten (somnade väl vid 22). Det finns liksom ingenting att göra idag, vi har startat några tvättmaskiner men nu är lusten och orken slut. Som gravid är jag dessutom megatrött och skulle mer än gärna sova en stund just nu men så fort jag lägger mig i soffan så ska sonen

Vad han gör just nu? Han sitter i soffan och beställer nya barnprogram, själv sitter jag vid datorn och zappar åt honom. Mycket bra föräldraskap!! Jag är ju inte ens hungrig och det är fruktansvärt, det är ju annars något man alltid kan göra som preggo, äta. Jag bjuder på lite bilder istället och så hoppas vi att någon plingar på dörren snart :-)

I lördags klädde vi granen, mysigt!

En galet lycklig kille som gör snöänglar

Och en mysig mamma i pyjamas, med 15 veckor bebis i magen



Comeback

Tired

Hej!

Vi håller litegrann på att gå upp i atomer här hemma, därav dåligt flöde på inläggen. Vi har en liten son som inte sover om nätterna. En natt ser just nu ut ungefär så här: Hugo somnar efter en miljard krokodiltårar kanske runt 22 på kvällen (mamma jag VILL INTE SOVA!!) bara för att vakna några timmar senare, gå in till storsängen och vara pigg och vaken så man får ta ut honom till soffan så den andra föräldern kan sova. I soffan somnar han om efter nån timma, då brukar jag bära tillbaka honom till sängen - men tji får jag varje natt för tillbaka kommer han runt 5, halv 6 snåret och då vill han INTE sova mer! För oss handlar det inte om perioder då han sover dåligt, för oss är det perioder då han sover bra.

Men jag ska inte vara dum, jag vet att det händer mycket i hans kropp och i hans liv just nu. Hela dagarna går nämligen åt att pendla från lycka till sorg, skratt och tårar, slag eller kramar. Jag tror inte han vet vad han vill just nu, han kan iallafall inte förmedla sig. "Jag vill inte gå ut, mamma" kontras av "Jag vill gå ut" och återigen miljarder krokodiltårar. Det GÅR inte klä på en skvatt galen 2 åring som slåss, gråter och slänger sig överallt.

Jag hade gärna tagit den här fighten på ett bra och pedagogiskt sätt under en period när barnet sover gott om natten iallafall. Just nu känns det bara som att vi är arga på varandra hela tiden, vilket inte är långt ifrån sanningen..! HUR ska man hantera en arg och förtvivlad 2åring?

Update: Hugo somnade just utmattad på soffan. Det är jobbigt att vara sur.

Alltid lika tråkigt

Hugo har just följt med sin fina farmor och farfar hem för att nanna där inatt. Jag hoppas han inte sover kasst för det är ytterligare sovgäster på Moröhöjden inatt, kan bli spännande! Lille gos ropade iallafall "hejdå mamma, hejdå pappa, hejdå hugo (?)" innan han for och jag lyckades även klämma ur honom ett "älskar DIG" åh tack! Mitt hjärta.

Det låter sig inte fångas i ord hur mycket vi älskar dig

Vi ska snart beställa pizza, äta pizza, jag ska skriva en hel massa skolarbeten och sen ska jag somna i Cristoffers famn framför Big Brother ikväll. Jag misstänker tyvärr att jag kommer sakna en liten Hugo något alldeles förfärligt, speciellt när jag får sova ostört utan nån som sparkar mig i ryggen hela natten! Det är ju märkligt, det där.

Imorgon måste jag förresten, och jag skriver det här för att inte slippa ur det, ringa min KBT-terapeut och be henne hjälpa mig. Jag lever i ett slags vakuum just nu, jag är rädd vart jag än rör mig och ständigt rädd att Hugo ska bli magsjuk - får på riktigt PANIK när han vaknar brevid mig i sängen och hostar t ex, så nu är det nog. Jag orkar inte vara rädd längre, jag behöver självklart att alla runt om mig respekterar det här och inte utsätter oss medvetet för någon sjukdom, men jag ska bli en bättre människa när jag är kvitt min fobi eller iallafall kan hantera den. Jag kan inte leva från inkubationstid till inkubationstid, räkna timmar istället för ögonblick.

Det var det! Ha det gott!

Here it comes

Jag måste få gnälla lite. Det gäller nämligen sömnen, igen. Den är på gränsen till obefintlig, igen. Vi lägger Hugo runt halv 8 varje kväll, har vi tur somnar han vid 9. Sen är det bara att vänta, inatt så kom han t.ex vid 00:00 intrippandes till våran säng - fullt utvilad och busig. Jag har lessnat lite på att bli sparkad i ryggen hela nätterna så jag brukar lägga mig i soffan när han somnat hos oss, men då kommer Hugo ut dit och vill "oskå sova soffa, mamma". Då han sparkat sig till sömns i storsängen så sover han några oroliga, rörliga timmar och sen vid 5-6 går han direkt till mamma, undviker pappa till fullo, och beordrar mig att vakna.

Det är svårt att förklara att det är NATT, begreppet natt är luddigt för mig också just nu då det känns som att man är på standby och är vaken hela dygnet. Just nu är klockan kvart över 2 och han vägrar sova sin efter lunch-tupplur, det är ju TOPPEN, gräddet på moset! I flera veckor har det varit så här och det var länge sen jag var så grötig i huvudet och jag känner mig sjuk hela tiden.

Men Hugo är på ett toppenhumör. Inte alls sur och trött, än, och när jag frågade honom vad han ville ha till lunch idag så ropade han "TÅRTA" och la av ett gapskratt. Underbara skitunge.

Mamma är söt

En nyvaken Hugo tells his heart

Jag försöker lära mig en ny kamera, därav den pinsamma tystnaden.

Migrän

I love to love

but my baby just loves to bath, loves to bath, loves to bath

Love

Rackarunge

Punktform

- Jag har tappat räkningen på dagarna, därav utebliven utmaning.
- Jag har ont och trots att jag undviker gallretande kost så har jag ont
- Hugo vill inte äta och är varm
- Inatt somnade Hugo i sängen helt själv utan sänggrind
- Jag borde städa här hemma, men jag borde plugga ännu mer
- Nya Marabous choklad med Mangosmak = fy fan
- Syster, du måste packa ihop bebiskläder och skicka tillbaka dom.
- .. För snart får ju Hugo ytterligare en kusin!