7 månader av sömnlöshet gör saker med ens psyke. Varje natt har varit en kamp, inte bara mot klockan utan mot mina tankar. Om han inte sover inatt kanske han aldrig vill sova. Om han aldrig vill sova, hur ska han orka? Hur ska han bli det bästa han kan?
Jag visste vad jag gav mig in på när jag skaffade den här underbara människan, jag visste att det inte skulle bli lätt och att jag ska forma honom till den han är tänkt att vara. Men det är en prestationsångest som aldrig förr och när kvällen närmar sig här hemma så får jag panik. Paniken hjälper inte Hugo så hans fantastiska pappa tar över, men jag skäms över mig själv.Jag vill att han ska få vara lycklig, få känna sig trygg, sova gott om natten. Tänk om Hugo tittar på mig sen i livet och undrar varför han inte sover gott om nätterna. Vad ska jag svara då?
Mamma vet inte, mamma gjorde allt hon kunde.
DU är en jättebra mamma Ida, och du är bara människa!! Du gör ditt bästa och Hugo mår bra så länge du har kärlek till honom. Kom ihåg det, du är jättebra!!! Jag tycker verkligen det. Kram
SvaraRaderaDet låter som en ond cirkel, där du måste lära dig att koppla av själv! Hur kan man komma ifrån känslan av panik som växer i dig? Den måste bara bort! Harmoni och lugn är rogivande och sövande. Det måste ni ge Hugo. Tufft men viktigt.
SvaraRaderaFrågan är bara som sagt, hur?
/Faster Frida