Måste sägas

Jag är så lycklig som har Hugo i mitt liv. Så lycklig och så glad, vi har fått världens bästa lilla människa som vi delar vardagen med. Jag kan och vill absolut inte leva utan honom en enda dag.

Men, jag kan leva utan detta eviga bök och dessa ständiga skrik kvällarna och nätterna igenom. Dom senaste kvällarna har pappa fått ta över för Hugo totalvägrar att göra ens något som jag planerat. Det gör mig ARG, för jag har i snart 7 månader kämpat ihjäl mig för att få honom att sova och nu är det som att Hugo ligger där och tycker jag är dum i huvudet för att jag inte lyckas längre. Men pappa lyckas. Pappa tycker visst att jag har dåligt tålamod, som att inte 7 månader av frustration är ett giltigt skäl till dåligt tålamod. Och älskade Hugo, varför var du tvungen att bli sjuk? Nu är jag rädd jämt. Rädd att du ska bli sjuk igen och jag ska missa signalerna. Jag kan inte göra ett bra jobb när jag är så här rädd, jag kan inte vara den bästa för dig.

Jag är rätt trött på den här situationen med allt det innebär

Header

Tid som borde spenderat sovandes har jag knåpat ihop en ny header.

Vad tycker ni? För naket?

Väggord

Har suttit och beställt lite fina väggord. Den här ska Hugo få över sin säng, som olyckligtvis nu står i, just det, ett hörn:

Sen hittade jag den här och tänkte helt osökt på Ernst kanske största beundrare, min syster. Sara vad säger du, vill du ha ett citat av favoriten Ernst på väggen? Kan ju inte bli bättre!
(Dom hade inte "Här sitter jag, mitt i livet, annars skulle du fått den!)

=)

Idag har vi en lite piggare bebis, en bebis som sovit lite bättre och förmodligen mår lite bättre! Det är mycket skönare att vakna till det än att vakna till en kaskadspya =) Just nu sitter han i gymmet och leker med pappas xbox-konsol, mycket uppskattat av pappa tror jag, men pappa sover just nu så han har inget att säga till om!!

Varför pappa sover nu? Jo, för att jag mått dåligt och vilat konstant i två dagar nu och älskade Crille har ställt upp som en galning och varit med en sjuk Hugo dygnet runt bokstavligt talat. Inatt sov jag på soffan, somnade runt halv 8 och så fick Crille vara vaken med Hugo - mycket skönt för mig!! Efter att ha sprungit upp nätterna igenom i 7 månader så är en natt med sömn en ren GUDAGÅVA och därför får pappa sova en lite längre stund idag =) Att pappa satt uppe och spelade dator, sörplade redbull och såg tv långt EFTER att Hugge somnat igår är ju ingenting jag tänker diskutera om idag! ;)

Nej nu har jag en liten gnällis här nere så jag ska pussa på honom!

Man kan inte vara annat än glad

Att man har så bra människor runt sig. Min syster tog med Hugo på en promenad, jag fick vila ögonen efter en totalt sömnlös natt och Hugo fick komma ut och andas frisk luft en stund. Hem kom hon med vad hon tyckte var överlevnadskit för sjuka, och det var inte lite! Jag säger det inte nog ofta men jag har verkligen världens bästa storasyster, hon förtjänar allt gott!

Sen kom även Crilles syster med Postafen åt mig (blä för illamående) och flytande Alvedon åt Hugge och FINA presenter åt lilla sjuklingen som det faktiskt är mest synd om!! Sånt kan man bli så himla glad av. Visst att det är många som servar oss, och vi behöver lite extra hjälp ibland, men vi uppskattar det varenda gång! =)

Agnes du hade nog rätt

Sjukvårdsrådgivningen trodde också svinis, skoj

Jag ligger i sängen och mår pyton, har feber och ont i huvudet, Crille har hosta och lillhjärtat ligger utslagen på sin pappa och sover. Han är blek och varm och trött och grinig. Jag blir så ledsen så det är inte sant, jag önskar jag kunde göra något. Om det nu är svininfluensan vi fått, hur länge har man den? Jag känner mig helt död och jag kan iallafall uttrycka det, Hugo kan inte ens säga aj

:(

Fy

Inatt sover jag ensam i storsängen.. Hugo sover med sin pappa ute i vardagsrummet. Varför?

