Big sister

Jag har ingenting av värde att skriva. Det betyder inte att mitt liv är händelselöst eller att jag mår dåligt av något slag, snarare tvärtom. Jag brukade skriva när jag var upprörd, mycket sällan skrev jag långa inlägg om hur roligt jag hade det. Jag trivs, trots sjukskrivning och trots onda sammandragningar, trots sjuk snart 3åring, trots ett stökigt hem och ett begär efter hockeypulver.

Men det jag skulle skriva var om någon annan som trivs och är så fantastiskt bra på alla sätt, min storasyster. Hon har på senare år blivit inte bara min bästa vän utan också en inspiriationskälla, en förebild och jag vet inte om det är hormoner men jag börjar alltid lipa när jag läser hennes blogg. Det enda jävliga med hennes blogg är att hon verkligen inte vet att hon alltid har varit den här fantastiska människan. Störigt!

Da blogg