torsdag 10 februari 2011

Hej!

Jag ska snart fortsätta med utmaningen, det var några dagar sen jag skrev MEN jag har en god anledning som jag tänkte dela lite snabbt här. Ibland, inte ofta, blir jag besviken på sjukvården. I måndags fick jag ett "anfall" på höger sida, under revbensbågen. I 4 timmar gick jag runt och vandrade, medans dom här attackerna kändes som någon körde in en kniv i mig och med tiden så blev jag totalt bortdomnad i axeln också. Jag ringde sjukvrådsrådgivningen som senare fixade en akut-tid på Vårdcentralen här på Anderstorp. Jag tyckte allting var bra fixat då och jag var mycket nöjd med hur alla hade samarbetat för att ge god vård! På kvällen somnade jag, alltjämt väldigt smärtpåverkad och ÖM på hela sidan och även bak mot ryggen.

Sen kommer jag till vårdcentralen kl 9 på tisdagmorgonen, träffar en läkare som klämmer och känner och drar och knackar på min onda kropp. Han skickar mig på Lab där jag får lämna urinprov som visar en stor mängd vita blodkroppar i urinen som säger att jag har en urinvägsinfektion. Där slutar liksom kommunikationen, oss emellan. Jag ser direkt när han märker att jag har en uvi, att han avslutar. Han börjar knappa på sin dator, börjar prata om penicillin och jag frågar om han tror att smärtan har något samband med min urinvägsinfektion men han säger bara att "Urinvägsinfektionen är problemet nu, det är det vi måste behandla". Efter flera försök att prata med honom och blir lika avfärdad varje gång så får jag gå hem, med en dunderkur av antibiotika.

Smärtan avtog inte och tisdagkväll kunde jag knappt andas för att höger sida var så öm, varje andetag skapade ett knivhugg. Jag började känna mig sjuk så på onsdagmorgonen vaknade jag och hade fortsatt ont - överkomligt, men inte acceptabelt ont - så ringde jag på vårdcentralen och sa att jag kände mig oviss. Jag tyckte inte jag hade fått ett gott bemötande av läkaren ifråga, och hon erbjöd mig en ny läkartid samma dag som jag tog.

Den här läkaren gjorde alla rätt. Han ställde frågor, tog parametrar, tog prover som borde blivit tagna vid första besöket. Han följde mig från sitt mottagningsrum till Lab där han höll i min jacka medans jag blev stucken och lämnade mer prover. Sen skickade han en remiss till Akuten. Han tyckte inte jag skulle behöva gå runt med smärta, och han misstänkte antningen en njurbäckeninflammation till följd av uvi eller gallstensinflammation. Han erbjöd mig smärtstillande innan jag for och erbjöd sig ringa en taxi. Vilken helomvändning!

På akuten fick jag ligga i kanske 4 timmar, personalen var helt fantastiskt bra och läkaren fick jag träffa efter bara en timme på plats. Jag fick smärtstillande, tyvärr alldeles för mycket av dosen så jag började hallucinera och senare även må riktigt illa hela natten, och sen kom läkaren tillbaka och berättade att proverna hade visat på att gallan var irriterad och han konstaterade gallsten. Bara sådär. Jag fick en kallelse på ultraljud och sen fick jag åka hem, med tabletter och spypåse.

Men jag var glad ändå! Jag hade ju fått en otroligt bra hjälp och jag tror det är viktigt att komma ihåg att om man träffar en läkare som inte visar minsta intresse för det du försöker berätta, så kommer du träffa minst 5 doktorer som gör det. Jag vill inte och känner inte att jag behöver tvivla på att jag får hjälp om jag blir sjuk, men det kommer alltid finnas rötägg.

Nu är det 24 timmar sen jag hamnade på akuten igår och äntligen börjar jag må bättre! Jag har inte direkt ont i sidan längre, jag mår tyvärr fortfarande illa efter den smärtstillningen jag fick igår men snart ska jag fara och handla på Maxi och kanske efter det ska jag äta en middag som jag får behålla.

Sen ska jag fortsätta utmaningen! ;)

2 kommentarer:

  1. jasi dom där doktorerna, därför man borde blivit läkare istället. blir glaad på deras beteende. du hade åtminstonde fått papaverin av lilla linda :) haha. jo här i hushållet delar vi brodeligt med oss. fast man måste tjata för att få något :P

    SvaraRadera