lördag 5 februari 2011

Dag 2 - Min Första kärlek

Jag har flera svar, och sen får väl ni tycka vad ni tycka vill. Jag har varit förälskad många gånger, alltid himlastormande och alltid lika förödande när förälskelsen tagit slut. Jag tror min första riktiga förälskelse var i 5an. Han hette Erik och jag var redan i ett förhållande, ni hör ju bara, men jag var ordentligt less på det förhållandet och den här pojken skulle börja i våran klass. Jag vart kär i honom bara när våran fröken, så hette det ju då, berättade att det skulle börja en ny pojke i klassen och han hette Erik. Jag ville bara ha en ny kille! Det här är ju den ärligaste listan ni kommer läsa iallafall.

Den här nya pojken började iallafall i klassen och olyckligtvis kände han mycket väl min dåvarande kille, dom var vänner sen tidigare och det förekom en liten svartsjuketvist där. Jag minns att jag gjorde slut med min tidigare kille, han försvann ut i skogen och satt i Hattstugan - som var en grillstuga utanför skolgården - i över 2 lektioner och en lunchrast. Jag gick redan hand i hand med Erik. Jag var ju så käääär. Vi var ihop i kanske 2 veckor. Jag tror fortfarande den andra pojken är sur på mig. Men allt det här är ju bara ord. Egentligen.

När jag träffade min nuvarande pojkvän och sambo första gången så vart jag inte alls himlastormande kär. Jag var bara 14 år. Men han blev rätt fort, min bästa vän, ändå. Det gick många år mellan vi sågs, men vi höll hela tiden kontakten och jag fick verkligen lära känna honom. Nästa gång vi sågs hade jag just fyllt 18 år, vi försökte träffas ett tag men det var inte tid för oss just då och det skar sig. Sommaren 2008 när jag flög iväg till Italien så hade vi bestämt oss - vi skulle vara tillsammans. Jag har aldrig saknat honom så mycket som just då, det krävdes att jag åkte till ett annat land för att vi skulle förstå vad vi egentligen höll på med - vi älskade ju varandra. En varm kväll i augusti stod jag i Monzaparken med Cristoffer i telefon. Jag berättade att vi skulle ha en bebis, jag frågade om han trodde vi skulle klara det. Det vet jag att vi gör, sa han.



Det jag försöker säga, är att det inte alltid är lätt. Det är inte alltid himlastormande, gulligt, perfekt eller enkelt. Men det var ändå min första riktiga kärlek. Idag delar vi den på 3.

3 kommentarer:

  1. Ida, men vad söt du är..! :) tack å tack. du får skicka din mail om du vill fortsätta läsa för imorgon stänger jag den för "allmänheten" :)

    SvaraRadera