Jo, runt halv 12 började stackarn böka på som aldrig förr och dum mamma som jag är blir jag irriterad på honom och tror han bara tjollrar, när klockan slår 1 och han fortfarande bökar så hör jag en kaskadspya och en till och en till och host och gråt och jag flyger upp ur sängen! Crille som fortfarande sitter uppe och har hosta springer dit och lyfter upp honom, han kräks en gång till rakt ut inne på toan och sen verkar det vara över. Jag som är livrädd, dödsrädd kanske man ska säga, för kräk och sjukdomar blir mest bara rädd. Hugo verkar inte bry sig efter en stund men jag är fortfarande skärrad och känner mig som VÄRLDENS dummaste mamma som inte förstod att han mådde dåligt. Tror att det var en blandning av att han bara fått flytande mat idag och att han fått min dumma förkylning/flunsa, tror nog inte det var en kräksjuka men STACKARS liten ändå!

Svinisen

Hur vet man om man fått den egentligen? Idag är både lillen och jag varma och febriga, han har mått dåligt i magen och jag går runt med ett bowlingklot i skallen. Det kom så fort igår att jag bara känner att ja, kanske är det här den omtalade influensan. Men vad vet jag! Mår ungefär som sist när jag hade vanlig influensa, minns att jag satt hemma i fåtöljen och var totalt off från omvärlden. Känns ungefär så.

Vi var på bvc igår och stora killen är iallafall 70,5 cm lång och väger 8180! Han har lärt sig sitta i princip felfritt och är bestämd som en TOK! Det är krokodiltårar när han leker med något han inte får, och han vet vars han vill: antingen dra ut sladden till surroundljudet på tvn eller dra ner pappas hörlurar från datorn. Nej nu ska jag springa till gullputten som inte vill sova som vanligt, han charmar sönder oss så fort han får syn på oss, det märks så tydligt att han gör skillnad på "folk" och på mammpapp nu! Det är en fantastisk tid och jag försöker ta vara på varje dag, trots att vi är trötta och slitna, det är sant det dom säger att den här tiden kommer aldrig igen! På gott och ont ;-)

Jag är sjuk

Japp, både febrig och kräkig. Halsen gör ont också. Vet inte riktigt vars det kom ifrån, börjar nästan fundera om C gett mig nånting, han har ju varit sjuk och snurrig och hostig i över en vecka nu. Vi har med gemensamma små krafter just nattat liten Hugo och jag försöker dricka lite te och få behålla det, men jag känner ingen smak av det och svårt att svälja var det. Får se om jag får sova inatt, känns som att jag måste få göra det.. blä! Hade ärenden imorgon men känns inte så aktuellt nu

Nu ska jag se Färjan, perfekt när huvudet inte hänger med!;)

(Puss på min C ändå, trots smittorisken!!)

Tusen tack

för eftermiddagen Agnes, David och Micko =) Nu sover Hugo tuuungt så ni kanske har lyckats med att trötta ut honom!! Det var jättekul att ha er här och nästa gång ska jag bjuda på något mer avancerat eller kanske mat från Mamma mia! Och tusen tusen tack faster Josse för strl 74-80 kläder! Bättre än julafton, nä men nästan =)

Alltså blä jag är rent ut sagt helt vansinnigt trött, nu ska jag dricka cola och sen sova!

Sunday baby

Nu har vi vaknat till här hemma, har myst i soffan med lite film och en Hugo som faktiskt sov i sin vagn i en hel timma! Nu har han somnat igen på pappas bröst och jag ska duscha, packa väskor till babysimmet och äta något.

