Alltså, JULFEBER!!
Jag vet, jag vet, jag brukar vara Grinchen i våra familjer, har på senare tid kommit att verkligen inte tycka om julen längre. MEN, igår när snön föll utanför våra fönster så väcktes något i mig. Något som bara blev starkare när jag tittade på min lilla Hugo som satt på golvet med världens sötaste leende och oförstående ögon. Oförstående i det fallet att han inte vet hur underbar den här julen och alla jular framöver ska bli för honom, hur hårt hans mamma och pappa ska arbeta för att han ska komma ihåg dom som bra minnen. Detta år kanske inte lilleman förstår allt, men jag tänker ändå göra allt för att han ska få vara glad.
Imorse tog vi på honom overallen, mössa och vantar och tossor, gick ut och lät honom smaka på snön. Vadå? Låter ni inte era 6månaders bebisar smaka på sin första snö? Fånigt! Han hade stora ögon, vilket han iofs alltid har, men denna gången var dom lite större. Åh jag längtar så hemskt till julen och julgranen och att köpa julklappar åt lilleman och läsa julsagor och det spelar ingen roll att allt kanske bara är intryck för honom, för tack vare den här älskade lilla människan så har julen och vintern hittat tillbaka till Hugos mammas hjärta.
Vet du vad? Jag känner samma sak. Fast förra året längtade jag också ihjäl men, men det var mest för att jag visste att nästa år har jag en liten kille som får uppleva den första julen.
SvaraRaderaJag har också tänkt på allt annat som man gör, precis ALLT kommer att bli så mycket roligare med barn i familjen! =)