Yet another day has gone by

Nu sitter jag i sovrummet med min dator, lillen bökar på i sängen och vill desperat hålla sig vaken. Det går inte bra för hans lag, han är jättetrött! Igår hade vi kalas här hemma, det var hemskt roligt, en blandning av min familj och i princip hela Crilles familj. Jättemysigt! Det märks att en stor del består av barnfamiljer idag. Nu är det ny vecka och nya tag, Crille har varit på träning ikväll och jag har kämpat på med en tjurig trött bebis. Men det är så fascinerande, för på jobbet som uska på demensboende så fungerar samma princip. Jag triggas av motgångarna! Har Hugo ont i magen, då kommer undersköterskan fram i mig, vill han inte sova så kan jag vandra runt med honom i timmar bara för att jag ska lyckas. Så fungerar det på jobbet, jag gör gärna allt själv och på nätterna har jag jordens största tålamod, utåt sett ;-)



Som vanligt så gick lillen från famn till famn, och synd nog ville han bara sova (och skrika åt farmor) på bilderna som Cristoffers syster tog. Det är svårt att tro att han faktiskt är ännu sötare, när han är glad. Nu ska jag sussa! Godnatt