Den låten spelade pappa på gammstereon där hemma när jag var liten. Jag känner mig sjuk när jag hör den. Jag blir febrig i hela kroppen och det snurrar i huvudet, för mig betyder det alltid att det är underbart.
Jag har pappa att tacka för min kärlek till musiken, mitt i vad som kanske inte alltid var en fantastisk barndom så hör jag gitarren i Parisienne walkways och det kommer jag alltid bära med mig. Imorgon när Hugo är vaken så ska jag koppla in datorn till våra högtalare och jag ska introducera sonen för Gary M, för Procol Harum och jag ska dansa med honom i famnen. Jag tror att musiken också kommer ha en stor inverkan på Hugos liv, om mamma får bestämma.
I´m with you on that! Det är därför som jag älskar att lyssna på lugna favoriter sent på kvällarna - plötsligt hör man toner man känner igen och jag får flashback minnen av Pappa som rusar ifrån frukostbordet för att trycka på "record" på stereon...
SvaraRadera;)
Hej!
SvaraRaderaJaså, haha, ja men bättre sent än aldrig antar jag :D
Jag brukar faktiskt vara inne här och läsa lite, jag med :p
Jag har det jättebra, trivs sjukt bra med livet just nu! Hur är det själv, med Hugo och livet i allmänhet?:)
Kram!