Ja, den hittades igen nyss. Borde läsa den minst en gång per dag för att förstå storheten i vad som hänt!! I 9 månader bar jag dig i magen och på 22 timmars arbete så var du ute och på 1 sekund blev du det största i vårat liv. En dag kanske jag skriver ut min förlossningsberättelse, men I dont need to go there just nu, jag behöver bara veta att vi lyckades. Nu ska jag pussa på dig Hugo!
Jag skickar vidare det jag vet att jag inte har köpt lr fått. Det behövs säkert mer än en natt för att ta igen den förlorade sömnen, men det är ju guld värt om det så bara är en natt! Det är ju bättre än ingen. Hälsa Hugo och Cristoffer!
SvaraRaderaDet är verkligen helt otroligt. Det är så underligt att det kan bli nåt så fint av att man går och är som man är i nio (tio) månader. Tur man är så less i slutet att man frivilligt går in i förlossningssalen.
SvaraRadera