Är det oetiskt att bli arg på en liten kille som är snart 1 år? Jag är nämligen så arg så jag vill spricka, jag vill öppna balkongen och skrika. Vi har aldrig haft något problem med maten, aldrig, han har däremot varit den som förvånat alla genom att GAPA STORT när maten kommer. Idag har jag lagat följande: potatis och korv, köttbullar och makaroner samt blodpudding. Det enda han åt av det här var makaronerna, inte ens köttbullarna och korven som gick ner igår försvann ner idag. Blodpuddingen var jag övertygad om att det skulle funka, men han bara spottar allting och jag blir så jäkla ilsken för jag vet ju att han bara har lärt sig att han kan spotta, och han kan äta själv, men ingenting passar då!
Under tiden jag har stått och lagat dessa maträtter så har Cristoffer suttit vid vårat matbord, ätit sin middag och inte sagt ett ljud. Inte ett ljud om vad vi kan göra eller att jag är duktig som försöker eller vad fan som helst! Jag är så less på att behöva fatta alla beslut själv, och vad händer om Hugo inte äter? Han kommer vakna oftare och vilja äta om natten, och vad gör vi då? Ja det blir väl jag som måste klura ut det
Dumma Hugo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar