Geggamoja

Åh, ni vet dom där dagarna? Dom man skrattar åt för att dom går så fel, men man mår ändå så bra? Jag hade en sån idag. Hugos vagn gick sönder, på stan, utanför Smått & Snyggt (hur sponsrad lät jag inte där då?! Im not..) Ett av hjulen föll av. Bara sådär! Den här mamman började svettas.. och svettas, och Hugo började skrika för han var ju trött och hungrig. Så jag svettades lite till. Sen gick jag in på affären, som har världens gulligaste personal (som inte alls skrattade åt mig för att min vagn gick sönder, dom gick ju med vinst) och så köpte jag en Geggamoja filt till Hugo. Han ska få ha den i vagnen.. och i sängen, och som snutte, och överallt - mest för att den var så dyr men också för att den är så fin. Sen kom svärmor och körde hem oss, hon är våran hjälte många gånger!



Men utan att låta så sponsrad så ska jag berätta vad jag egentligen ville berätta. Stackars hjärtat var så trött när han kom hem, att han bara kunde sova i mammas armar.. och med sin nya filt. Det är sant! Kolla! Hur lycklig blir man inte? SÅ lycklig!


Älskade lilla du

Jag har sagt det förr, det vet ni

Men det är fan trist att ha en sambo som bara sover hela tiden. I flera dagar har jag längtat efter en sovmorgon, en sån där ens käresta smyger upp när barnet ropar på morgonen, viker tyst igen dörren så mamman får sova vidare utan att behöva vakna till. Men så blir det ju aldrig! För det första så vaknar han inte av att Hugo ropar av hela sin lungkapacitet, så då får jag ju väcka honom och då kan man tycka att han borde smyga iväg.. men då somnar han om. Jag går upp, hämtar Hugo ur sängen som är en liten solstråle och morrar åt min sambo att nu stiger han upp och då lunkar han iväg.

Men jag kan inte somna om. Det här tog ju sin lilla tid. Så jag stiger upp, planerar att ha en lugn morgon (för det var ju faktiskt min sovmorgon) med massa te och näsan i skolböckerna. Men vad händer? Jag hinner bara kliva ur sovrumsdörren så vill ju Hugo leka med mamma, för pappa har somnat i soffan. Det här är inte ovanligt, men det är tråååkigt.

Nu är det dags att gå ut tror jag bestämt, lilla gossen drar i mig. Hej med er!

För ett år sedan

så besökte Hugo sin första lekpark, han smakade majskrokar för första gången, hans mamma tyckte fortfarande att bristen på sömn inte var så rolig och var ofta bekymrad men vi hade en underbar höst iallafall och det är så vansinnigt konstigt att tänka att för ett år sedan så hade Hugo på sig fleeceoverall i strl 68 och det enda han ropade på oss var "BÄ"! Det enda han tyckte var gott var majs och potatispure och han hade nästan lärt sig sitta själv. Han skrattade som en galning när vi nafsade honom på revbenen och han brukade få väcka sin pappa genom att dra honom i håret.

Idag så klättrar Hugo upp på en stol om han vill rita, han ber om "gicke" när han är törstig, det allra bästa han vet är att mysa framför en Pippi-film under en "ffffi" (filt) och med sin "kugge" (kudde). Han sover nästan hela nätter, med undantag från när tutten bara råååkat flyga över hela rummet och man måste ropa på mamma eller pappa. Han äter samma mat som vi, och det kanske faller sig naturligt att han hellre äter älgfärsburgare än plättar för såna är ju mamma och pappa. Den här hösten har han galonisar och stövlar, ullunderställ och springer direkt till "gungen" vi har ute på gården.

Fantastiska barn!

Vid närmare eftertanke

Så är det nog bara storasystern min som fortfarande hänger här, men det räcker för mig!

Idag har vi haft världens mysigaste dag, igår fyllde jag år men det har jag redan glömt (förutom imorse när jag fick använda min Tefal tekokare som jag fick, till att göra godaste teet ever, mums!) men jag är iallafall ett år klokare. En dag klokare, kalla det vad ni vill. Vi har iallafall fikat goda dagen efter-kakor, sett pippi 2 gånger, myst massor i soffan och våran BUSUNGE har blivit så himla gosig och springer gärna in i famnen och kramas hårt. Underbart!! Han är så himla medveten om allt, ber man honom hämta en ny blöja så gör han det (OCH drar ner byxorna på vägen tillbaka), ber man honom berätta vars näsan-munnen-ögon-öron-fot ja ni fattar, han kan allt! Det är som att prata med en liten människa som hela tiden har fattat, men äntligen kan visa vad han vill och mycket tydligt berätta det (puppi!)