Jag gillar helgerna, önskar bara att pappa C var anställd någonstans så vi fick känna av lite mer att det är helg! Men vi försöker mysa till det, äta god mat och göra sånt =) Efter babysimmet får vi förhoppningsvis middagssällskap av Agnes, David och Micko (som blir 6 månader idag!! grattis gubben!) och sen antar jag att vi alla lär sova gott inatt, alla utom Hugo då! =P

Vrid tillbaka klockan

Gör det, jag tvingade nämligen upp Hugo och hans pappa kl 6 imorse, när jag hade kunnat söva om honom. Bara för att min klocka slog 7

Mongo

Jag kommer döda min granne snart. Jag har kämpat i timmar med att söva en tokig liten bebis som har kräkts av ilska, och nu, NU DANSAR GRANNARNA RIVERDANCE typ. Jag har hunnit arbeta upp ett jävla humör och nu så håller jag på att spricka. KAN INTE BO KVAR HÄR!

Crille bara sitter vid sin dator ikväll. Skoj. Är det någon som kan ta emot min sambo? Han har inte mycket med sig, bara sin dator.

Uppkäftigt

Jag hittade en nybliven mammas blogg, en mamma som erbjöd frågestund om både förlossningar och mammalivet när sonen bara var 3 dagar gammal. Jäklar så uppkäftigt, när Hugo var 3 dagar gammal hade jag inte mer kunskap än att jag visste att inte lyfta honom i benen. Och förlossningen, den har jag fortfarande inte förstått.

Sen kom tiden när jag kände att jag hade koll, mata - byta blöja - söva, och där började det om igen. Att vara mamma är ju lätt, tänkte jag, det är ju bara att serva dom fysiska behoven. Den tiden varade väl kanske i 3 månader, tills lillen började få en egen vilja. Idag sitter vid med en nästan 7månaders gammal kille och jag har noll koll igen. Det stämmer verkligen att bli mamma är en skola, det känns nästan som att Hugo lär sig fortare än mig och det tar lite tid för mig att fatta vad det är han vill och han kan bli skitpissed på mig för att jag inte agerar. Han lär sig så mycket hela tiden, varje minut av dygnet och jag kan bli lite rädd ibland - det är upp till mig att utvecklas med honom. Han ska bli en person med egna tankar och åsikter, med lite hjälp av sina föräldrar.

Nu tappade jag poängen men det gör inget för jag måste ner till tvättstugan

Feber råder här hemma

Alltså, JULFEBER!!

Jag vet, jag vet, jag brukar vara Grinchen i våra familjer, har på senare tid kommit att verkligen inte tycka om julen längre. MEN, igår när snön föll utanför våra fönster så väcktes något i mig. Något som bara blev starkare när jag tittade på min lilla Hugo som satt på golvet med världens sötaste leende och oförstående ögon. Oförstående i det fallet att han inte vet hur underbar den här julen och alla jular framöver ska bli för honom, hur hårt hans mamma och pappa ska arbeta för att han ska komma ihåg dom som bra minnen. Detta år kanske inte lilleman förstår allt, men jag tänker ändå göra allt för att han ska få vara glad.

Imorse tog vi på honom overallen, mössa och vantar och tossor, gick ut och lät honom smaka på snön. Vadå? Låter ni inte era 6månaders bebisar smaka på sin första snö? Fånigt! Han hade stora ögon, vilket han iofs alltid har, men denna gången var dom lite större. Åh jag längtar så hemskt till julen och julgranen och att köpa julklappar åt lilleman och läsa julsagor och det spelar ingen roll att allt kanske bara är intryck för honom, för tack vare den här älskade lilla människan så har julen och vintern hittat tillbaka till Hugos mammas hjärta.

Snark

Vi försöker ställa om Hugos dygnsrytm här hemma, så vi stiger upp gemensamt och tvingar en supertrött Hugo att vara vaken minst 2 timmar innan han somnar om på morgonen. Förut brukade han klara typ 1 halv timma. Iallafall, jag som sprungit uppe inatt la mig genast då han somnade sin förmiddagslur med pappa.. och vaknade nu. Somnade 10, vaknade nu. Nej inte direkt, jag vet att jag vaknat typ tusen gånger för Hugo har både hunnit vakna, tjoa massa och äta en hel burk lasagne, gnälla över maten och hans pappa har också tjoat.

