Jag vet inte om det är sömnen eller hormonerna som kommer ikapp mig, har en dag där jag bara vill lipa. Om någon kramar mig riktigt hårt så kommer nog tårarna rinna tills dom tar slut. Har ont i varenda rörelse och sammandragningar gör att det är olidligt när bebis rör sig där inne, varje gång den snurrar runt så gör det så ont så jag mår illa. Känner en överhängande stress över allting, precis allting, skriver listor dagligen för att jag är rädd att glömma att göra något - fast jag glömmer aldrig något, det är inte jag. Kan inte vänta med att göra något klart för jag kan inte leva med att ha något halvklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar