Olycklig

Vet ärligt talat inte längre vad jag kan göra, nu vaknar Hugo vid 12-1 som vanligt och även en sväng vid halv 5 för att äta båda gångerna, annars så vaknar han och tjoar lite då och då bara. Han är jättego och jättemysig och somnar oftast om rätt fort, rätt fort = 45 min med välling och allt, men jag orkar inte längre. Jag slipper ju gå till honom när han vaknar första gångerna men jag vaknar ju också och kan inte somna om, adrenalinet slår på direkt och jag kan inte somna om på ett bra tag. Nästa gång är det min tur att stiga upp och idag var klockan 20 över 4 när Hugo ropade, och jag vet att många av er mammor förstår mig när jag säger att jag inte orkar en till natt där man stapplar ut i köket, fixar välling och sen väntar ut att barnet ska äta för att sen försöka söva om denne. Idag somnade han om kvart över 5 och 5 i sex skulle han ändå stiga upp..

Han äter 1års mat nu och vi trodde det skulle hjälpa lite, fullkornsgröt och macka på kvällen, badar alltid en lång stund och dricker sen en hel flaska välling. Jag tycker han borde vara så palljävla mätt och gossig att han bara sover vidare. Jag vill bara gå och lägga mig en kväll och veta att med all säkerhet så sover han genom natten, rent fysiskt har jag "okej" med sömn på kontot men psykiskt så blir jag snart riktigt olycklig då det känns som att jag gjort allt, utan resultat. Sen funkar man ju som en alkis under dagen när man sover så här osammanhängande