Men till saken: nu sövde hans pappa honom igen och vad ska jag göra? Jo, sova lite till ;)

Hugo buttnaked

Jag måste lära mig att vattenmärka bilder. Vet nån hur man gör?




Världens finaste Hugo som snart blir 7 månader. Det är ruskigt svårt att ta bilder på denna för han sitter kanske still i en sekund i taget, men här hade han faktiskt suttit och levererat pose efter pose länge. Agnes det här är våran version av era fina bilder =) Lillhjärtat

Lille grisen

Hugo har ont i munnen där dom små gaddarna är på väg. Gråter i sängen och har två fingrar i munnen, försöker förklara för honom att det bara gör ondare om han har fingrarna där men då stoppar han in hela handen istället! ;-) Tog upp honom en stund och myste, gav lite mat och sen somnade han om, tror jag. Skenet brukar bedra med denna!

Nu sitter jag med ett öga på datorn, ett öga på Efterlyst och väntar på att nya Gossip G ska komma hem till oss. Jag är glad, livet känns bra just nu och trots att varken jag eller sonen sover mer än 1 timma i taget om natten så känns det okej. Jag vet att det här kommer dala, mitt humör och min trötthet kommer ännu en gång ta över mig, men jag tänker vara glad just nu och just nu så STÅR jag ut med det! Vi kämpar med maten här om dagarna, trycka i Hugo massa mat, ha bra rutiner och lära honom sova i vagnen, och vet ni vad? Det är liksom allt vi kan göra just nu. Folk säger att vi får acceptera att sonen kanske alltid kommer sova dåligt, men det gör jag verkligen inte: jag måste tro på att det blir bättre, jag måste tro det för att orka.

Bilder ska komma, nångång ;-)

Superhjältejul

Så heter årets julkalender, och givetvis var vi tvungen köpa en kalender åt Hugo (eller åt oss, vem vet) när vi var och handlade. Så roligt!! Det var flera år sen jag verkligen längtade till julen men nu när Hugo kommit till oss så känns varje dag rolig, och att göra världens bästa jul för honom känns ju självklart! Nu ligger gullungen och sover i sin egen säng, HÖR ALLA DET? Det är rätt otroligt, men jag tror inte det blir en längre stund.. fast det gör ingenting. Han höll på att somna i vagnen på väg hem från Ica hela tiden så vi pratade och busade med honom och när vi kommit in med vagnen i trappuppgången och stannade för att prata med några målartjejer så märkte vi att det tystnat i vagnen. Då sov lilleman. Så vi förflyttade bara honom till sin säng, smög av honom ytterkläderna och TADA

Babysim

Idag har världens duktigaste Hugo hoppat i plurret med sina föräldrar! Som vi nästan förstod så var Hugo först med att plaska ner sig, och han var så glad och jag själv var så stolt!! Jag längtar till nästa vecka då det blir lite längre badtid. Micko var också superduktig, det får vi inte glömma, och jag blev stolt även över honom för han var inte alls en sån räddhare som vi trodde ;-)

Jag har inte så mycket att skriva, Hugo har just somnat och vi har varit på babysim + kalas (Leo fyllde 2 år, grattis storakillen!!) så jag är trött som bara den. Jag ska se Ensam Mamma söker och sen ska jag nog krypa i säng och hoppas att jag får sova lite mer än jag gjort dom senaste nätterna.

Bara en sak, kan båda mina föräldrar gnugga sina knölar och komma ihåg till vem eller vars vi skickade iväg min fina växa-säng som vi hade ute i stugan? Jag är arg på er för att den är borta! Jag hade så gärna velat se Hugo i den :-)

Det här är så kul

Agnes son Micko, "the joker"
Han ser alltid ut som att han ska göra nått hyss! Vår Hugo ser alltid ut som han funderar över klimatet och såna djupa grejer, jag tror det beror på ögonen. Micko är blåögd och har bus i blicken, Hugo är jättebrunögd och stora tänkande ögon.

