Idag vid middagsbordet pratar vi med Hugo om vad han vill ha för slags kalas och han säger att han vill ha monsterljus på tårtan och sen försöker han säga något mer med monster men fastnar på orden och stakar sig. Till slut säger han med stor uppgivenhet "åh, jag är så dålig" och börjar gråta för att han inte kommer på ordet. Det gjorde och gör så ont i mig fortfarande, att den här lilla människan på inte ens 3 år tycker att han är dålig? Jag vet att vi ofta pratar med honom som att han är äldre än vad han är, men jag vill inte han ska vara så medveten. Det är mycket prat nu om att han är rädd, vill inte att någon ska titta in på honom genom hans fönster och jag vill bara gråta när jag tänker på det. Vill stoppa tiden och försöka få honom att förstå att det finns ingenting att vara rädd för, jag kommer alltid skydda honom men han vet så mycket idag och han tycker ofta världen är dum. Inte ens 3 år gammal. Åh jag vill bara krama dig nu söta lilla Hugo, vill att du ska förbli liten och leva i barndomens naiva underbara trygghet. Mamma älskar dig så mycket <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar