fredag 7 maj 2010

I'm not crazy, I'm just a little unwell

Det är mycket jag vill skriva. Jag vet inte för vem jag vill skriva längre. Jag ifrågasätter mig själv varje dag hela dagarna, jag funderar om jag duger eller om jag gör rätt. Jag funderar vad jag kan stå för, vem jag vill vara som mamma, vem jag vill vara som flickvän. Jag undrar vem som känner mig, vem som bryr sig och vad ni egentligen tror att ni vet.

Jag tycker att jag är en bra människa, utan att vara det minsta självgod, hur stora kliv jag än fick ta när jag var yngre så blev jag en bra människa. Jag har en familj som jag älskar och som jag till det yttersta försöker göra allt bra för. Jag kämpar precis lika hårt som någon, och jag har aldrig suttit och väntat på att något ska hända. Jag fixar mycket själv, hur mycket det än sticker i ögonen på er, så är det inte osant. Det är heller ingen lögn att det fokuseras alldeles för mycket på felen jag gör och inte på det som inte görs alls här hemma, när vi faktiskt är två. Det jag vill komma till är att min respekt är värd något.

Det är värt något att få min respekt
.

3 kommentarer:

  1. Tack Ida! :) Det var nog det som gjorde att jag vann.
    Då ska vi göra det någon gång snart! :)

    SvaraRadera
  2. Det är väl inte så bra att du ifrågasätter dej själv så mycket, men tyvärr är det väl inte så ovanligt att man gör det. Jag har nog inga tips hur man inte gör det. Det hör lite till att vara mamma tror jag. Eller så kanske det är en väldigt kvinnlig egenskap.

    Respekt ska förtjänas! Fattas annat! Sen är min personliga åsikt att andra ska skita i vad som är gjort och inte gjort hemma hos nån annan.

    Ha en bra lördag!

    SvaraRadera
  3. Ida, du är verkligen en bra människa och du gör allt jättebra! Du är den perfekta mamman för Hugo!
    Sen tycker jag att vi ska hitta på nåt nån gång snart utan våra små killar. Vad säger du om det =)?

    SvaraRadera