Jag undrar

Hur länge tar det innan tänderna kommit ut helt?
Vår lilla Hugo har nämligen två små vita prickar som så gärna vill komma ut där nere, tror båda tänderna i mitten kommer samtidigt.

Nu ska jag ge honom lite lunch och sen ska vi ta en tur med vagnen!

Kul

Inatt fick jag springa till Hugo en gång i timmen, ordningen återställd

Världens duktigaste Hugo

Bortsett från att sonen inte ville sova igårkväll utan vaknade av och till ända till klockan slog 23, och bortsett från att det tog mig 45 minuter imorse att söva om en genomtrött men ändå genomgo liten bebis, så har Hugo inatt sovit utan minsta antydan till att vakna. Mellan 23:00-05:30, vaken 45, somnade om 06:15 och vaknade NU

JAG ÄR SÅ GLAD OCH FÖRVIRRAD

Andas ut

Världens finaste pappa och Hugo

Andas ut, ja det får man göra när lilleman somnat en stund. Inte för natten, nej, en stund. Tänkte vara en duktig mams ikväll och börja om med våran version av 5minuters-metoden som tidigare inte alls funkade, men nu är faktiskt killen 6 månader och borde inte alls vara lika tjollrig. Tyvärr så ville sonen somna före jag hann börja med det och vällingen står här på bordet nästan orörd så snart vaknar han kanske snart igen. Idag har vi varit ute i princip hela dagen, så han har inte direkt sovit mycket, så jag hoppas på en lång natt. PEPPAR PEPPAR!

What else? Babysimmet börjar på söndag, det var många kändisar i våran badgrupp men favoriterna alla kategorier är Agnes, David och MICKO! Så vi hoppas det ska trötta ut sonen ordentligt. Min familj hade varit så gulliga när jag fyllde år och gav mig ett hemmasnickrat presentkort på, just det, babysimmet. Jätteuppskattat då det kostar massa pengar! Nej nu vart jag för trött för det här, jag får skriva vidare sen! Om jag har något att säga, alltså

Update: Min syster är preggo (är beräknad den 8e april, vad är oddsen för det liksom? ) och cravade ryssröra, ni vet som man fick i skolans matsal när man var yngre. Men vad gör man om inte har receptet? Jo man ringer helt enkelt Jörnköket som mailar receptet. Kul och söt tjej.

Kan någon ge mig 950tusenlappar så kan jag köpa min familj ett hus?

Jag döööööör här.

Fotboll

Jag har inget alls emot fotboll, nä. Tycker det kan vara roligt att se, iallafall när det är Sverige som spelar och inte Japan - Peru typ. Men nått som gör mig så hemskt avtänd är pojkar/killar/män som ser på fotboll som att det är en religion och dom själva är en av lärljungarna. Jag lovar att om jag ställde mig framför tvn nu skulle jag få en käftsmäll. Alla andra kvällar så ber jag om att Crille ska se tv med mig en stund, istället för att sitta vid sin förbaskade dator, alla andra kvällar utom just ikväll. För det här är nästan ännu värre, jag vill inte ha en käftsmäll. Och jag måste gå förbi tvn nu, och gå på toa. Hjälp.

Hugo sover, om ni undrar.

Det här är ju så svårt

Just i detta nu ligger Hugo och ropar på oss. Jag kan inte förstå det här. Var får han energin ifrån? Varför vill han aldrig sova? Han skulle gärna vara vaken 24 timmar om dygnet om ingen tvingade honom.

Jag har nu bestämt mig för att låta honom sluta snutta på maten eller på flaskan om natten, han äter två ordentliga mål barnmat till lunch och middag och profylac flera ggr om dagen + välling som kvällsmål, så han är inte hungrig. Jag vet med all säkerhet att han inte är hungrig, för han snuttar på flaskan, snurrar om och somnar om. Visst, det är ingen kärnfysik att gå upp och ge honom lite vatten för att få honom att somna om men jag ORKAR inte stiga upp en gång i timman för att ge en till synes dödstrött och supermätt bebis vatten för att fortsätta sova. Det är ju samma visa på dagarna, ligger vi inte ner med honom och tvingar honom sova så vaknar han efter en timma eller mindre. Trots 6 månader så måste vi fortfarande tvinga honom, ännu mer än tidigare.

