New years Eve

Nyårsafton och nya tag. Det onda i magen försvann och kommer bara om jag lyfter tungt eller går långt och vårat minihjärta som nu är 18 veckor gammal sparkar och busar för fullt där inne. Minns att jag med Hugo inte kunde avskilja sparkarna från det vanliga bubblet i magen men med den här mysiga krabaten visste jag direkt.

Ikväll blir det alltså ett nytt år och tyvärr misstänker jag att jag kommer somna ungefär samtidigt som Hugo, väckaren ringde kl 6 och nu sitter jag på jobbet till kl 15. Energin räcker inte långt just nu, så jag kanske får ta en powernap i afton?

Hur som helst, ville bara önska er ett GOTT SLUT & GOTT NYTT ÅR. Gör det absolut bästa ni kan av det.

Published with Blogger-droid v2.0.2

När det blir svårt

Vi försöker ta tillbaka våran säng och lilla bästa Hugo som är så duktig på att sova i sin egen säng måste ändå testa minst 3 ggr per natt om han ändå får låna mammas säng. Det gör att jag inte kan somna om mellan gångerna, fast hjärtat nu sover gott.

Jag har ont i magen också. Alla ni som är gravida eller har varit gravida vet att ont i magen ofta förstoras och blir superjobbigt, man kan inte låta bli att dra jobbiga paraleller. Jag har faktiskt en överhängande känsla i kroppen att det här inte kommer gå bra.

Jag har ett jobb som innefattar många och tunga lyft för en tjej med mina mått och det har skrämt mig sedan jag fick reda på att jag var gravid. Jag tänker alltid på hur jag lyfter men ibland blir samarbetet inte bra och det slutar med att jag måste använda hela kroppen, inklusive lilla magen, för att hjälpa och det lämnar mig alltid orolig. På senare tid mer än vanligt. Jag är 99% säker på att det jag känner i magen just nu är sammandragningar. Med ena handen kan jag följa min lilla kula dra ihop sig och bli stenhård. Det gör ont och återigen drar jag jobbiga paraleller. Jag har stressat, lyft fel, ätit dåligt. Jag har kanske förstört allt. Jag har som sagt bara en riktigt jobbig känsla att det här inte kommer gå bra. En känsla jag nu delar med mig av, mitt i natten.

Nu kommer Hugo upp igen så jag ska följa honom tillbaka för vad som förhoppningsvis blir sista gången inatt.

Published with Blogger-droid v2.0.2

23 år, 2 månader, 4 veckor och 6 timmar

Idag är det måndag. Jag har aldrig någonsin upplevt att måndagar varit jobbiga eller tråkiga på något sätt, sen jag började jobba har jag dessutom slutat räkna veckodagar då jag jobbar obekväm arbetstid. Nu har jag varit ledig sen i fredagkväll kl 23.00 och jag är vansinnigt uttråkad. Både jag och sonen är uttråkade. Pappan är på utbildning och vi har verkligen ingenting att göra.

För att, igår, så städade vi vartenda lilla hörn på hemmet. Vi bakade lussebullar och kokade morfars fudge, som förresten blev fatalt misslyckad, vi myste runt i pyjamas och mamman och pappan såg film långt in på natten (somnade väl vid 22). Det finns liksom ingenting att göra idag, vi har startat några tvättmaskiner men nu är lusten och orken slut. Som gravid är jag dessutom megatrött och skulle mer än gärna sova en stund just nu men så fort jag lägger mig i soffan så ska sonen

Vad han gör just nu? Han sitter i soffan och beställer nya barnprogram, själv sitter jag vid datorn och zappar åt honom. Mycket bra föräldraskap!! Jag är ju inte ens hungrig och det är fruktansvärt, det är ju annars något man alltid kan göra som preggo, äta. Jag bjuder på lite bilder istället och så hoppas vi att någon plingar på dörren snart :-)

I lördags klädde vi granen, mysigt!

En galet lycklig kille som gör snöänglar

Och en mysig mamma i pyjamas, med 15 veckor bebis i magen



Comeback