Gos

Jag har kommit underfund med många saker på sistone. En av dom är att om jag bara skriver om allt vi gör i livet så har jag inte tid att leva det.. så känns det, iallafall. Killen ni ser här ovan är min bästa vän. Han är 19 månader gammal och han är 25 % av mig, 25 av mannen jag älskar och sen är han 50% ett blankt blad. Jag vill gärna ta åt mig mer av äran, typ 75%, men han har bara möjligheter framför sig, möjlighet att bli vad han vill. Bara ikväll har han satt ord i meningar när vi busade som jag inte ens trodde han förstått (mamma inte borta, mamma där), han har sagt ett fult ord flera, flera gånger (..kuk) som vi inte för allt i den här världen förstod vars han hade hört tills han visade vad han menade genom att släcka lampan på knappen (han menade ju tryck) och han har suttit mellan mamma och pappa i soffan, tittat på oss vardera och kärleksfullt sagt mamma medans han smekt mig på kinden och sen samma sak på pappan, sen bad han om massa extra pussar på väg till sängen bara för att få vara uppe lite längre..!

Att älska någon så här mycket är inte svårt, det som är svårt är att hinna göra något annat (mellan nattjobb, skola och andra måsten också så klart..)

Nu ska jag fortsätta med mitt skolarbete, dricka min julmust, äta godiset från godisvågen (ja, moster jag gick dit ändå..) och sen ska jag krypa i säng för imorgon är en ny dag med nya utmaningar (både roliga och påfrestande) men sånt är ju livet och jag är glad för det! Hejdå!