Det är fredagkväll och jag har just varit ute med lillen över hela klintfors, och inte slutade han skrika för det. Alla passerande tittade på mig som att jag var en idiot som inte fick tyst på mitt barn och när jag kom hem kraschade jag i hallen med lillen i armarna. Cristoffer fick torka tårarna på både mig och honom. Jag vet, det är hemskt att säga när jag borde vara den lyckligaste i hela världen, men hur mycket vi än älskar honom så är det tungt nu.
Det är riktigt tungt nu.
hoppas han inte har kolik...
SvaraRaderaOch har han kolik så fixar ni det med. Det som är huvudsaken för dig att veta är att du är världens bästa mamma åt lillen och känn dig aldrig någonsin som du inte räcker till, för när barn har kolik så är det enda man kan göra att finnas där. Glöm aldrig det :)
SvaraRaderaMe know, tro mig! Jag är bäst på ta hand om kolikisar:D Pusspuss på familjen!
Kraaam! :)
SvaraRadera