Jag är så less. Ni är dom ni alltid varit och jag orkar inte försöka ta plats. Det har jag aldrig orkat, och därför kan det väl det här delvis vara mitt fel. Det gör mig ingenting, det tar för mycket ork att fundera varför ingen frågar, ingen hör av sig. Så länge ni har varandra så behöver ni inte mig.Fast så är det med allt. Egentligen har man aldrig någon. Man är alltid sin egen hjälte och lycka.
Nu ska jag klä mig varmt och gå en lång promenad, om två veckor flyttar jag från Stackgrönnan och förhoppningsvis kommer jag inte tillbaka förräns det är dags att ta över huset, om det nu blir aktuellt. Så nu ska jag bara njuta av allt det fina här ute och försöka att inte dö av utmattning i en snöhög. Och jo, för den som försöker nå mig på min mobil så är det kanske läge att säga att den inte funkat på en dryg vecka och att det lär dröja innan den gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar