Just i detta nu ligger Hugo och ropar på oss. Jag kan inte förstå det här. Var får han energin ifrån? Varför vill han aldrig sova? Han skulle gärna vara vaken 24 timmar om dygnet om ingen tvingade honom.
Jag har nu bestämt mig för att låta honom sluta snutta på maten eller på flaskan om natten, han äter två ordentliga mål barnmat till lunch och middag och profylac flera ggr om dagen + välling som kvällsmål, så han är inte hungrig. Jag vet med all säkerhet att han inte är hungrig, för han snuttar på flaskan, snurrar om och somnar om. Visst, det är ingen kärnfysik att gå upp och ge honom lite vatten för att få honom att somna om men jag ORKAR inte stiga upp en gång i timman för att ge en till synes dödstrött och supermätt bebis vatten för att fortsätta sova. Det är ju samma visa på dagarna, ligger vi inte ner med honom och tvingar honom sova så vaknar han efter en timma eller mindre. Trots 6 månader så måste vi fortfarande tvinga honom, ännu mer än tidigare.
BLABLA jag förstår att ni är less på att läsa det här men jag har ett stort stressmoln i hela mig som aldrig någonsin försvinner, inte förrän den dagen jag står där med en nöjd bebis som vågar sova hela natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar