Jag måste få gnälla lite. Det gäller nämligen sömnen, igen. Den är på gränsen till obefintlig, igen. Vi lägger Hugo runt halv 8 varje kväll, har vi tur somnar han vid 9. Sen är det bara att vänta, inatt så kom han t.ex vid 00:00 intrippandes till våran säng - fullt utvilad och busig. Jag har lessnat lite på att bli sparkad i ryggen hela nätterna så jag brukar lägga mig i soffan när han somnat hos oss, men då kommer Hugo ut dit och vill "oskå sova soffa, mamma". Då han sparkat sig till sömns i storsängen så sover han några oroliga, rörliga timmar och sen vid 5-6 går han direkt till mamma, undviker pappa till fullo, och beordrar mig att vakna.
Det är svårt att förklara att det är NATT, begreppet natt är luddigt för mig också just nu då det känns som att man är på standby och är vaken hela dygnet. Just nu är klockan kvart över 2 och han vägrar sova sin efter lunch-tupplur, det är ju TOPPEN, gräddet på moset! I flera veckor har det varit så här och det var länge sen jag var så grötig i huvudet och jag känner mig sjuk hela tiden.
Men Hugo är på ett toppenhumör. Inte alls sur och trött, än, och när jag frågade honom vad han ville ha till lunch idag så ropade han "TÅRTA" och la av ett gapskratt. Underbara skitunge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar