Vi försöker ta tillbaka våran säng och lilla bästa Hugo som är så duktig på att sova i sin egen säng måste ändå testa minst 3 ggr per natt om han ändå får låna mammas säng. Det gör att jag inte kan somna om mellan gångerna, fast hjärtat nu sover gott.
Jag har ont i magen också. Alla ni som är gravida eller har varit gravida vet att ont i magen ofta förstoras och blir superjobbigt, man kan inte låta bli att dra jobbiga paraleller. Jag har faktiskt en överhängande känsla i kroppen att det här inte kommer gå bra.
Jag har ett jobb som innefattar många och tunga lyft för en tjej med mina mått och det har skrämt mig sedan jag fick reda på att jag var gravid. Jag tänker alltid på hur jag lyfter men ibland blir samarbetet inte bra och det slutar med att jag måste använda hela kroppen, inklusive lilla magen, för att hjälpa och det lämnar mig alltid orolig. På senare tid mer än vanligt. Jag är 99% säker på att det jag känner i magen just nu är sammandragningar. Med ena handen kan jag följa min lilla kula dra ihop sig och bli stenhård. Det gör ont och återigen drar jag jobbiga paraleller. Jag har stressat, lyft fel, ätit dåligt. Jag har kanske förstört allt. Jag har som sagt bara en riktigt jobbig känsla att det här inte kommer gå bra. En känsla jag nu delar med mig av, mitt i natten.
Nu kommer Hugo upp igen så jag ska följa honom tillbaka för vad som förhoppningsvis blir sista gången inatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar