Dag 1 - Presentera mig själv

Jag heter Ida. Jag föddes den 14 september 1988 med kejsarsnitt och vad jag har hört så var jag väl rätt snäll - förutom att jag sov lite och lätt som bebbe, till motsats till min syster men inte alls i motsats till min egen son. Jag tycker att jag hade en bra barndom, med tråkiga inslag, men vem har inte haft det? Jag växte iallafall upp i Stackgrönnan, ca milen från Skellefteå stad, i ett hus som min pappa ritat och sedan, nästan, egenhändigt snickrat ihop.

Jag gick dagmamma hos världens sötaste tant, och sedan vidare till Stackgrönnanskolan där jag kan säga att jag inte lärde mig ett SMACK förutom goda värderingar och det behövdes när vi shippades iväg till Örjanskolan. Jag var en orolig tonåring, tror jag, testade gränser och ljög så långt jag kunde. Jag var inte särskilt bra i idrott, jag kunde inte direkt sjunga och i ärlighetens namn så tror jag att mitt enda riktiga intresse har varit pojkar - i alla dess former. Jag tyckte mig vara äldre än jag var, typ redan som 5åring, och trots att det har öppnat dörrar för mig har det också gjort att jag kanske än idag är lite oförstådd.

Iallafall så fortsatte jag vidare och gick i min systers fotspår när jag började Omvårdnadsprogrammet på Balderskolan. Idag kan jag inte säga vart det sket sig, men vid min praktik termin 1 så kände jag att jag inte orkade gå tillbaka till skolan och praktiserade därför ett halvår på vad som kom att bli mitt första jobb, Klockarhöjden, innan jag började om Omvårdnadsprogrammet med 89erna. Nu gick det bättre men jag har alltid lärt mig fort och jag tyckte takten på skolan var så långsam att jag började spendera mer tid på mitt jobb än i skolbänken. Det visade sig på mina betyg och när jag bara hade en termin kvar så visade det sig att jag inte skulle kunna stå där med studentmössan ändå, då jag hade missat betyg på vissa kurser, så då reste jag iväg. Bodde ett tag i Luleå, bodde ett tag i Stockholm innan jag äntligen kom tillbaka och fick en rad på ett annat boende - som jag än idag tycker väldigt mycket om - Linagården.

Sen vet ni kanske resten? Jag arbetade där i 4 månader innan jag bestämde mig för att åka som aupair till Italien och lämna familj och pojkvän, jag hann bara vara hos min aupairfamilj i drygt en månad innan jag misstänkte att något inte var som det skulle och på mitt italienska graviditetstest står det än idag "Incinta".

Min pojkvän kom då till Italien för att rädda mig, literally, och vi rymde hemåt med en del stopp i andra länder. Ja men sen gick det ju 9 månader och för snart 2 år sen så kom den här underbara lilla människan till oss. Hugo Alexander född den 6 april 2009.

Som är så här stor idag, och större!

Idag fortsätter jag min utbildning till det yrket som jag redan jobbat i flera år, undersköterska. Till sommaren är jag klar och min stora förhoppning är att jag får jobba vidare på min nyaste APUplats på Centraloperation, Skellefteå Lasarett. Jag har hittat mitt drömjobb och jag ska kämpa mig dit hur svårt det än blir. Jag har en betydligt bättre inställning idag, en helomvändning faktiskt, och trots att jag bland annat kämpar emot sömnlösa nätter och min emetofobi så skulle ni inte känna igen mig idag, högstadiekamrater. Jag känner mig lycklig över det jag har.