Det finaste vi gjort

Jag kan inte släppa det här, jag är ju van vid att man måste typ gnaga på Hugos revben för att han ska skratta, för mig är ju det det vanliga. Samtidigt som jag älskar att han är en fundersam kille så önskar jag att han kunde vara lite gladare. Han är ju busig och ler, ger jättefint gensvar om man pratar och busar med honom men han har aldrig varit den killen som skrattar och ler bara åt ingenting. Det är lite tråkigt, ibland känns det som att vi föräldrar inte direkt har "förstört" för honom men eftersom hans sömn inte har varit bra och vi inte har lyckats vända den så kanske vi inte direkt har hjälp honom att bli en gladare kille

Eller så gillar han inte att vara bebis bara? Jag vet inte