Mjaha

Sedan 02:12 har jag hunnit med följande

- Blivit väckt av en 3åring som meddelade att han aldrig tänkte sova mer i sin säng

- Bett samma 3åring om hjälp för att ta mig upp ur sängen 

- Insett att dom nya värktabletterna inte fungerar på ett tillfredsställande sätt, om man inte gillar att ha ont + känna sig mer eller mindre onykter

- Haft skytteltraffik mellan vardagsrum - barnrum - föräldrars sovrum efter diverse kommandon "vatten!", "tutte!", "lampa!"

- Hört när 3åringen somnat om igen, breve en heldäckad pappa

- Väntat (väntar) på att 3åringen ska sätta sig upp och kräkas, magsjukestyle (rutin varje natt)

- Insett att mitt eget sovtåg har gått och bebis i magen också

- Googlat "alternativ smärtlindring vid bäckensmärtor+gravid" och insett att alla vägar leder till Familjeliv.se

- Läst alla bloggar jag kunde komma på

- Läst alla kommentarer om Saik på facebook

- Fikat lite (alvedon och macka)

- Spelat harpan på världens minsta androidtelefon

- Ifrågasatt varför 3åringen vandrar ut från sovrummet, inte ens vaken, bara för att kolla läget

- Kissat säkert 7 gånger

- Saknat min säng och försökt komma på när jag kunde tycka att det var skönt att sova i soffan

- Undrat hur många timmar per natt jag spenderat vaken på 3 års tid

Nu ska jag blunda och inte öppna ögonen förrän jag somnat - och vaknat. Vakentid : 2 timmar och lite mer än en halvtimme.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Det måste fan vara jobbigt att vara 3 år

Hugo har ju fått utökade timmar på förskolan och är där betydligt mer än någonsin tidigare, vi vet att han trivs och att han har jätteroligt men han verkar ha en nemesis på förskolan. Varje morgon frågar han om han måste fara till dagis, när vi svarar jaaaaa så säger han "hoppas ***** inte är där, ***** kommer jaga mig och slå mig. Jag kommer slå han". Mjaha, tänker man då som förälder. Vad är det riktigt som pågår?

Vi har aldrig fått höra att Hugo slåss eller bråkas, snarare att han är en liten gulleplutt som snackar sig förbi det mesta - visst han brukar bli arg och säga ifrån, kanske putta bort någon som är för nära honom men vi vet att han fungerar så om någon inkräktar på "hans" space. Imorse sa jag att han skulle få fara dit och leka en stund och ha jättekul, "Är inte **** där då?" frågar han då, som att han inte kan ha kul när denne är där. Vi har även bevittnat varsin stand-off i kapprummet både jag och Hugos pappa, när Hugo och ***** blängt på varandra med fan i mig blickar som kan DÖDA. Enligt Crille har även denne **** pekat på Hugo och Hugo har skrikit "NEJ!! Jag tycker inte om dig!!"

Hjälp.

Bild lånad från Google.

Jag orkar liksom inte mer! Finns det avlastningshem för mammor som inte får och kan sova om nätterna?? Jag behöver bara några nätter i månaden då jag får sova ostört i en skön säng och slippa bli förpassad till soffan för att jag inte ryms i sängen. Det är totalt omöjligt att somna om här, kroppen värker, sammandragningarna duggar och när man just håller på att somna då kommer Hugo på något och slänger upp sovrumsdörren. Det kan ju låta som att jag tycker det är kul att klaga men jag blir bara så frustrerad och olycklig. Och trött.

Blä!!

Published with Blogger-droid v2.0.2

Pixie Lott - Apologize

Jag vet inte om det är sömnen eller hormonerna som kommer ikapp mig, har en dag där jag bara vill lipa. Om någon kramar mig riktigt hårt så kommer nog tårarna rinna tills dom tar slut. Har ont i varenda rörelse och sammandragningar gör att det är olidligt när bebis rör sig där inne, varje gång den snurrar runt så gör det så ont så jag mår illa. Känner en överhängande stress över allting, precis allting, skriver listor dagligen för att jag är rädd att glömma att göra något - fast jag glömmer aldrig något, det är inte jag. Kan inte vänta med att göra något klart för jag kan inte leva med att ha något halvklart.

3 år och rädd för natten

Rädd för allt egentligen. Ska vandra på natten för att försäkra sig om att vi är i närheten och jag får återigen ge upp min säng, vi ryms inte alla tre utan att ha ihjäl varandra, och krypa ner i soffan som en stel pinne. Just nu är bara jag och bebis vakna men vi är ordentligt vakna, magen kränger åt alla håll och just i detta nu har jag en sammandragning så jag får lov att bita i täcket ;-) Jag läste någonstans att man som mamma var så mycket mer, psykolog, sjuksköterska, livvakt, kock etc och det passar ju minst sagt bra.

