Hej!
Vi håller litegrann på att gå upp i atomer här hemma, därav dåligt flöde på inläggen. Vi har en liten son som inte sover om nätterna. En natt ser just nu ut ungefär så här: Hugo somnar efter en miljard krokodiltårar kanske runt 22 på kvällen (mamma jag VILL INTE SOVA!!) bara för att vakna några timmar senare, gå in till storsängen och vara pigg och vaken så man får ta ut honom till soffan så den andra föräldern kan sova. I soffan somnar han om efter nån timma, då brukar jag bära tillbaka honom till sängen - men tji får jag varje natt för tillbaka kommer han runt 5, halv 6 snåret och då vill han INTE sova mer! För oss handlar det inte om perioder då han sover dåligt, för oss är det perioder då han sover bra.
Men jag ska inte vara dum, jag vet att det händer mycket i hans kropp och i hans liv just nu. Hela dagarna går nämligen åt att pendla från lycka till sorg, skratt och tårar, slag eller kramar. Jag tror inte han vet vad han vill just nu, han kan iallafall inte förmedla sig. "Jag vill inte gå ut, mamma" kontras av "Jag vill gå ut" och återigen miljarder krokodiltårar. Det GÅR inte klä på en skvatt galen 2 åring som slåss, gråter och slänger sig överallt.
Jag hade gärna tagit den här fighten på ett bra och pedagogiskt sätt under en period när barnet sover gott om natten iallafall. Just nu känns det bara som att vi är arga på varandra hela tiden, vilket inte är långt ifrån sanningen..! HUR ska man hantera en arg och förtvivlad 2åring?
Update: Hugo somnade just utmattad på soffan. Det är jobbigt att vara sur.