Åh älskade lilla du (här skulle en bild in men xperian dog) vad du kommer växa upp och bli en bra människa. Jag känner lite såhär, vi skulle kunna misslyckas drastiskt med dig och du skulle ändå bli en bättre människa än både mamma och pappa. Ingen ska säga att vi inte ger dig det du behöver, att vi är för unga, vi gör ALLT för dig! Mammas lilla pruttunge.

Nej, så löjligt, eller hur syster? Jag har ju verkligen inget vettigt att säga, bara massa dravvel och känslor. Imorgon är det skola, prov igen, och jag känner motivationen till att klara det också. Nu ska jag sova!! Natti

Jobb och skola

I början av sommaren var jag skeptisk till mitt nattjobb, det kändes tungt och det kändes inte som att det gav mig någon energi överhuvudtaget, men nu är jag frälst! Jag trivs så gott där, det är härligt att komma in igen och känna att man kan det man gör och att man är omtyckt. Men jag tar mig lite vatten över huvudet, inatt jobbade jag 21-07 och sen fortsatte jag dagen med att inte gå och lägga mig trots att jag steg upp 07 dagen före. Jag gick till skolan och gjorde ett prov istället! Och vet ni vad, det gick super! Vi fick tillbaka 1 av 3 prov som vi har i den här kursen och jag fick ett STARKT mvg. Det är underbart, tror aldrig att jag fått ett sånt solklart mvg förut. Fortsätter jag så här så kan jag få ett mvg i kursen Medicinsk Grund, och det skulle se bra ut!!

Nej vad jag skryter, jag kan berätta lite om Hugo som fortfarande är sjuk, nu har det satt sig i halsen på honom också så han är hes och hostar slem hela tiden.. Han kämpar på, men han blev tydligt påverkad när han var ute och sprang ifrån mamma och pappa.. vi måste nog verkligen vila ut den här förkylningen, tror ni det är lätt med en sån liten buse som Hugo? Tur att vi köpt Astrid Lindgren filmer i massor, Hugo tjatar om "puppi" hela tiden.. Puppi Långstrump.

Nej nu ska jag sova, har varit vaken i snart 38 timmar så det är dags..
Natti!

Höst!

Hej på er! Ni är stadiga 30 st som trots att jag aldrig uppdaterar, kikar in här dagligen. Jag har tyvärr inte mycket spännande att berätta! Jag har börjat Komvux, som planerat, läser upp mina gymnasiebetyg så jag ÄNTLIGEN kan titulera mig undersköterska och förhoppningsvis komma in på sköterskeutbildning till vår/höst 2011. Känns skönt att göra nånting bra om dagarna men jag saknar ju Hugabuga när han är hemma med sin pappa.. Och så saknar jag jobbet, uj uj för roligt jobb jag skaffat mig. Helt knäppa i huvudet är dom, mina nattare!




Hugo har blivit en STOR kille! Om en månad blir han 1,5 år, kan ni förstå?! (Ännu sjukare är att hans kusin blir 6 månader nästa månad, syster det är inte klokt och jag saknar er) Han pratar med oss som han tycker vi vore dumma i huvudet ibland, skriker NEJ innan han ens hört frågan, kommer och pussas med oss och när man ber om till så säger han "uh, nä". Han sover som en GUD, om jag jämför med barn som fortfarande äter om nätterna, för han vaknar ändå till ett par gånger per natt och ropar "mamma, tutte" och det är inte mina tuttar han skrålar efter så det är bara att stappla sig upp och gräva igenom sängen efter hans napp som han ändå har slängt i högre hörnet av rummet. Men han sover iallafall! Han äter däremot ingenting, hans mamma lagar frukost, lunch och middag till honom men han ratar allt och skriker som sagt nej innan man ens hunnit föreslå något.
.

Men jag har kommit till insikt gott folk. Hugo är ju, vårt kött och blod, så konstigt är det ju inte om han sover dåligt då hans mamma vaknar och sover lättare än nån som går på droger, hans pappa kan bli jäävligt sur om man serverar något han inte tycker är gott och ärligt talat så har han nog lärt sig ordet nej när pappan ber mamman om pussar..


Summa summarum, vi får skylla oss själva och vi ÄLSKAR det!
Vi älskar dig Hugo!