Ni vet vad det handlar om. Eller gör ni det? Vet ni att jag är så rädd för magsjuka och kräk att jag får ångest och varningslampor varje gång orden nämns? Mina tydligaste minnen från min barndom handlar om dom här två sakerna. Ikväll har jag fått gråta lite hos min sambo. Inatt var jag vaken med Hugo, beredd med en hink och hjärtat i halsgropen av två anledningar. 1) Jag älskar min son och att veta att han mår dåligt gör fruktansvärt ont i mig. 2) Jag kunde samtidigt bara tänka på att rädda mig själv. Inatt gick det bra och jag kände mig glad att jag satt vaken med honom i sex timmar för han var trygg och lugn. Det värsta kommer sen. Tankar som "kommer det vara samma sak inatt? Vågar jag somna? Kommer jag bli sjuk nu? Vars kan jag gömma mig?" det riktigt kryper i skinnet och ångesten sköljer över mig. Jag tycker inte om att inte ha kontroll, det vet dom flesta, och i detta känner jag mig utsatt. Hör ni på mig? Det är stackars lilla hjärtat som mådde dåligt en enda gång inatt och jag har på något sätt fått det att handla om mig. Skrattretande men jag skrattar inte åt tragedier. Nu ska jag försöka sova en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar