Hugo är för det mesta glad, busig och en mysig kille. Han kan dock bli arg så in i skogen på mig när man tar något ifrån honom, eller om man tillrättavisar honom när han gör något han inte får (slänger saker i toan, gräver i soporna, drar ut kontakter ur eluttagen) och det är väl förståeligt. Men om man tar bort honom från det han inte får göra, han får sitt utbrott och sen förklarar man för honom att "du får inte vara där, det är farligt, det bränns, det är smutsigt, etc. så stirrar han på mig och skriker ett ilsket skrik åt mig. Alltså, som en stor människa, om han kunde svära så skulle det låta "JÄVLA MAMMA" för så arg blir han. Sen går han runt med surläppen och halvgråter, tills han börjar om med det han inte får göra. Jag tycker inte jag är elak när jag tillrättavisar honom, han är ju i den åldern att han måste pröva allt sjutton gånger men det känns lite som att han lärt sig att säger man "nej" så måste han pröva sjutton gånger till.
Sen att han blir så arg? Är det vanligt? Jag får ont i magen varje gång, tänker att det där kan inte vara en lycklig kille som måste bli så himla arg på mig och skrika ÅT mig. Tänk om jag har misslyckats med att få honom till en trygg och fin kille, tänk om det här bara eskalerar och han börjar slåss med andra (vilket han redan gör mot oss när han blir sur) och bara blir en jättearg kille som skriker så fort något inte går hans väg. Jag vet inte, känner mig nästan paranoid men jag tänker bara att jag ser barn överallt som är så himla glada och en tillrättavisan som ett "ajaj, inte vara där" tas bara emot med lite tjur och sen går barnet vidare och gör något annat. Känns nästan som att jag och Hugo är ovänner ibland, och hur mycket gos och kramar (vilket han aldrig vill ha, om han inte får bestämma det själv) han än får så blir han inte glad på mig förrän man får ett tillfälle att busa upp honom.
Hur fort glömmer barn? Han kanske är arg på mig jämt
Vilka funderingar du har! Min lilla tjej lägger sej gärna på golvet och skriker när jag har sagt nej. Hon har även slagits, klösts och även bitit mej. Hon har bara bitit mej en gång. För då fick hon stirra in i mina svarta ögon och lyssna till mammas allt annat än snälla röst.
SvaraRaderaKnappast han är arg på dej jämt! Egentligen är han väl inte arg på dej överhuvudtaget. Det är ju din handling att hindra honom från nåt som han testar som gör honom arg. Gör han saker som är fel så måste du ju markera det.
Det är lättare när man har ett gosigt barn, för då får man ju ofta kramar ändå efter ett tag. Nu är båda tjejerna ganska gosiga, men Felicia var inte särskilt gosvänlig när hon var mindre. Så henne upplevde jag som mer "långsur".
Ida, Micko blir också arg på mig. Men han har inte blivit det nån gång när du varit med. Men så fort man tar bort honom från det han inte får göra, så skriker han med.
SvaraRaderaSå inte tror jag att hugo kommer att bli en bråkstake bara för att han har en väldigt stark vilja! =)
Vincent är likadan, han kan bli alldeles förstörd om jag tar något ifrån honom, han börjar gallskrika, hoppa upp och ner och blir helt blå i ansiktet. Det är som att han blivit skjuten... Vad gör man? Jag blir verkligen fundersam men tänker att det ger sig nog, jag lägger inte så stor vikt vid det, talar lugnt med honom och försöker avleda honom. Men man blir lite rädd och undrar hur ett barn kan bli såååå argt... Men du verkar nte vara ensam iaf.. Så det är säkert normalt=) Jag hoppas det iaf annars blir jag rädd på riktigt.
SvaraRaderaKram till er!