Förresten, när började era barn ifrågasätta varför ni "stora" får vara uppe längre på kvällen och varför barnen måste sova?? Inte tusan gjorde jag det vid knappt 3..

Published with Blogger-droid v2.0.2

Hugos önskelista 2012

Ända sen jul har sötnosen önskat sig saker, och han är nu fullt medveten om att han snart fyller 3 år och han vet också att man måste fylla 18 för att räknas som vuxen och det tog ner honom lite på jorden ;-) Men iallafall väldigt kul att han uttrycker sig så specifikt över vad han önskar sig, och dessa saker vet jag att han skulle bli glad över och inte hamna i vad vi kallar för "skräplådan".

Skinnjacka från Kappahl, strl 98 (Den har Hugos mormor paxat)

Att bygga lego med pappa har blivit favoritsysslorna, och han gillar räddningsstjänsten!

Hans största lycka i livet är dock när han får köpa dessa bilar, han har ett par st men jag kan garantera att han önskar sig fler. Om man tycker det är svårt att välja..

så kanske några slantar funkar bra så han får välja själv eller spara till något häftigare.

Ingen ordning

Här flyter dagarna och nätterna ihop. Känns typ som jag redan har ytterligare ett barn, en liten bebis att ta hand om. Jag har just bäddat ner Hugo i min säng, jag ger det alltid några gånger då jag följer honom tillbaka till sin egen säng men det har bara som resultat att han blir pigg och ännu mindre vill sova hos sig. När jag vandrat några gånger får jag ont i bäckenet och allt det hör till, sammandragningarna startar och bebis vaknar. Den är helt galet lättväckt, när jag väntade Hugo så sov han mycket i magen och vaknade inte förrän allt blev tyst och lugnt (ironiskt jag vet) men den här lilla verkar aldrig sova. Precis som sin mamma :-)

Igår var det personalmöte igen och det är faktiskt alltid lika trevligt att träffas, det sker ju sällan när vi alla jobbar och aldrig när jag är sjukskriven. Det är så mysiga assistenttjejer och det ska bli kul att komma tillbaka efter föräldraledighet, trots att jag tydligt känner att det inte är något jag vill göra hela livet.

Nu ligger Hugo och ropar lite tyst, tror jag ska låtsas som ingenting.. Det funkar ibland, och istället spela lite Harpan. Imorgon hoppas jag få besked om min sjukpenning blir beviljad, för idag fick jag veta vad dom hade räknat ut min SGI till och jag säger bara det att om den är slutgiltig så kommer ersättningen vara som natt och dag från när jag var hemma med en nyfödd Hugo och gick på lägsta nivån. Fast jag vågar liksom inte ropa hej, försäkringskassan har ju dragit folk vid näsan tidigare.

Och det får jag inte glömma, som jag får det till så fyller lilla hjärtat 3 år detta år på långfredagen och jag tänkte därför kasta ut frågan till vänner och släktingar ifall ni eventuellt är lediga och vill komma på kalas denna långa fredag? I dagarna ska jag skriva ut en liten önskelista, hjärtat pratar ju ofta om att fylla år och längtar tills han får paket. Jag tror dock att han ska få önska sig lite kläder och presentkort i år, leksaker har han ju i överflöd. Fast jag har lovat skriva upp allt han önskar sig så stay tuned och var beredda på en önskelista som innefattar "så många bilar så dom tar slut och ingen annan får" för det vill visst sonen ha.

Nu ska jag försöka sova innan vi ska göra morgon i det Clasonska/Wikströmska hushållet. Hej svejs!

Published with Blogger-droid v2.0.2

Min lilla älskling, när blev du så stor?

Idag vid middagsbordet pratar vi med Hugo om vad han vill ha för slags kalas och han säger att han vill ha monsterljus på tårtan och sen försöker han säga något mer med monster men fastnar på orden och stakar sig. Till slut säger han med stor uppgivenhet "åh, jag är så dålig" och börjar gråta för att han inte kommer på ordet. Det gjorde och gör så ont i mig fortfarande, att den här lilla människan på inte ens 3 år tycker att han är dålig? Jag vet att vi ofta pratar med honom som att han är äldre än vad han är, men jag vill inte han ska vara så medveten. Det är mycket prat nu om att han är rädd, vill inte att någon ska titta in på honom genom hans fönster och jag vill bara gråta när jag tänker på det. Vill stoppa tiden och försöka få honom att förstå att det finns ingenting att vara rädd för, jag kommer alltid skydda honom men han vet så mycket idag och han tycker ofta världen är dum. Inte ens 3 år gammal. Åh jag vill bara krama dig nu söta lilla Hugo, vill att du ska förbli liten och leva i barndomens naiva underbara trygghet. Mamma älskar dig så mycket <3

Published with Blogger-droid v2.0.2