BLABLA jag förstår att ni är less på att läsa det här men jag har ett stort stressmoln i hela mig som aldrig någonsin försvinner, inte förrän den dagen jag står där med en nöjd bebis som vågar sova hela natten.

Nu söker jag tips

Så idag tar jag emot kommentarer med glädje!

Välling alltså, what to do? Som ni vet så är Hugo mjölkkänslig, eller har iallafall varit, jag har varit elakt och provocerat det lite (gett honom smakisar innehållande mjölk nån vecka) utan någon reaktion alls. Just nu ger vi enago välling, en mjölkfri välling som jag inte alls tycker är tillräcklig och han verkar inte stå sig på den. Kanske av ren nyfikenhet så undrar jag, ni föräldrar som ger era barn vällingar på kvällen - vilka typer/märken funkar bäst och vad står era barn sig bäst på?

Heeeeelp

Nej

Ring aldrig, aldrig, aldrig hem till oss efter 6 på kvällen!

Hugos farmor var hit med älgkött åt oss och väl här så fick hon natta en övertrött Hugo, det gick bra och han sover än! Så tack för det, och tack för att vi har dig Kerstin! Nu ska jag dricka lite Loka och ta en migräntablett, fast jag börjar misstänka att det är något annat.. Jag har känt mig febrig i flera dagar nu, idag kulminerade det och jag kunde inte ens sänka blicken utan att få ont. Hoppas det går över iallafall, imorgon ska jag och storasyster springa på stan och säkert gratulera min älskade PAPPA SOM FYLLER ÅR!! Tänkte skriva att han blir så stor, men det märks ju tydligt att jag är bebis-skadad

Godnatt :-)

Alltså

Jag önskar jag kunde förklara vilken sorg det är att Hugo inte kan somna i knäet hos nån av oss, eller i vagnen, eller ens i sängen utan en strid. Lika stor sorg är det att inte ha fått ammat honom längre än några dagar. Ibland vill man göra om och göra rätt.

Ja, jag skulle bara säga det

Little darling

Idag har vi firat våran lilla Hugo på 6månaders dagen, och våran 6månaders dag som föräldrar! För Hugos del blev det en leksaksmobil från Barnens Hus, ett mysigt godnattbad och lite mys innan kvällens katastrof började (läs sänggåendet). För föräldrarna blev det ett nytt avsnitt av Gossip Girl och lite godis! Just nu sitter Crille och lyssnar på webbradio hur det går för vårt AIK, jag springer mellan Desperate Housewifes och en Hugo som envisas med att vakna var 10:e minut.

Imorgon hoppas jag att jag tar mig upp för att träffa min vän på stan, hälsa på pappa och hitta ett par mysiga tossor åt Hugo. Så han inte frys, förstår ni! Sen ska jag även börja kika på julklappar, åt alla de familjemedlemmar vi är i år! Nej, nu ska jag ta en Eeze och hålla tummarna för att jag får se klart ett avsnitt av Desperate. Det har liksom aldrig hänt sen vi fick bebis :-) Hej med er!

JAG GLÖMDE JU

Tala om för er att idag blir vår lilla gris 6 månader!

Massa kärlek ska han få och sen ska han få välja nått roligt på barnens senare=) Presenter mottages tacksamt /Hugge

Sovmorgon

Hade min älskade sovmorgon när Hugo började skrika i högan sky. Han gör så ibland på mornarna, han tycker att det är så tråkigt att måsta sova fast han vet att han måste för han är så trött. Så jag gick upp, avrådde krisen och nu ska jag gå och lägga mig igen. Jag är inne i en migränperiod igen så om jag inte får sova min sovmorgon så mår jag skit hela dagarna, det är liksom inte värt det.

