Tröttsamt

Jag har, sedan jag gick av torsdagmorgon från jobbet, varit så vansinnigt trött. Både idag och igår har jag somnat i soffan flera, flera gånger och det är helt klart inte likt mig. Jag är tokig som har tagit på mig så här mycket jobb, och kanske ännu tokigare som trodde det skulle gå att få 100% hjälp hemifrån när jag ska jobba så mycket och samtidigt vara mamma. Vi får väl helt enkelt se hur det går. Vill inte påstå att stämningen på jobbet var den bästa, men trots detta så älskar jag vården och att jobba med dom äldre. Har verkligen hittat rätt!

Annars så rullar livet på som vanligt. Hugo pratar mer och mer för varje dag, han är så tydlig i det han säger och det han vill, vilket är underbart!! Att han då också blir lite mer förbaskad när vi föräldrar säger ifrån är faktiskt bara som det är, inget att göra åt. Vi har fina dagar med honom, jag har sagt det förr men varje ålder har sin charm och nu när han snart är 15 månader (hjälp!! 15 månader?!) så är han VÄRLDENS charmigaste lilla människa. Hälsar på alla, och dom allra flesta hälsar tillbaka. Han lyser upp och blir så glad när folk runt om kring honom hälsar tillbaka så fortsätt med det! =)


Jag själv är inne i lite av en svacka nu, av skäl som jag inte ens kan tänka på, och jag hoppas jag tar mig ut ur den snart för den tar det bästa av mig - inte som mamma, men kanske som sambo och som vän! Jag har så mycket jag skulle vilja skriva här, mycket handlar om hur orättvist livet kan vara och att man kan tycka att vi känner varann bättre än så här, men jag kan inte prata om det och jag kan som sagt knappt tänka på det för då tar luften nästan slut. Ibland glömmer jag, och det är väl dom bästa stunderna på hela dagen


Nu ska jag sluta men jag bjuder på en bild på mig och Agnes, jag vet inte vilket glas i ordningen det där var men jag gissar typ på 6e för ögonen hänger inte med riktigt. Bra kväll, på gott och ont.
Puss på dig Agnes, och hej på alla andra!