Istället satte en enorm stress in. Det började när Hugo fick gulsot, mycket gulsot, och alla tjatade om att jag skulle amma honom mer och mer och mer. Doktorn sa, amma inte alls, det är din bröstmjölk som gör att han aldrig blir frisk. Stress. Det här kanske inte låter mycket för er men för mig var det 4 veckor av att inte känna sig nöjd över någonting. På något sätt kändes det som man misslyckades, jag är väl medveten om att lillen bara är 4månader och lite till men han kunde gott och väl fått en bättre början på det här långa livet som han ska leva. Och det kunde vi också.
Inatt, som alla andra nätter, sover han nästan ingenting. Den här episoden av vakenhet har snart varat i två timmar, det brukar vara den längsta och kommer alltid på morgontimmarna. Jag är så trött så tårarna rinner, och jag är säker på att Hugo är detsamma, och just nu känner jag mig som en hemsk mamma för jag kan inte alls vara glad på lilleman även fast han vaknar om nätterna och är glad. Klockan sju kommer han vilja upp ur sängen och strax efter det kommer han förstå att han är jättetrött och bli jätteledsen. Ibland önskar jag att jag fick göra om, och göra rätt. Börja om.
Ida, jag är så imponerad av dig!!! försök bara att tänka att hugo inte 'r den ända bäbisen som tycker att man ska vara vaken mitt i natten, det kommer att vända!
SvaraRaderaom det finns nått jag kan göra säg bara till! du måste få vila så du orkar vara mamma. kom ihåg att du är stark och väldigt duktig!!!
massa kramar från mig!
Kan inte jag få ta hand om lillen en hel dag så får du viiila!?
SvaraRaderaDet sista du ska känna dig är hemsk!! Du måste verkligen få hjälpa av dom runt omkring dig.. (till att börja med karln din..) för utan sömn blir ingenting bättre och då kommer du inte heller att orka kämpa med han.)
SvaraRaderaHannes har oxå en tendens till att vakna om nätterna. Man ser hans huvud sticka upp från spjälskyddet och skiner upp som solen när han syn på en. Själv är jag som ett blixrande åskmoln som inte alls har tålamod med detta på natten. Säger till honom på skarpen att nu är det bara att sova. Han brukar inte vara vaken 2 timmar som Hugo, men en iaf. Har ni provat att ge Hugo lite alvedon.. det brukar vi göra om Hannes är ledsen alltså. Långt ifrån varje natt, men då och då. Ge Crille en ordentlig spark där bak!
SvaraRaderaHalka in på din blogg av en slump och förstår din trötthet till 100%. Min lilla hade kolik i 6 månader och det var fasiken inte kul. Det här med att de bara ligger och sover, äter och skiter har vi aldrig fått uppleva. jag tyckte att de första månaderna var hemsk, kunde inte alls njuta, utan jag var bara trött, trött, sur, arg och skulle aldrig fler skaffa barn. Men....vet du. Allt blir bättre! Våran tös är nu 1½ år och fast jag nuförtiden får kliva upp halv sex på morgonen får jag i alla fall sova på nätterna och allt är tusen gånger bättre. Håll ut, det kommer bli bättre för er också :))
SvaraRaderaJag tänkte detsamma med min stortjej. Hon ammade inte som hon skulle. Hade gulsot. Fick sola. Vi fick "aldrig" åka hem kändes det som. Väl hemma var hon knölig att söva bråkig att mata. Hon hade ont i magen... De första månaderna minns jag inget av. Det var som en dimma. Men det lättade och hon började plötsligt sova nästan hela nätter. Då började allt kännas bättre. Och förlossningen som jag upplevde som en mardröm kändes avlägsen och inte lika hemsk. Sen skaffade vi lillan och allt var annorlunda. Förlossningen. BB-vistelsen. Amningen. Kroppen efteråt.
SvaraRaderaVilket babbel :-) Jag är helt övertygad om att du är den bästa mamma Hugo kan ha! Att man mitt i natten känner nåt annat är faktiskt inte så konstigt. Hoppas du inte tar alla nätter.