Idag ska vi på familjegården och fortsätta spåna på Hugos sovvanor, what to do what to do, sen ska vi storhandla som är min favoritsyssla! Imorgon ska jag träffa en vän som jag inte träffat på jag vet inte hur länge, hon var min allra bästa vän i många år så det ska bli roligt att få visa upp mig och hugo för henne och höra vad hon haft för sig=)

Nej, sova var det. Huvudet börjar dunka.

Svenska Hollywoodfruar

Egentligen är jag för trött för att skriva här, men jag har just sett Svenska Hollywood-fruar och genom hela den här serien har jag haft ont i magen. Jag har inte fattat varför, men ikväll slog det mig. Den där förbannade mrs Anka, hon är på pricken lik kvinnan jag var aupair hos i Italien. Dialekten, utseendet, sättet, allt! Poletten föll ner när hon gnällde över att dom inte hade strykit kläderna på Grand Hotel, jag minns när jag fick en rejäl utskällning för att jag hade vikt en klänning som jag hade strykt hos aupairfamiljen. Den skulle ju hängas UPP!!

Hur hon struttade runt i sina klackar, drog hem män om nätterna, blev arg på mig när jag missade en fläck på KYLSKÅPSDÖRREN och tvingade mig stryka hennes jävla trosor - det är ju tur att jag inte blev mer skadad än jag vart!! Jag får jävlar hurvens bara jag tänker på na.

Godnatt

SKRIK

Har ni aldrig hört en 6månaders kille skrika och tjuta - skatta er lyckliga. Det är decibel jag aldrig själv lyckas komma upp i. Ingenting duger, och att sova? DET ÄR DET TRÅKIGASTE HAN VET

Det är som vanligt då.

Natten var tung. Jag var ledsen och trött och arg, och Hugos pappa kom upp och kramade om mig men det hjälpte inte där och då. Jag var uppgiven efter 6 månader utan sömn längre än dryga timman och jag höll på att somna på golvet jag stod på. Det tar ungefär 45 minuter, varje dans som jag och sonen har om natten. Den här dansen som jag säkert kunnat förebygga, på nått sätt, men jag vet inte hur.

Jag har slutat lägga mig ner mellan varven, jag bara står vid Hugos säng och väntar på att han ska göra det han alltid gör: bryta sig ur den sköna sovställningen bara sekunder innan sömnen ska infinna sig, snurra sig på rygg och börja gnälla. Gnälla, gråta, skrika. Ibland bara skrik. När han ser mig blir det bara värre. Ta upp mig bedjar han, och jag tar upp honom, men jag känner mig iskall. Jag känner mig hemsk.

Det känns som jag är på jobbet. På mitt jobb som nattare var det så himla viktigt för mig att alla sov gott, det var så VIKTIGT för mig att det blev en tvångstanke. Vi hade en dam som hade närminne som en fisk, jag kunde ledsaga damen till sängen och förklara att "nu är det natt, nu sover vi" och 5 minuter senare står hon som en skugga bakom mig ändå. Sen hade vi en annan dam, en dam som gjorde samma sak, förutom att hon blev så arg på mig på nätterna. Arg och våldsam, och mitt största jobb om nätterna var att se till att dessa två damer inte stötte på varandra. Så jag sprang in med en dam på rummet, en annan kom ut. En in, en ut. Ibland fick jag låsa in mig hos en av dom så den ena fick härja fritt ute i korridoren helt enkelt tills hon tröttnade.

Det jobbet blev ångestframkallande för mig. Så ångestframkallande, inte bara för mig, att det sattes in extra resurser om nätterna. Jag slapp vara ensam och helt plötsligt gick det ganska bra. Men nu finner jag mig där själv igen. Det här är mitt jobb, det är min plikt, att få mitt älskade lilla barn att sova om nätterna. Det har blivit så viktigt att det blivit en tvångstanke. När min sambo somnar så startar mitt skift. Hade jag sett några tecken på framsteg hade jag med glädje gått upp varje timma på nätterna och fortsatt kämpat. Jag tänker aldrig sluta kämpa, men det är inte med glädje jag gör det.