Hugos pappa sitter inte uppe om nätterna bara för att han vill. Han sitter uppe för att jag, när Hugo var ungefär 6 månader, fick ett sammanbrott över att ha kämpat med honom ensam varenda natt och sen dess klarar jag inte av att ta honom om nätterna. Vi har en son som inte sover gott om nätterna, han blir ständigt bättre men han vaknar fortfarande och gallskriker många, många gånger per natt.
Jag blir handlingsförlamad och jag blir så extremt stressad när Hugo vaknar och skriker, vilket han gör nästan hela nätterna igenom. Det är nästan så att ångestattackerna inte är långt bort och i det här fallet är Crille min hjälte. Det är en pissdålig situation vi har, men den hade varit tusen gånger dåligare om jag bryter ihop ensam varje natt för att Crille väl har somnat och inte vaknar, vilket han inte gör.
Självklart vill vi inte ha det så här. Det blir ett enormt ansvar på mig för Hugo SKA ju vara vaken om dagarna och då är det tusen andra saker som ska göras, bestämmas och fixas med och det ansvaret ligger på mig just nu. Crille lider inte av att ha Hugo om nätterna på samma sätt som jag gör, det är inte stressrelaterat för honom och tur är väl det, för Hugo sover iallafall lite bättre när en lugn pappa nattar om honom än om en ångestfylld liten mamma gör det. Det kommer inte alltid vara så här och vi hoppas väl att en natt så sover Hugo gott och vaknar inte i panik och då gör kanske inte hans mamma det heller. Hur lat och bekväm än min sambo är ibland så är han en sak, och det är världens bästa pappa för Hugo. I en perfekt värld sover barnen gott om nätterna, det är mamma och pappa och Hugo hela dagarna, och föräldrarna får sova brevid varandra och kanske äta middag ihop.
Så ser inte våran värld ut.
Ida, du står upp för din pojkvän!! Det är grymt! Du förskönar inget, du förskönar inte ert liv osv som det är nu, men du kan se det fina som ni har som familj och det är verkligen stort! Och det är det som håller en vid liv om saker är tungt. Jag tycker att du är en tuff mamma. Vill bara säga det. Och INGEN är ju perfekt även om andra verkar tro det. Folk tycker om att läsa om andras liv och finna fel, så är det bara. Och om man läser "förskönade" bloggar så försöker man HITTA fel. Ha en bra vecka!
SvaraRaderaVarsågod Ida=)
SvaraRaderaJa, visst är det läskigt hur ens barn verkligen är 50% av oss båda. Däremot ser jag ingen likhet med mig, inte än iaf. Det kanske kommer senare, eller om vi får en flicka nästa gång=) Sover lillen?
Håller tummarna att det snart vänder så ni kan vända dagar och nätter rätt igen. Letar ni fortfarande större boende?
SvaraRaderaMed oss är det bara bra. Har väl större mage än din syster, men så är det ju när man fått barn tidigare (och inte låtit fluffet bli ofluffigt). Första graviditeten med nästan ingen foglossning. Mår superbra faktiskt :-)
SvaraRaderaJag tror att den stora vändpunkten för Felicia var vid ett år. Men hon sovde redan i eget rum. När jag blev gravid igen behövde jag sova och jag vaknade ju när hon vände sej. Vilket hon gjorde hela tiden. Mycket rastlös unge.